Klockan är snart tre och jag ligger sömnlös. Lyssnar på regnet. Känner värmen från Heros kropp intill min. Lycklig. Men sömnlös.
Vanligtvis brukar sömnlöshet vara en högljudd varningsklocka för mig. Men jag kan inte komma på något som skulle kunna ligga och gro. Jag har semester. Om en knapp månad börjar jag på ett nytt jobb som jag känner mig taggad inför. Jag har haft en superinspirerande dag och träffat väldigt många inspirerande människor. Kommit till insikter. Fått idéer inom många områden. Blir otålig. Kanske är det i alla de där tankarna som sömnlösheten tar fäste?
Om ett år är jag gift med min Hero. Jag längtar. Och jag njuter av att längta. Jag njuter av vad han får mig att känna, får mig att göra, får mig att tänka, får mig att vara. Njuter av tanken på vad jag kommer att känna om ett år från idag. Älskade, älskade Hero.