Kort, men utfört. Morgonens träningspass. Skönt under tiden. Nöjd efteråt.
Att bara greppa och dra funkar bra med handen i tex sittande rodd. Lite trixigare är det med latsdrag, så därför håller jag en låg vikt och koncentrerar mig på att verkligen få kontakt. Andra övningar, som tex bröstpress i maskin, är också lurigt, eftersom handleden vinklas, men går bättre än med fria vikter. Går jag bara inte hela vägen bak mot bröstet så är det okej. Vissa övningar funkar inte över huvud taget. Men jag anpassar mig så gott det går!
Kategori: Hälsa
Inte riktigt som planerat
Om denna morgon hade gått som planerat vore jag snart på jobbgymmet. Men så blev det visst inte, för bussen tjuvstartade för tidigt så vi fick åka lite andra vägar. Jag är väl framme en sisådär 20 minuter senare än vad som var planerat. Nåväl.
Gårdagen blev ungefär som jag skrev. Promenix i kvarteren. Maxi. Telefon med mamma och pappa. God middag (helstekt rostbiff, rotsaker i ugn och skysås). Ett mentalt krafttag i the klädhög i sovrummet (fysiskt sett är det ju inte så himla jobbigt). Packad jobb-/träningsväska inför idag. Sedan var kvällen slut, så jag hann inte blogga det där bröllopet.
Nu blir det ett snabbt träningspass när jag väl kommer till jobbet. Jag har fortfarande träningsvärk sedan i fredags på vissa ställen. 😉
Morgonträning är det som funkar
Det är verkligen morgonträning som funkar för mig. Det var när jag började träna med Hero som jag ändrade träningsvanorna till att träna på eftermiddagen, eftersom han inte ”klarar av” morgonträning. Att träna med honom var kul i sig, så det var en helt annan grej. Men det är morgonträning som funkar bäst för mig när jag tränar ensam. Den blir av. Jag hinner inte bli trött, frusen och låg på energi efter en hel arbetsdag. Och hitta på ursäkter. Ska jag träna själv, så är det morgonträning jag ska satsa på.
Det blev ett genomkörarpass som kändes bra. Den enda trappmaskinen var trasig och den enda crosstrainern var upptagen, så det fick bli uppvärmning på motionscykeln. Sedan styrketräning på det, hela kroppen. Utan tunga vikter funkade det med handen, åtminstone ganska bra. Jag lyckades få en liten sträckning i baksida lår när jag körde sittande rodd, men det är nog inte så farligt. Sedan stretch. Jag är nöjd med morgonens pass!
Energi ut, energi in (jag åt riktig frukost innan jag åkte hemifrån).
Dagens fail var att jag glömde att ta med en BH (jag stack ju hemifrån i träningskläder och hade kontorskläderna i träningsväskan), men som tur var hade jag en extra sport-BH i skåpet. Den fick bli nödlösningen.
När jag slog på datorn hade jag fått svar på HR att de ska kika på möjligheten för rabatterat pris på Sats. Vi får väl se vad som händer, men det var iaf inte ett blankt nej. Bra början åtminstone. Framöver kör jag på IVPB och får se hur jag gör därefter.
IVPB
Jag bestämde mig för att köra en IVPB – I Väntan På Beslut. Träning alltså, i väntan på att jag bestämmer mig för om jag ska fortsätta att träna på jobbet eller inte.
I morse gjorde jag därför det som funkar bäst för mig. Jag tog på träningskläderna och är på väg till jobbet. Med morgonträning går det inte en hel dag då man sitter och hittar på olika skäl till varför man inte kan/vill/ska träna. Det blir mer att man bara gör.
Egentligen borde jag ha ett färdigt träningsschema utstakat också, med övningar jag kan göra med handen. Annars är det lätt att jag bara lommar omkring och surar över att jag inte kan göra de övningar som jag annars hade gjort. Nu har jag bara bestämt mig för en välbehövlig genomkörare, så vi får se. En lugn start är bra i vilket fall, så att kroppen får en mjuk väckning. Träningsvärk lär jag få oberoende av vad jag gör. 😉
Jag ångrade mig
Sofy har en tävling i sin blogg, plankan i procent. Jag tänkte att nej, det där ska jag inte vara med på. För jag är så himla dålig på plankan. Och jag är helt ur form. Och det jobbigaste med plankan tycker jag är axlarna. Men sen blev jag nyfiken ändå, på hur länge jag skulle klara. Så jag gjorde ett test, på tå och armbågar. På händer tycker inte jag är en riktig planka – det är inte alls samma belastning. Sen för den delen kan jag inte belasta högerhanden på det sättet. Annars vore det smart att köra början på armbågar och slutmomentet på händer eftersom det är lättare (störst procentuella ökning vinner). 😉
Så jag visar väl då. Hur dålig formen är. Är med i tävlingsskrället. 😉 Och tänker att det är kanske precis vad jag behöver. Härifrån kan det ju bara bli bättre, eller hur?! 🙂
Dilemma
Jag har ett dilemma.
Det har ju varit sisådär med träningsmotivationen det senaste 1,5 året. Sedan april har det varit riktigt kasst, men det har ju sin naturliga förklaring i handoperationen. Så, jag har börjat att fundera på varför. Tidigare tränade jag väldigt, väldigt mycket och jag älskade det. Sedan träffade jag Hero och Sats (som jag trivts väldigt bra på!) byttes mot att träna med honom på mitt dåvarande jobbgym. Sedan bytte jag jobb till mitt nuvarande och tanken var såklart att jag skulle träna vidare på jobbgymmet här. Det har jag gjort några gånger, men någonstans där tog det ändå mer eller mindre stopp i träningen (några upplivningsförsök borträknade). Jag kände mig oinspirerad och hade ingen vidare motivation längre. Så jag analyserar och söker förklaringar.
Jag har funderat mig fram till att åtminstone en del av förklaringen ligger i lokalen och miljön i sig. Det är kallt i gymmet och jag är väldigt frusen, vilket leder till att bara det blir ett motstånd i sig. Egentligen finns väl typ det mesta vad gäller redskap och maskiner, men det är få maskiner och riktigt allt finns ändå inte. Det finns inga TV-apparater och knappt några speglar. Stereon i gymmet sänks ideligen av PT’n som jobbar där (även då hen är på sitt kontor), för att den stör henom. Man vågar knappt höja volymen när man tränar (hen kommer och sänker volymen trots att man är där).
En annan del av förklaringen ligger i gruppträningspassen och instruktörerna. Passen är få (man är alltså väldigt styrd till vissa tider) och inte särskilt roliga (läs: mest ”tantgympa”). Passdeltagarna är få (typ mellan 3 och 10 deltagare – på ett pass vill man ju ändå ha lite folk!). Instruktörerna är förvisso gulliga, men inte motiverande för mig. Gruppträningssalen är en klassisk, mörk minigympasal utan en enda spegel och även där är väldigt kallt.
Jag har ett eget skåp i omklädningsrummet, så duschgrejer, handduk och skor ligger bekvämt på plats och jag kan ha ett litet lager av träningskläder. Efter träningen får man dock duscha i en ljummen dusch och omklädningsrummet är kallt. Bastun har inte fungerat sedan jag började för 1,5 år sedan. Jag fryser när jag går därifrån.
Bara genom att skriva det här känner jag mig väldigt osugen på att gå ner dit. 😛
Så. Dilemmat. Jobbgymmet är alldeles GRATIS. Och det ligger extremt bra till, eftersom det ligger i samma hus. Jag känner mig dock sugen på att bli medlem i Sats igen. För hela känslan. För lokalerna, passen, instruktörerna. Men drygt 600 kronor per månad, när man egentligen tränar alldeles gratis på ett fungerande gym som ligger i samma hus som där man jobbar? Det är 7200 kronor på ett år – eller en halv dykresa med liveaboard i Röda Havet. Hmm.
Det vrider sig i snåltarmen.
Jag ska fundera ett tag till.
Livet
I morse sprang jag till bussen så fort att båda mobilerna, bankdosan och nycklarna studsade ur handväskan (som inte var stängd – lesson learned: stäng handväskan om du ska springa till bussen eller gå i tid). Det resulterade i missad buss och spräckt mobilskärm på två ställen (på min två månader nya Samsung Galaxy SIII – min värdelösa jobbmobil klarade sig fint). 😛
Jag har även ringt till operationsplaneringen idag. Inte så kul nyheter. Där sade man att jag får räkna med minst 6 månaders väntan, men OM jag har tur så kanske ändå tidigare. De meddelade att jag blir kallad 2-4 veckor innan operationen. Kul med framförhållning och att kunna planera/styra sitt lilla liv (OBS, ironi)! 😛 Det är ju ett hyfsat ingrepp och medförande sjukskrivning (samma som efter förra operationen), så det är inte direkt så att vi kan boka in en semesterresa eller så.
I övrigt är det wrap up som gäller. Ikväll ska vi på glöggmys hos Toby och i morgon vid lunch kör vi söderut. Längtar!
Småkaos med tillförsikt
Att handen skulle behöva opereras igen har jag helt ställt in mig på. Tråkigt och jobbigt och jag bävar inför att gå igenom allt igen, men så är läget och det är bara att acceptera. Det finns olika alternativ, beroende på hur det ser ut när man väl går in. Men det lämnar jag helt åt proffsen. Utgången blir lite olika beroende på vad som väljs: stel, stelare eller stelast… Men förhoppningen och meningen är att jag ska slippa att ha ont.
Själva principen efteråt blir som förra gången, oavsett vilken metod som väljs. Sjukskrivning och ingen tung belastning på ett halvår efter operationen.
Jag har fasat och haft ångest för att få beskedet om att behöva vänta i ett drygt år (igen) på ny operation (pga operationsköer). Men tänk så stor betydelse fyra små ord kan ha – tänk så glad man kan bli av fyra små ord.
”…förhoppningsvis inom tre månader…”
Det vore verkligen helt fantamagiskt. Håll en tumme för mig, är ni rara!
Sen en annan nyhet som kom idag. Min chef slutar med omedelbar verkan och hans tjänst tillsätts av en nygammal chef, som tidigare haft samma position. Jag kan inte påstå att jag är förvånad, utan har mer eller mindre väntat på att det skulle komma. Men det blir ju lite abrupt. Och småkaos. Men vad vore väl livet om allt var i balans? 😉
Det där med ryggskott och väntan
Det där med ryggskott är inte ett dugg trevligt, skulle jag vilja påstå. Jag trodde att det hade gått över, men tji fick jag. När jag böjer mig en stund, som tex när man lutar sig över handfatet för att tvätta ansiktet, blixtrar det till igen. Men jag har iaf inte längre samma värk som tidigare – man får se det från den ljusa sidan.
Svansen då? Jodå, den finns där också. Och känns av när jag sätter mig på hårt underlag och när jag joggar. Om jag riktigt känner efter (fast det ska man ju inte göra) så känns den även när jag går raskt och sitter vanligt, fast bara lite.
Här snöar det igen och Internet ligger nere. Internet har strulat hela hösten – tröttsamt. Jag funderar på om jag ska våga lita på SL när jag ska in till handkirurgen, eller om jag ska ta bilen. Trixig fråga! Det kändes iaf inte lönt att först åka in till kontoret och vända, särskilt eftersom detta också var en strulig morgon i lokaltrafiken.
Och oj, vad jag har längtat till idag. Eller, längtat är väl kanske fel ord, men jag har längtat efter att få slippa vänta. Idag ska jag som sagt till handkirurgen. Och få svar på för mig stora frågor. Sen blir det mer väntan, men idag får jag åtminstone veta hur lång väntan blir, på ett ungefär.