Jag blev ju sådär förkyld igen för ett tag sedan. Riktigt förkyld var jag bara i några dagar, men sedan har det där gröna, slemmiga snoret hängt sig kvar. Trycket över bihålorna när man böjer sig ner. Men i övrigt har jag känt mig frisk de senaste dagarna så idag fick enough vara enough. Det blev 30 min spinning och 30 min core på det.
Skönt (och verkligen precis vad jag behövde!!), men såhär i efterhand kanske ändå inte så intelligent. Nu har trycket i pannan ökat och jag är alldeles öm över höger ögonbryn. 😛 Hur allvarligt ska man ta på sånt egentligen? Det kan väl inte vara någon större fara, eller hur?
Etikett: träning
BBC13
Så var det dags. Blogger Boot Camp 2013. Denna gång som deltagare och bara deltagare. Det var skönt och roligt. Och ovant. Jag vet ju så väl vilket arbete som ligger bakom (före, under OCH efter). Årets arrangörer – Terese, Sofia & Mela – hade sytt ihop det riktigt fint. Lokaler, pass, sponsorer, käk osv. Det var många bekanta ansikten, men också många nya. Jag har haft en fin dag.
Bilder finns det inte så många av för min del. Jag hade bara min namnskylt (som jag fick väldigt mycket beröm för 🙂 ) och mobilen med mig. Skönt så!
Såhär kallt var det i morse när jag körde hemifrån. Alltså?!!
Mingel mellan passen.
En glad jag innan spinning med Jessica Clarén.
Här, mina vänner. Här ser ni en urusel bild på en fantastisk människa och instruktör. Jessica Clarén. Jag har svårt att få ihop att någon kan utstråla så mycket trygghet, lugn och balans precis exakt samtidigt som power, energi och jävlar anamma. Jag vet inte hur, men hon gör det. Det är en ren fröjd att bara lyssna till hennes röst. Om ni inte har fått chansen att träna för Jessica tidigare, se till att skaffa er den chansen.
God lunch tillagad av årets kock 2011.
Tänkvärd föreläsning av Terese och Sofia.
Utrensande shot från Oral-B’s juicebar – ingefära & citron.
Finfin goodiebag med en massa härligheter från tex Casall, Reebok, Fazer, Oral-B osv.
Avslutande middag och prisutdelning. Trevligt sällskap.
Nu är jag trött i kropp och knopp, men det har varit en väldigt fin dag med väldigt fina inslag. Tack.
Tidig morgon
Tidig morgon. Eller egentligen inte – klockan ringde som den brukar klockan 6. Snabb morgon utan snooze, vore en mer rättvisande titel. 😉 En timmes spinning blev det i vilket fall. Skönt!
Morgonträning it was
Kort, men utfört. Morgonens träningspass. Skönt under tiden. Nöjd efteråt.
Att bara greppa och dra funkar bra med handen i tex sittande rodd. Lite trixigare är det med latsdrag, så därför håller jag en låg vikt och koncentrerar mig på att verkligen få kontakt. Andra övningar, som tex bröstpress i maskin, är också lurigt, eftersom handleden vinklas, men går bättre än med fria vikter. Går jag bara inte hela vägen bak mot bröstet så är det okej. Vissa övningar funkar inte över huvud taget. Men jag anpassar mig så gott det går!
Inte riktigt som planerat
Om denna morgon hade gått som planerat vore jag snart på jobbgymmet. Men så blev det visst inte, för bussen tjuvstartade för tidigt så vi fick åka lite andra vägar. Jag är väl framme en sisådär 20 minuter senare än vad som var planerat. Nåväl.
Gårdagen blev ungefär som jag skrev. Promenix i kvarteren. Maxi. Telefon med mamma och pappa. God middag (helstekt rostbiff, rotsaker i ugn och skysås). Ett mentalt krafttag i the klädhög i sovrummet (fysiskt sett är det ju inte så himla jobbigt). Packad jobb-/träningsväska inför idag. Sedan var kvällen slut, så jag hann inte blogga det där bröllopet.
Nu blir det ett snabbt träningspass när jag väl kommer till jobbet. Jag har fortfarande träningsvärk sedan i fredags på vissa ställen. 😉
IVPB
Jag bestämde mig för att köra en IVPB – I Väntan På Beslut. Träning alltså, i väntan på att jag bestämmer mig för om jag ska fortsätta att träna på jobbet eller inte.
I morse gjorde jag därför det som funkar bäst för mig. Jag tog på träningskläderna och är på väg till jobbet. Med morgonträning går det inte en hel dag då man sitter och hittar på olika skäl till varför man inte kan/vill/ska träna. Det blir mer att man bara gör.
Egentligen borde jag ha ett färdigt träningsschema utstakat också, med övningar jag kan göra med handen. Annars är det lätt att jag bara lommar omkring och surar över att jag inte kan göra de övningar som jag annars hade gjort. Nu har jag bara bestämt mig för en välbehövlig genomkörare, så vi får se. En lugn start är bra i vilket fall, så att kroppen får en mjuk väckning. Träningsvärk lär jag få oberoende av vad jag gör. 😉
Jag ångrade mig
Sofy har en tävling i sin blogg, plankan i procent. Jag tänkte att nej, det där ska jag inte vara med på. För jag är så himla dålig på plankan. Och jag är helt ur form. Och det jobbigaste med plankan tycker jag är axlarna. Men sen blev jag nyfiken ändå, på hur länge jag skulle klara. Så jag gjorde ett test, på tå och armbågar. På händer tycker inte jag är en riktig planka – det är inte alls samma belastning. Sen för den delen kan jag inte belasta högerhanden på det sättet. Annars vore det smart att köra början på armbågar och slutmomentet på händer eftersom det är lättare (störst procentuella ökning vinner). 😉
Så jag visar väl då. Hur dålig formen är. Är med i tävlingsskrället. 😉 Och tänker att det är kanske precis vad jag behöver. Härifrån kan det ju bara bli bättre, eller hur?! 🙂
Dilemma
Jag har ett dilemma.
Det har ju varit sisådär med träningsmotivationen det senaste 1,5 året. Sedan april har det varit riktigt kasst, men det har ju sin naturliga förklaring i handoperationen. Så, jag har börjat att fundera på varför. Tidigare tränade jag väldigt, väldigt mycket och jag älskade det. Sedan träffade jag Hero och Sats (som jag trivts väldigt bra på!) byttes mot att träna med honom på mitt dåvarande jobbgym. Sedan bytte jag jobb till mitt nuvarande och tanken var såklart att jag skulle träna vidare på jobbgymmet här. Det har jag gjort några gånger, men någonstans där tog det ändå mer eller mindre stopp i träningen (några upplivningsförsök borträknade). Jag kände mig oinspirerad och hade ingen vidare motivation längre. Så jag analyserar och söker förklaringar.
Jag har funderat mig fram till att åtminstone en del av förklaringen ligger i lokalen och miljön i sig. Det är kallt i gymmet och jag är väldigt frusen, vilket leder till att bara det blir ett motstånd i sig. Egentligen finns väl typ det mesta vad gäller redskap och maskiner, men det är få maskiner och riktigt allt finns ändå inte. Det finns inga TV-apparater och knappt några speglar. Stereon i gymmet sänks ideligen av PT’n som jobbar där (även då hen är på sitt kontor), för att den stör henom. Man vågar knappt höja volymen när man tränar (hen kommer och sänker volymen trots att man är där).
En annan del av förklaringen ligger i gruppträningspassen och instruktörerna. Passen är få (man är alltså väldigt styrd till vissa tider) och inte särskilt roliga (läs: mest ”tantgympa”). Passdeltagarna är få (typ mellan 3 och 10 deltagare – på ett pass vill man ju ändå ha lite folk!). Instruktörerna är förvisso gulliga, men inte motiverande för mig. Gruppträningssalen är en klassisk, mörk minigympasal utan en enda spegel och även där är väldigt kallt.
Jag har ett eget skåp i omklädningsrummet, så duschgrejer, handduk och skor ligger bekvämt på plats och jag kan ha ett litet lager av träningskläder. Efter träningen får man dock duscha i en ljummen dusch och omklädningsrummet är kallt. Bastun har inte fungerat sedan jag började för 1,5 år sedan. Jag fryser när jag går därifrån.
Bara genom att skriva det här känner jag mig väldigt osugen på att gå ner dit. 😛
Så. Dilemmat. Jobbgymmet är alldeles GRATIS. Och det ligger extremt bra till, eftersom det ligger i samma hus. Jag känner mig dock sugen på att bli medlem i Sats igen. För hela känslan. För lokalerna, passen, instruktörerna. Men drygt 600 kronor per månad, när man egentligen tränar alldeles gratis på ett fungerande gym som ligger i samma hus som där man jobbar? Det är 7200 kronor på ett år – eller en halv dykresa med liveaboard i Röda Havet. Hmm.
Det vrider sig i snåltarmen.
Jag ska fundera ett tag till.
Begränsad i gymmet
Utan två användbara händer är man ganska begränsad i gymmet. Åtminstone om man vill träna båda kroppshalvorna. Och det vill man ju, för att inte bli (ännu mer) snedbelastad. 😉
Det är fler övningar och maskiner än vad man kan tro, som på ett eller annat sätt involverar händerna. Det är lätt att få blackout och fastna. Men crosstrainer utan att hålla (så mycket/hårt) i handtagen funkar.
Många övningar för ben och mage funkar, men rygg, bröst och armar är svårare. Dumt!