Kategori: Felicitas 2.0

Jag har varit i Finland på konferens i dagarna tre. Det har varit bra dagar, men fullspäckade.

Ovan molnen skiner solen.

Vi är en sisådär 45 ingenjörer inom företaget och vi är utspridda över 12-ish kontor i åtta länder, så vi träffas inte så ofta allihop. Plus att vi har haft en del föryngring, så det är en hel del jag aldrig träffat. Då blir team-building väldigt viktigt, enligt mig. Förra gången vi sågs allihop (första gången för min del), för 1,5 år sedan, hade vi ingen sådan aktivitet alls. Och det kändes märkligt, så jag är glad att ledningen tagit till sig feedbacken från förra gången till den här konferensen. En hemlig aktivitet var inplanerad!

Som team-buildingaktivitet fick vi testa på ”kyrkrodd”, vilket var väldigt trevligt. Vi hade en otrolig tur med vädret – helt vindstilla, soligt och en superfin solnedgång. Det där med takt var dock svårt för en del (roddarparet längst fram sätter takten och övriga ska bara följa dem) och vi skrattade mycket när en i mitten gång efter gång hamnade i otakt så att årorna drämde i andras.

Efter rodden var det bastu, bubbel och för den som så ville fanns även möjlighet att simma några längder i en iskall bassäng (jag bangade efter att ha känt på vattnet).

Konferensanläggningen i sig var inte så sexig. En bunker med små rum som nog inte fått någon kärlek alls sedan 80-talet, av inredningen att döma. Suspekta lukter och obefintlig ljudisolering. Det kändes som en anstalt och maten förändrade tyvärr inte heller det intrycket. Nåja – jag är ganska bortskämd när det gäller hotell i övriga fall i jobbsammanhang. Och jag överlevde ju, uppenbarligen. 😉

Den här instruktionen stod förresten på tvn på rummet. Jag förstår fortfarande inte, haha!

Dagen idag har varit mötesintensiv, men nu är det helg!

Vi har jobbat mycket ihop de senaste två åren och hon har blivit mer än en respekterad kollega, hon har blivit en vän. Detta trots att vi sågs sällan, eftersom hon bodde och jobbde i Finland. Strax före jul sågs vi senast. Strax efter nyår fick jag besked om att hon blivit sjukskriven på obestämd framtid. Några dagar senare fick jag veta att det var cancer, lungcancer, och att det var troligast att hon aldrig skulle komma tillbaka till jobbet. Hon sade till mig att hon skulle göra det bästa av den tid som hon hade kvar. Därefter har vi hörts sporadiskt, på hennes villkor.

Jag tror att hon skämdes. Jag tror att hon skämdes över att ha varit storrökare hela livet och därmed kände att hon hade satt sig själv i den situation som var och att hon därför isolerade sig. Men det är ju så mycket man inte vet. Kanske hade hon fått lungcancer ändå. Och jag tror att en ska passa sig för att klandra någon utan att ha gått i dennes skor. Du vet inte vad hen bär i sin ryggsäck, eller vad hen har fått offra för att komma dit hen är idag.

Men jag vill säga en sak: börja aldrig röka. Om du redan gör det: SLUTA. Ta hjälp om det är svårt, svälj stoltheten. Det finns hjälp att få och du KAN sluta. Det går.

Idag fick jag veta att cancern tog henne i lördags. Jävla helvetes cancer. Jag hade hoppats att hon skulle få längre tid med sina nära och kära. Med sin hund, som hon höll så högt, sin man och sina barn.

Fuck cancer.

Det har varit hektiska, men mycket bra dagar. Det har varit seminarium med 500 bröllopsfotografer från världens alla hörn, jag är fullpepprad med intryck och inspiration och vi har haft vänner inneboende i dagarna tre. Idag har jag fotograferat till Tessans fjärde bok och myst i soffan hos dem som pricken över i.

Jag är slut som artist och i helgen ska jag sova bort de ica-kassestora påsarna under ögonen.

Hepp!

Den här helgen kan i huvudsak summeras i två ord: redigering och bakning. Herosystern fyller 30 nästa år och jag har lovat henne att baka ett gäng småkakor. Därtill är det deadline på ett bröllop som ska levereras, så det är bara att köra på.

Hero jobbade dygn igår och var inte hemma förrän strax före lunch idag.

Bakningen har gått sådär, om jag ska vara ärlig. Drömmarna gick åt helvete, på ren svenska. Vår ugn är väldigt lurig med temperaturen (jag vill att vi ska köpa en ny) och det blir extra trixigt med just drömmar. Det var visst för varmt, så de sjönk ihop totalt. Trist. Jag höll mig dessutom inte till mammas recept som planerat, utan testade Jan Hedhs. Jag förberedde även bondkakor igår kväll och bakade ut dem nu på morgonen. De blev i alla fall goda (svåra att misslyckas med å andra sidan)! Kolakakorna fick ingen färg, så de fick vara inne något längre än vad de skulle. Det resulterade i att de inte blev sådär sega i mitten som jag vill, utan spröda rakt igenom (som jag hade önskat att drömmarna blev). Jag kommer att göra ett nytt försök med drömmarna (mammas recept…) – de där andra vill jag inte ens servera. Får jag tid över gör jag nog nya kolakakor också. Knäckflarn och brysselkex återstår.

Redigeringen har i alla fall gått bra och jag har inte mycket kvar. Alltid något!

Här är en bild från min och Bellas promenad igår.

Ikväll ger jag mig själv elchocker (nåja, tens-behandling i alla fall) för att försöka få bukt med huvudvärken. Det strålar från hela nacken och upp över pannan, så jag har först kört en halvtimme bara i nacken (vilket gjorde att musklerna i nacken slappnade av lite) och nu har jag två elektroder i nacken och två i pannan (som synes) ytterligare en halvtimme.

Update, lite senare: Jag somnade på soffan innan jag hann skriva klart inlägget, så det hjälpte en del i alla fall. Det var första gången jag testade tens mot just spänningshuvudvärk och det kommer jag nog att göra igen. Jag är inget fan av att knapra piller, men ibland funkar ju inget annat. Det här lyckades jag dock stävja tillräckligt mycket för att kunna somna och det blev en tidig kväll.