Snökaos Stockholm & ryggskott

Aldrig har jag varit så nöjd som nu över att ha stannat hemma från jobbet. Det enda som känns väldigt, väldigt tråkigt är att Hero inte hade den möjligheten idag. Nu kanske han inte ens kan komma hem ikväll… Alla bussar i/till vår söderförort är nämligen inställda sedan tidig eftermiddag. Man kan inte ens se våra bilar på uppfarten. Heros fotspår från i morse är helt borta och det har kommit flera decimeter blötsnö idag. Jag har inte ens försökt att öppna ytterdörren, men jag skulle kunna sätta en ganska stor summa pengar på att jag inte skulle klara av det om jag så försökte.

Med mig är det sådär i övrigt. Inte nog med förkylningen (jag är alldeles sårig runt näsan av allt snytande), utan jag har även fått RYGGSKOTT för första gången i mitt liv?! Watt da fack?! Det är väl kanske dock inte helt out of the blue, med tanke på att jag slog svanskotan så rejält i måndags (den ömmar fortfarande btw). Jag knaprar piller för att kunna hålla mig igång och har googlat fram lite övningar som jag gör då och då.

I övrigt äter jag glass för att lena halsen. Och dricker te med honung från Gotland. Och hoppas på att Hero ska kunna ta sig hem.

Klass II-varning och en liter synålar

Sådärja. Klass II-varning på vädret och det känns onekligen mysigt att hålla sig inomhus. En liter synålar, som någon tagit friheten att hälla i min hals, på det. Den sammanvägda bedömningen blev att det var bäst att jobba hemifrån idag också. Kollegan J hälsar tumme upp för det beslutet och rapporterar att det tog henne 40 minuter att bara ta sig till närmsta tunnelbana – en resa som normalt tar en kvart. Här sitter jag i jumpsuit och ser snön yra utanför.

Jag känner mig mer än nöjd över beslutet. Men mindre nöjd över de där synålarna. Och svansen. Och snoret. Och hostan. Och de svidande ögonen. 😛 Jag är i alla fall glad över att jag tog ur linserna redan igår när jag kände att det var på väg att spåra ur.

Jag är även glad över att småfåglarna hittade maten före stormen, så nu har de något att käka! 🙂 De är dock ganska kameraskygga.
image

Snabbträning

Jag har inte varit så otränad som jag är nu på väldigt många år. Trivs inte alls just nu – ingen styrka, ingen smidighet, ingen uthållighet. Alldeles förslappad. 😛 Härifrån kan det alltså (nästan) bara bli bättre!

Det blir lätt en ond spiral. Jag och Hero var ute och lufsade i tisdags kväll, men efter typ 2,5 km började jag få känningar i höger höftböjare (som strulat från och till sedan Tjejvasan 2008), så vi gick resten av rundan. Jag känner fortfarande av höftböjaren. Och handen är vad den är. Det är inte helt lätt att få till ett meningsfyllt träningspass när kroppen är trasig lite varstans, men jag gick iaf ner en kortis till hotellgymmet. Den bästa träningen är den som blir av och man ska ju börja (om) någonstans!
image

Jag har anmält mig till BBC13

Som några av er kanske vet sedan tidigare, har jag varit en av fyra arrangörer för Blogger Boot Camp under de senaste fyra åren. Det har varit en härlig resa på många sätt, men efter årets störtlyckade BBC12 hoppade jag i land och lät arrangörsskeppet gå vidare utan mig. Det kändes trist i hjärtat, men samtidigt väldigt skönt – för det är allt lite pyssel med ett så stort arrangemang! Och just det sistnämnda var anledningen till att jag hoppade av – tiden. Den är ju för oss alla begränsad (Nobelpriset till den som uppfinner 48 timmar på ett dygn!). Jag kände att jag ville och behövde lägga den lilla tid jag hade över åt familjen och fotoföretaget (som ger mig fulla händer, vilket såklart är väldigt roligt).

Mitt avhopp från arrangörsskeppet hindrar mig givetvis inte från att vara med på själva glädjefesten, så nu har jag precis anmält mig till (F)BBC13! Gör det du också – om jag känner tjejerna rätt (och det gör jag) så kommer det att bli ett sjuhelsikes kalas!

Skrället

Jag fick komma in till läkaren en timme före min bokade tid – hade meddelat i kassan att jag kom till att sitta i väntrummet och att jag gärna hoppade in tidigare om det mot alla odds skulle bli en lucka. Det blev det, skönt för mig.

Tanken är inte att jag ska ha ont på det sätt jag har. Det blir en ny videoröntgen och därefter får vi se vad som händer. Hepp.

image

Begränsad i gymmet

Utan två användbara händer är man ganska begränsad i gymmet. Åtminstone om man vill träna båda kroppshalvorna. Och det vill man ju, för att inte bli (ännu mer) snedbelastad. 😉

Det är fler övningar och maskiner än vad man kan tro, som på ett eller annat sätt involverar händerna. Det är lätt att få blackout och fastna. Men crosstrainer utan att hålla (så mycket/hårt) i handtagen funkar.
image

Många övningar för ben och mage funkar, men rygg, bröst och armar är svårare. Dumt!

Bisarrt

Det är helt bisarrt att jag har t.r.ä.n.i.n.g.s.v.är.k. i fingrarna på högran, av min lilla styrketräning aka sjukgymnastik. Tio gånger två handledscurl åt tre håll med ett halvt kilo och fem gånger två ihoptryckningar med bitringen. Jo, jag tackar!
image
image

Well. Det kan bara bli bättre! 😉

Nu är vi på väg till Sickla för att gå på bio, nya Spidermanfilmen. I morgon ska vi damma av och blötlägga dykutrustningen med ett avrostningsdyk på Värmdö. Blir najs!

Where to start?

Ja, var börjar man egentligen? Jag håller fortfarande på och suger på bröllopskaramellen. Vi är så himla, himla nöjda och lyckliga. Jag ska berätta. Jag håller på, men det inlägget kommer lite senare. Tillsammans med vad jag är övertygad om fantastiska bilder från vår bröllopsfotograf (vi har inte fått dem, men jag vet att de kommer att vara grymma), Emma på Adorable Moments.

Vi åkte ner till Skåne, med ett pit-stop hos fotografvänner utanför Nyköping, söndagen före bröllopet, dvs den 15:e juli. Herofamiljen kom ner dagen därpå och A&O och O&J några dagar senare. Veckan före bröllopet var ganska stressig, men vi hade ovärderlig hjälp. Mina föräldrar har tex gjort ett hästjobb med alla förberedelser under hela våren. Det är ju en del som ska fixas med en fest för 106 personer, utan storköksutrustning, och en lokal som normalt är förråd och garage! Men vi fixade och trixade. Städade, dammade, täckte över, torkade bord och stolar. Lånade projektorduk och spände upp i taket. Köpte discoljus och monterade i taket. Lånade ljudanläggning och fixade. Satte upp ljusslingor, tvättlinor och foton. Nojjade över vädret. Lånade tält och monterade. Lånade blommor och placerade ut. Handlade mat och fixade. Möblerade och dukade. Gjorde skyltar och satte upp. Tog ner halmbalar från loftet och gjorde i ordning vigselplatsen. Lövade logen. Det gick i ett! Däremellan hade vi också en liten get together aka minimöhippa/-svensexa med laglekar nere vid Kyhl, som SysterYster hade fixat. Och varje kväll käkade vi middag tillsammans allihop. Mysigt!

Vi började på bordsplaceringen på torsdagskvällen innan bröllopet och det tog faktiskt bara två timmar, innan vi var väldigt nöja med hur vi fått ihop det. Och logen. Min kära, gamla loge. Vad FIN den blev!!!

Bröllopsdagen. Ja, vad ska jag säga. Jag sparar den till senare. Ni ska få veta.

Hur som helst. Dagen efter bröllopet hade vi en väldigt informell fika och presentöppning. Trevligt, soligt och blåsigt! Och flaggan vajjade för oss i dagarna tre.

Veckan efter bröllopet var det en del att ställa i ordning, saker att lämna tillbaks osv. Men vi hann även med några timmar på stranden, en Österlentur med Herofamiljen till bland annat Kiviks musteri, kubb och Hero fick hjälpa sin svärfar att tröska (och verkade tycka att det var lika roligt som pappa).Väl hemma i lördags, efter ett härligt pit stop hos SysterYster och fästman på fredagen, väntade oss ett härligt välkomnande till Borgen. Blommor, bubbel och glas. Tack söta!Vi testade en av bröllopspresenterna, en Nespressomaskin!

Vi har även gått en överflödig kurs i HLR och första hjälpen, vilket är ett krav för att vi ska få gå rescue diver-kursen på bröllopsresan. Mycket repetition, men det skadar å andra sidan inte.

Nu är min sjukskrivning över och jag har gått in på semester för att köpa mig lite mer tid innan jag kommer tillbaks till jobbet. Det känns lite läskigt att börja jobba igen faktiskt. 😛 I början av veckan var jag hos handkirurgen och hos sjukgymnasten. Jag hade ju en partiell ruptur på ett ligament i handleden och det fanns väldigt mycket irriterad vävnad runt omkring som rensades bort under operationen. Benen var ihopstiftade i 6 veckor, jag har inte belastat handen på tre månader och nu hoppas alla på att ligamentet har läkt ihop. Men det återstår att se. Och jag får fortfarande inte belasta handen fullt – det får jag först om ytterligare tre månader. 😛Jag är fortfarande väldigt stel och det ömmar när jag böjer handen åt alla håll, men sjukgymnasten var väldigt, väldigt nöjd med mina framsteg hittills. Framstegen sedan sist var tio grader framåt och lika mycket bakåt. Själv tycker jag inte att det känns som att det har hänt någonting alls, så det var skönt att sjukgymnasten tyckte att det var bra! Greppstyrkan är av förklarliga skäl superdålig, eftersom jag varken har kunnat träna eller använda händerna särskilt (vänstran blev dessutom överansträngd ett tag, så jag fick karpaltunnelsyndrom, men det är tack och lov över!). Jag vet inte vad det är för enhet, men i greppstyrka låg jag på 20 på högran och 32 på vänstran. Och jag borde ligga på omkring 40. Positivt är att jag har fått lite fler övningar – nu lägger vi till ”styrketräning” (en gång per dag) till den övriga rörelseträningen (tre gånger per dag). Hej och hå, jag ska minsann handledscurla 0,5 kg, 2*10 reps och jag har fått en bitring (för hundar) att öva greppstyrka på, 2*5 reps! ;P

Så, det var väl ungefär det jag har pysslat med i de här två veckorna som det har varit lite bloggtorka! 🙂 Och idag var vi i skogen med Empan och plockade svamp (tyvärr hade dock någon varit före oss precis överallt).

I övrigt går vi mest omkring och fnissar här hemma. ”Fattar du att vi är GIFTA?!”. Kallar varandra ”min fru”, ”min man” och skrattar av lycka när vi får säga det i skarpt läge. Jag har fått hem namnändringsbekräftelse från Skatteverket och en räkning + anmodan från Trafikverket om att göra nytt körkort. Jag ska beställa nytt pass, fast på bröllopsresan åker jag på mitt gamla (ville inte chansa att det inte skulle hinna bli klart). Lyckorus! Och ändå har vi nog inte riktigt förstått det än. Det blir troligtvis en surrealistisk känsla att se Emmas bilder (och ja, andra vänners bilder också såklart, som vi är enormt tacksamma för!!)!

Och ringarna. De fina, underbara ringarna. Jag kollar på dem MINST en gång i halvtimmen och jag är så himla nöjd. :))
Men som sagt. Bröllopsberättelsen kommer och bilder med den!

Photo cred: Bilderna i det här inlägget är ett hopkok – jag tackar min svägerska och min man(!!) för deras respektive bidrag!