Här kommer andra delen i min årskrönika för 2011, här hittar ni första delen.
Andra delen, april – juni.
April var början på några intensiva intervju- och personlighetstestsmånader. Det jobb jag verkligenverkligen ville ha, gled mig ur händerna på mållinjen när den aktuella tjänsten drogs in (jag hade då klarat mig igenom personlighetstester, hälsokontroll och fyra intervjuer). Jag sökte några få jobb, blev kontaktad av flera olika rekryteringsföretag och tillfrågad till flera tjänster. Vissa tjänster kikade jag vidare på, andra tackade jag nej till direkt. Där och då kändes det som att jag kunde få precis alla jobb utom det jag ville ha, vilket var väldigt frustrerande. Vi firade att Estefano fyllde gubbe. Vi kom i ordning i köket och jag tog hand om trädgårdens lavendel. Jag var frustrerad över min jobbsituation och drömde mig bort. Trött och less på läget. Jag kände mig som en överanalyserad andragradsekvation av alla personlighetstester och intervjuer – var trött på att berätta om mig, min personlighet och mitt liv – men kände mig ändå stärkt av dem och tyckte att de gav mig vissa insikter. Jag fotograferade Tessan. Jag kraftmobiliserade även detta år till BBC och blev sedan sjuk IGEN. Vi fick tuffa, tunga besked. Turbulens. Jag åkte till Lappland med Hero, mamma, pappa & Laika, kurerade mig och kände lugnet. Jag bestämde mig för att säga upp mig, trots att jag inte hade något nytt jobb klart. Vi mötte våren i trädgården. Hero och jag firade ett år och han friade till mig på kvällen när vi kom hem från restaurangen.
I maj köpte vi grill och invigde den. Jag blev kortluggad blondie igen och kände mig hemma. Jag tackade nej till ett bra jobb som inte kändes rätt i magen. Jag drömde mardrömmar. Vi började att smida bröllopsplaner och designade våra ringar. Hela våren gick i glassens tecken – jag njöt av varenda mumsbit. Bilen pajjade och vi lade många tusenlappar på att laga den, igen. Vi njöt av solen på taket på jobbet. Ytterligare vändor till Ikea för att komma i ordning och goa Herofamiljen hjälpte oss, som så många gånger tidigare. Jag blev överraskad av min älskade familj. Jag hade migrän till och från. Vi fick våra efterlängtade ringar. Jag hade dejt med Kelly och käkade mer glass. Jag fyllde 30. Jag släppte Xena fri, som jag hade lovat henne. Jag firade min 30-årsdag och rördes av mina kära. Jag var glad över beslutet att säga upp mig, trots att jag fortfarande inte hade hittat ett jobb jag ville ha. Vi planterade framtid. Jag fortsatte jobbletandet och kände mig både värdefull och värdelös samtidigt – jag var eftertraktad på arbetsmarknaden men hittade likväl inte det jag sökte. Jag hade Annika på besök och satt på en allmän bergochdalbana – mådde toppen i vissa avseenden, njöt av de små stunderna och mådde botten i andra avseenden. Oroade mig – för mig själv och för kära. Vi blev fotograferade av fantastiska Emma.
Juni bjöd på New York (eller tja, inte bjöd direkt – det blev en ganska dyr resa) med goa vänner. Jag fortsatte att äta massvis av glass. Vi fotograferade bröllop. Vi hade det ganska så najs. Det var en utdragen anställningsprocess på jobbet jag verkligen, verkligen ville ha och jag tackade nej till andra erbjudande på vad som kändes som löpande band. Jag lade om bloggen till min egna domän (och fick ovärderlig hjälp av en vän). Jag föll för en otroligt vacker och vemodig tavla. Jag såg inspelningen av Tack för musiken när Lars Winnerbäck gästade (underbart!!). Jag njöt av helgerna och räknade ner dagarna på mitt dåvarande jobb. Jag började längta efter att bli Heros fru (och har inte slutat). Jag gick på AW med gamla pluggkompisar. Hero snyggfixade vårt förråd. Vi gick på Allsång. Jag saknade och drömde om Xena.
