Jag drömde om Xena inatt. Igen, får väl tilläggas, även om det inte är lika ofta nu som förut. Förmodligen för att jag träffade Doris igår och dessutom i ett kommentarssvar försökte sätta ord på hur jag känner inför att skaffa en ny hund.
Det går inte en enda dag utan att jag tänker på Xena. Jag kan tänka på henne med glädje – jag gråter inte längre varje gång, även om det också händer. På midsommarafton satt jag länge “med henne” vid bryggan vid båtplatsen. Rofullt, jobbigt, många tårar. Det var inte vid samma plats som där vi strödde askan, men viken är densamma och vinden låg ditåt den dagen. Jag tror att jag kommer att tänka på henne oavsett var vid havet jag kommer att vara, speciellt i skärgården. Hon är ju där och hon älskade att bada.
Som jag skrev i svaret till Petra, fylls hjärtat både av glädje och av sorg när jag ser en hund. Och allra helst när jag ser en boxer. Det är en förvirrande mix, både för hjärta och hjärna. Jag ler och blir glad, går gärna fram och hälsar, men samtidigt gör det ont.
Vi har pratat om att skaffa en ny hund och är inställda på en boxertik. Jag kan inte tänka mig ett liv utan hund. Men det funkar tyvärr inte med en liten valp så som vi båda jobbar just nu (heltid, dagtid). Jag vet att åsikterna går isär, men jag vill inte lämna en hund (och särskilt inte en valp) ensam om dagarna och hunddagis tar inte emot valpar. Och det är kanske lika bra, för jag vet inte om jag är riktigt redo än. För mig är det extremt dubbelt. Jag längtar efter och vill ha hund, ser glädjen i det. Men när jag tänker nästa steg och är 100 % ärlig mot mig själv, inser jag att jag inte alls vill ha “en hund”. Jag vill ha Xena. Ingen annan. Jag vill bara ha tillbaks henne. Det är kanske inte riktigt rättvisa premisser mot en ny familjemedlem. Så det är nog lika bra att vi är tvungna att vänta.
Att få en hund med samma mentalitet som Xena tror jag blir omöjligt. Hon var helt fantastisk, alla kategorier. Och livet hade flätat oss samman på ett väldigt speciellt sätt.
Jag vill tro att även om jag känner så nu, att jag bara vill ha tillbaks Xena, så kommer det att ändras successivt när vi skaffar en ny hund – för det kommer vi att göra, när det passar lite bättre. Jag tror och hoppas att den nya hunden på sikt också blir en fantastisk vän, även om det blir svårt att mäta sig med Xena. Och det är nog inte riktigt rättvist att ha Xena som måttstock heller, så jag ska försöka att låta bli när den dagen väl kommer.
Drömmen jag drömde inatt var hur som helst väldigt verklig. Jag kunde verkligen känna henne. Hennes värme, hennes mjuka päls, hennes doft, hennes kropp. Jag saknar henne så himla mycket.
av Felicitas