Kategori: Årskrönika 2011

Tredje delen i min årskrönika för 2011, juli – september. Den blir utan bilder tills vidare, eftersom Explorer (vilket jag bara har på min jobbdator) inte hanterar wordpress så bra.

Juli inleddes med min sista dag på mitt dåvarande jobb – jag bjöd på glass och kramade mina goa kollegor hejdå. Tog semester. Fortfarande inget nytt (som jag ville ha) att gå till, men jag hade stora förhoppningar på en speciell tjänst. Eller egentligen vägde jag mellan två tjänster, varav den ena var en öppen erbjudan och den andra var det jag väntade på besked om. Vi införskaffade friluftsprylar och invigde dem i Jojjos trädgård. Jag fortsatte att sakna Xena. Jag blev snabbt uttråkad. Vi åkte på Sverigesemester och jag fick det där jobbet jag mest av allt ville ha, tackade nej till andra. Vi hälsade på Trosas goaste par och käkade glass de luxe i Söderköping. Vi körde vidare längs östkusten, överlevde Heros första riktiga tältnatt och tog oss vidare till Öland och stannade lite längre än planerat. Till slut kom vi fram till Österlen. Vi slipade på bröllopsplanerna och besökte vänner i Malmö. Vi hade en härlig semester och tog det lugnt och bestämde oss för att köra via Göteborg på vägen hem. Jag var på ett otroligt inspirerande föredrag med en av världens bästa bröllopsfotografer, Jonas Peterson. Kärleken höll mig vaken. Hemskheterna i Norge påverkade mig. Början på en vänskap. Hero och jag firade kärleken, helt utan officiell eller inofficiell anledning.

I augusti rensade jag mitt gamla kontor och det kändes som att en stor, tung sten föll från mina axlar. Jag började beta mig igenom några av våra semesterbilder (och inser att jag fortfarande inte har kommit igenom dem – prioriterar mig själv sist). Jag började kika på brudklänningar och var glad att Sofy följde med och fick mig på rätt spår. Hero och jag fotograferade ett alldeles fantastiskt bröllop. Livet var helt ur balans. På en skör tråd. Jag prioriterade att göra klart några av våra egna semesterbilder (men längre än så har jag fortfarande inte kommit). Vaniljhjärtan gjorde ett återtåg, men jag blev inte nöjd. Överallt möts jag av minnen av Xena. Jag började på nytt jobb (dvs mitt nuvarande). Jag fotograferade och redigerade. Äppelpaj på egna äpplen – svårslaget. Jag fotograferade och redigerade lite mera. Jag drömde om Xena, som så många gånger förr, och lyckades inte skaka av mig det. Hero var i Västergötland medan jag fotograferade bröllop. Det kändes bra på nya jobbet.

September började med tandläkarbesök. Jag hatade och hatar fortfarande fucking jävla skitcancer. Jag fotograferade, flytthjälpte och beställde min brudklänning. Jag föll för ett infall – bokade weekend till Paris med Hero. Det var intensivt på nya jobbet – jag var en klubbad säl. Vi umgicks med vänner. Jag var i Dalarna en sväng och i Lappland en sväng med jobbet. Vi hade mamma, pappa & Laika på snabbvisit och jag gjorde om ett beprövat recept. Tiden stod still. Xena, hela tiden finns Xena där. Jag var på trevlig kräftskiva med några av exkollegorna. Jag bjöd in till Twilightmarathon. Skogen. Jag lackade ur på idioter. Våra toastare svarade ja och vi hade en superkväll. Fredagsmys och uppladdning inför bröllopsfotografering.

Här kommer andra delen i min årskrönika för 2011, här hittar ni första delen.

Andra delen, april – juni.

April var början på några intensiva intervju- och personlighetstestsmånader. Det jobb jag verkligenverkligen ville ha, gled mig ur händerna på mållinjen när den aktuella tjänsten drogs in (jag hade då klarat mig igenom personlighetstester, hälsokontroll och fyra intervjuer). Jag sökte några få jobb, blev kontaktad av flera olika rekryteringsföretag och tillfrågad till flera tjänster. Vissa tjänster kikade jag vidare på, andra tackade jag nej till direkt. Där och då kändes det som att jag kunde få precis alla jobb utom det jag ville ha, vilket var väldigt frustrerande. Vi firade att Estefano fyllde gubbe. Vi kom i ordning i köket och jag tog hand om trädgårdens lavendel. Jag var frustrerad över min jobbsituation och drömde mig bort. Trött och less på läget. Jag kände mig som en överanalyserad andragradsekvation av alla personlighetstester och intervjuer – var trött på att berätta om mig, min personlighet och mitt liv – men kände mig ändå stärkt av dem och tyckte att de gav mig vissa insikter. Jag fotograferade Tessan. Jag kraftmobiliserade även detta år till BBC och blev sedan sjuk IGEN. Vi fick tuffa, tunga besked. Turbulens. Jag åkte till Lappland med Hero, mamma, pappa & Laika, kurerade mig och kände lugnet. Jag bestämde mig för att säga upp mig, trots att jag inte hade något nytt jobb klart. Vi mötte våren i trädgården. Hero och jag firade ett år och han friade till mig på kvällen när vi kom hem från restaurangen.

Även detta år bjuder jag på min krönika. Blickar tillbaka och summerar. Delar med mig och förklarar lite av det som jag inte förklarade då, när jag var mitt i det, men som jag kan berätta om såhär i efterhand.

Första delen, januari – mars.

Januari var sorg och saknad efter en älskad vän. Jag sov dåligt, mådde dåligt. Jag stångades med besvärliga nässelutslag som gjorde mig galen. Jag åkte några pass längdskidor. Jag hade några minuters fame i TV-rutan. Vi bestämde oss för att sälja lägenheten och att aktivt leta hus. Det gick fortare än vad vi någonsin hade kunnat ana – redan dagen efter beslutet hade vi skrivit kontrakt på Borgen. Vi var ett stort gäng som möhippade Sofy. Vi hade nervpåfrestande visningar och budgivning på lägenheten i Årsta. Jag var på The Nike Blast. Jag hämtade med tungt hjärta hem Xena i en liten urna.

I februari färgade jag håret kopprigt. Vi sålde lägenheten med en liten vinst och jag bokade resan till NYC med mina fina BBC-kompanjoner. Sorgen efter Xena var extra tung att bära dagen då hon skulle fyllt 6 år. En av mina bästa vänner hade ett magiskt vinterbröllop. Jag lackade ur över att alla trodde och/eller antydde att jag var gravid och att ingen ville förstå min eländiga situation med nässelutslag. Jag hade långa listor att förhålla mig till och gick ofrivilligt ner i vikt. Vi åkte pulka. Jag flyttade bloggen till wordpress.com så att jag kunde lösenordsskydda enstaka inlägg – mitt bästa bloggbeslut. Jag vantrivdes på jobbet och hamnade allt längre ner i spiralen, men gjorde rigorösa tester där jag fick svart på vitt att det kanske inte var mig det var fel på. Jag började söka nya jobb, men ville vara kräsen och hitta något som kändes hundraprocentigt. Den 23 februari rycktes mattan under fötterna och det följde månader av oro och ovisshet. Jag tog nya tag med högertassen – fick äntligen besökstid på handkirurgen. Jag åkte på en dunderomgång av maginfluensa, har nog aldrig varit så utslagen förr.

Mars började lovande med de första vårdagarna – kaffe på balkongen. Vi fick tillträde till Borgen, flyttade med hjälp av våra härliga vänner, tog obligatoriska turer till Ikea och jag konstaterade att jag kände mig som hemma minut ett. Vi jobbade en hel del med/på/i Borgen (såhär vid årets slut konstaterar jag dock att vi fortfarande inte har packat upp alla flyttkartonger och kommit helt i ordning). Katastrofen i Japan och oron för en vän. Jag fortsatte att utreda högertassen. Jag blev sjuk igen, fast den här gången bara en jävlig, lång förkylning och följande bihåleinflammation. Jag lyxade till med lyxobjektiv och insåg att jag aldrig skulle nöja mig med mindre igen. Vi hade mamsen, papsen & Laika på besök och fick ovärderlig hjälp. Fler små vårtecken yttrade sig och vi upptäckte vår trädgård. Det var T-shirtväder och snö. Jag kom till en jättego hudspecialist och kände för första gången på länge hopp angående mina nässelutslag. Vi fick fint besök, käkade våfflor och kände att våren var igång på riktigt. Jag surfade på härliga boxers och fortsatte att sakna Xena. Jag såg ljuset i jobbsökartunneln och började komma tillrätta med nässelutslagen, antihistaminet som jag länge käkat började ge effekt. Fortsatt oro och ovisshet för något som var och är helt utom min kontroll.