Som en av fyra arrangörer av världens bästa Blogger Boot Camp (btw – det finns ett fåtal platser kvar, häng med!) har jag fått tillgång till intressant data avseende damstorlekar (för att vi ska kunna beställa individuellt anpassat på eventuella sponsorprodukter). Datan är inte på något sätt representativ för den kvinnliga svenska befolkningen (de flesta deltagarna är tex mellan 20-35 år och jag antar tex att våra deltagare är mer vältränade än medelkvinnan), men det går ändå snabbt att dra vissa slutsatser.
Ungefär hälften av tjejerna har valt en klädstorlek större i ”nederdel” än i ”överdel”. Tex S i tröja och M i byxa. Oavsett om man är en ”S”, ”M” eller ”L” – mönstret är det samma!
Retorisk fråga: Skulle det möjligtvis kunna vara så (som i allt övrigt – kolla bara på tex forskningen om hjärt-/kärlsjukdomar, där man först på senare år insett att man behöver forska på kvinnor ”separat”, eftersom man hittills i princip bara har forskat på män och dragit slutsatser utifrån det som inte går i linje med kvinnors hjärt-/kärlsjukdomar) att storlekarna baseras på den manliga kroppen och att de bara rakt av har skalats ner till en tänkt kvinnokropp, som inte reflekterar verklighetens kvinnokropp? Jag är tyvärr ganska säker på att så är fallet och tycker att det är en tråkig insikt.
Borde inte vi kvinnor få vara våra egna – unika och vackra – utan att gå efter den manliga normen? Få ha våra egna unika förutsättningar, precis som männen har? Få för oss anpassad forskning och för oss anpassade produkter?
Hur många tjejer, på grund av att storlekarna ger en skev bild av verkligheten och man ”tvingas” gå upp en storlek på nederdelen, mår lite halvdåligt för att man tror att man har en förhållandevis stor rumpa (a.k.a. breda höfter/tjocka lår) – när den i själva verket är väldigt representativ och inte större än ”medelrumpan” för den storleken?
Visst finns det kvinnokroppar i många olika varianter (äpplen, päron och bananer är vanliga benämningar), varav ”pojkflickskroppen”/bananen är en (och beskriver helt enkelt en lite rakare kropp, med mindre kurvor). Kvinnor med kroppar mer åt ”pojkflickshållet” (vilket vedervärdigt ord – att allt ska hängs upp på manligheten?!) tror jag passar bättre in i den befintliga storleksmodellen. Men det är ändå intressant att se att hälften av BBC’s deltagare inte passar in i S- respektive M-ramen rakt av – mönstret är tydligt. Och då kan man ändå anta att BBC-deltagarna är förhållandevis vältränade, vilket alltså betyder att det borde vara ännu större andel av ”medelkvinnorna” som inte passar in i den tänka ramen.
Om man ska dela in folk i fack, vilket jag som princip ogillar, har vi (utifrån uppgifterna från de kvinnliga BBC-deltagarna) ungefär 50% ”päron”. Resten ska fördelas på ”äpplen” och ”bananer”, vilket borde betyda att både andelen ”äpplen” och ”bananer” är färre än 50%. Borde inte storlekarna anpassas efter verkligheten?
Själv är jag nog en typisk ”stor rumpa-tjej” när det gäller de flesta klädmärken. Och då är den ändå inte anmärkningsvärt stor. Men jag, hör och häpna, avskyr att köpa just byxor. Nu var det längesedan jag köpte kläder där, men en kedja som jag (åtminstone tidigare) har upplevt har en mer realistisk storleksmodell är Lindex. Där har jag i princip alltid varit samma storlek upptill som nertill. Kan ni nämna fler märken/kedjor? H&M har jag (åtminstone tidigare – längesedan jag handlade även där) upplevt att jag har behövt gå upp en storlek på nederdelen. Vad är era erfarenheter?
Gud vad bra skrivet! Jag tror verkligen att du har rätt i det du tänker. Jag är en S upptill och en M nertill och har dragit slutsatsen ”stor rumpa/breda höfter” fast man väl egentligen ”ska” se ut såhär.
Vore ju inte ett dugg konstigt om det är den manliga normen som slagit igenom även här… Som överallt annars.
Jag tror, tyvärr, att det är alldeles för många som känner igen sig i det här. 🙁
Bra inlägg i debatten!
Tack!
Jag är också en sån som har större nederdel – sen är det ju faktist så att jag har rätt stor rumpa/lår i jämförelse med min överkropp. Så är det bara, och jag gillar att ha lite rumpa 🙂
Om det är en trend att det generellt sett är fel på storlekarna så är det så klart avigt, men samtidigt har jag flera kompisar av den smalare, raka modellen som har supersvårt att hitta byxor för att de är för kurviga/vida/korta. Så det kanske helt enkelt handlar om en gyllene medelväg? 🙂
Ang. Blogger Boot Camp så ska jag vara med nån gång, men i år är jag så ur form att jag skäms, haha. Men snart kommer jag tillbaks, starkare än någonsin! 😉
Ja, fast det intressanta är ju just ”större jämfört med VAD” – en manlig kropp eller en representativ, kvinnlig kropp…? 🙂
Du är välkommen på nästa BBC – om det blir!
Kram!
PS. Man behöver inte vara supertränad för att vara med på BBC!! 🙂
Det kan ju vara tvärt om åxå.. Att du har liten överdel..
Eller har vi fått större rumpor med åren för att vi sitter mkt?
Eller att det kanske är helt OK att ha två olika storlekar..
Givetvis är det okej att ha olika storlekar. Och som jag skrev finns det de som har liten underdel (tror jag att du menar – jag har ju beskrivit att ha liten överdel) (brukar för övrigt benämnas som ”äpple”). Det är inte det som är poängen. Poängen är att jag, utifrån uppgifterna som vi har fått in på våra deltagare, tror att storleksmodellen för kvinnliga kläder är skev och att den baseras på den manliga normen. Det är DET som jag tycker är fel. Men du har kanske bättre data att analysera?
Jag funderar först på vad det är för slags kläder det handlar om, unisex eller inte, kläderna man får på jobbet fick jag i alla fall tidigare se upp med den smala tantmidjan och bara för den saken skull gå upp en storlek.
Sen kan jag tänka mig att beroende på vad det är för slags byxor man bestället så vill man vara säker på att de inte är för tighta och att det kan fungera bra om de sitter lite lösare, medans jag tror att en t-shirt vill man hellre ha lite för tight en för säckig…
Vi har bett deltagarna att ange ”36/S” respektive ”38/M” osv både vad gäller ”Vilken tröjstorlek har du?” och ”Vilken byxstorlek har du?”. Det är alltså inte unisexkläder det handlar om.
Intressanta tankegångar!
Väldigt intressant läsning! Måste erkänna att även jag skiljer mig från mallen för S eller M och oftast har en storlek större på underdelen.
Ännu en – välkommen i klubben för oss (o)normala?!
Hej Jane, Åh vad jag önskar att jag hade bott närmare så att jag kunde varit med på ert BBC. Låter jättekul! Skönt att veta att man inte behöver vara supervältränad…så nästa gång kanske! Lycka till med ert hus. Kram Jenny Nilsson (Skillinge)
Hej Jenny!! Det hade varit VÄLDIGT kul om du var med! Tusen tack! Kram!
Håller med dig till fullo!
//från ett päron 😉
Tack Bella/Päron! 😉
Åh! Känner igen mig precis… även om jag nog är mer av banantyp tar jag ofta olika storlekar uppe och nere. Tror inte att det ÄR anpassat precis efter kvinnor… 🙁 Och forskningen, ah den är – trots att man insett problemet – fortfarande väldigt fokuserad på manliga förutsättningar…
Så tråkigt, så tråkigt. Därför tror jag att det behövs ”jävligt jobbiga tjejer” som vågar vara just det – jävligt jobbiga.
Bra inlägg! Byxor brukar jag handla på Gina Tricot, där får jag gå ner en storlek för annars blir dom för lösa i midjan (har väldigt smal midja men ändå höfter – skulle vilja säga att dom är breda, men det är det bara jag som tycker, så jag lämnar bort det).Ibland tar jag olika storlek på övre och nedredeloch ibland inte. Fast jag har höfter brukar inte dom ställa till problemet. Överdelarna är mitt problem, speciellt då det gäller finkläder (alltså cocktailklänningar, kavajer och sånt) – vet inte vem som har tänkt att en med storlek XS samtidigt ska dra C kupa? Okj säkert finns det nån, men det är definitivt inte jag. Allting hänger alltid löst vid brösten på mig, vilket ibland är mera irriterande än att ta en storlek större på nederdelar..
Det låter som att du har värsta timglas figuren – tror att du är döläcker i bikini! 😉 Men jag förstår dig – det är nog inte många klädmärken som är anpassade just efter timglasformen. Och det är klart att det finns och måste få finnas personer som aldrig passar in i ”det normala”, eller vad man ska kalla det. Men det rimliga är ju då att det normala verkligen speglar vad som är normalt. Men ja, sen kommer det ju tyvärr alltid att finnas personer som inte kan ha det som erbjuds – vilket är trist.
Intressant statistik! Skicka till klädföretagen och fråga vettja! De (t ex Lindex) är ju väldigt måna om att barnkläder ska skilja sig åt i passform mellan flick- och pojkavdelningen ”eftersom pojkar är större än flickor i samma ålder (???????????)” så det samma borde ju gälla dam- respektive herrkläder… Morr!
Jag tänkte göra det faktiskt – se om man får ett svar i stil med det som Jessica beskriver i sitt inlägg (dvs länken nedan)…?!
Bra inlägg i debatten Jessica!!