Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Det där med ryggskott och väntan

Det där med ryggskott är inte ett dugg trevligt, skulle jag vilja påstå. Jag trodde att det hade gått över, men tji fick jag. När jag böjer mig en stund, som tex när man lutar sig över handfatet för att tvätta ansiktet, blixtrar det till igen. Men jag har iaf inte längre samma värk som tidigare – man får se det från den ljusa sidan.

Svansen då? Jodå, den finns där också. Och känns av när jag sätter mig på hårt underlag och när jag joggar. Om jag riktigt känner efter (fast det ska man ju inte göra) så känns den även när jag går raskt och sitter vanligt, fast bara lite.

Här snöar det igen och Internet ligger nere. Internet har strulat hela hösten – tröttsamt. Jag funderar på om jag ska våga lita på SL när jag ska in till handkirurgen, eller om jag ska ta bilen. Trixig fråga! Det kändes iaf inte lönt att först åka in till kontoret och vända, särskilt eftersom detta också var en strulig morgon i lokaltrafiken.

Och oj, vad jag har längtat till idag. Eller, längtat är väl kanske fel ord, men jag har längtat efter att få slippa vänta. Idag ska jag som sagt till handkirurgen. Och få svar på för mig stora frågor. Sen blir det mer väntan, men idag får jag åtminstone veta hur lång väntan blir, på ett ungefär.

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1