livet

Jag behöver inga påminnelser

Jag har inte undgått nyheterna om Kristian Gidlund och Camilla Kostenniemi. Jag har bara inte haft ord.

Jag behöver inte ytterligare påminnelser om hur jävlig den där vidriga sjukdomen är. Jag har den nära.

Jag behöver inte ytterligare påminnelser om maktlösheten. Jag känner den.

Jag behöver inte en rosa månad om året för att komma ihåg att skänka pengar till cancerforskning. Det dras från vårt konto varje månad.

Jag behöver inga påminnelser om hur bräckligt och skört livet är. Jag lever med insikten varje dag.

Jag behöver inga påminnelser om eller uppmaningar till att leva livet och ta vara på stunderna med de jag älskar. Jag gör det.

Jag är redan tacksam. Jag tar redan tillvara. Jag bär redan på sorg. Jag är redan livrädd. Jag tar inget för givet.

På lördag är det ett år sedan Heromamman obarmhärtigt rycktes ifrån oss och lämnade både oss närstående och läkarna i chock.

Jag behöver inga påminnelser. Men kanske behöver du, innan det är för sent?

Vårfest, bokföring & kompismys

Jag hänger inte riktigt med – det är mycket trevligt som händer. I onsdags fotograferade vi J&J, vilket var väldigt mysigt.

I torsdags var vi på after work med Toby, Adde & Jurkie. Jag hade jobbat hemifrån under dagen, så jag tog bilen in till stan när det började bli dags att ses. Vi käkade hämt-thai hemma hos Toby, sedan blev det 90 minuter boule. Jag drack god alkholfri, fransk cider och körde hem efter en trevlig kväll.

Alkoholfri, fransk cider som inte var sådär sötsliskig, utan faktiskt riktigt god.

Igår var det vårfest med jobbet. Münchenbryggeriet. Trevligt! Hero var snäll och var chaufför åt mig.

Fina kristallkronor på Münchenbryggeriet.

Idag har jag redigerat, suttit med bokföring och framåt sen eftermiddag fick vi familjen Tessan på besök. Vi har haft en riktigt trevlig kväll och käkade gott grillat.

Till efterrätt gjorde jag en smulpaj på de sista egna rabarberna från förra året som drygades ut med frysta hallon. Det får bli kvällens tips, för det var en riktig hit med rabarber-/hallon-smulpaj!!

Kvällens efterrätt – smulpaj med egna rabarber och hallon.

I morgon ska jag göra klart bokföringen och lite andra måste-grejor. Kanske hinner visa någon bild också, men vi får se.

Högt & lågt

Högt är att titta på fina skärgårdshus. Lågt är att inte ha vunnit drömvinsten på lotto den här veckan heller.

Högt är fyrfota kärlek. Lågt är fyrfota liv som släcks abrupt och alldeles för tidigt.

Högt är fredag eftermiddag. Lågt är måndag morgon.

Högt är kompisbesök från Göteborg. Lågt är att Hero är i Amsterdam i dagarna tre.

Högt är att vara standinmatte. Lågt är att pendla två timmar extra per dag för att vara standinmatte.

Högt är att det är mitten av april. Lågt är nysnö och att vintern fortfarande har ett järngrepp.

Hej från Lappland!

Hej! Täckningen är väldigt dålig här uppe (i vanlig ordning) så jag är lite avskärmad från verkligheten. Ganska skönt!

Nu ska vi ut i solen och pilka, så jag tar på mig mina finaste myskläder.

Tipsutbyte

Tack för tipsen om mascaror till mitt förra inlägg – det uppskattas varmt och jag ska inventera era förslag!

I gengäld tänkte jag tipsa om en grej som jag har funderat på att skaffa under flera år, men jag har inte vetat var jag skulle leta och jag har heller inte gjort jättestor slag i saken… Men nu!

Min värdbror i Ecuador hade en typisk latinohiphopkillestil – lätt kutad rygg, framåtroterade axlar och framskjutna höfter. Yo, yo, bro’! Den där stilen uppskattades inte av hans kloka föräldrar (som förstod vikten av en bra hållning), så de köpte en ”åtta” av remmar som skulle hjälpa/tvinga honom till en bättre hållning. Åttan placerades som en väst med krysset i ryggen och hjälpte honom att dra bak axlarna och räta upp ryggen. Han tvingades att ha på sig den varje dag i skolan. Den utförde mirakel med hans hållning under tiden som jag var där – han var en helt annan kille i maj när jag åkte hem mot den kille han varit i september när jag kom. Jag kom hem från Sydamerika 2001.

Jag har under hela min uppväxt haft en bra hållning, men så under studietiden började jag att extrajobba som servitris (då man bär tungt i en inte optimal position) och mina axlar blev allt mer framåtroterade. Jag jobbar förvisso inte som servitris längre, men axlarna har liksom stannat kvar i det där läget. Och mot dagens slut kommer jag på mig själv med att kuta allt mer med ryggen. Jag vill ha en bra hållning, vet vikten av det och har därför funderat på den där åttan under ganska lång tid. Men som sagt inte gjort slag i saken.

Så! I goodiebagen på Blogger Boot Camp hade Runday sponsrat med en liknande mojäng från Posture. Jätteglad var vad jag blev och jag har redan börjat att använda den. Jag vet att den gör nytta – jag har sett det med egna ögon – och kommer att använda den flitigt tills mina axlar är tillbaks där de borde vara!

Det var tipsutbytet det! Igår efter jobbet träffade jag Kellsan. Vi pratade om tråkigheter och funderade över livet. Över människor. När man tror sig känna någon och världen bara rasar när det visar sig att man inte gjorde det. Men vi pratade även om livets ljuspunkter – det är viktigt att koncentrera sig på dem när det är tungt i övrigt. En ljuspunkt var sconsen från EspressoHouse och chailatte – galet gott.

Tredje saken på min lilla bloggagenda var Earth Hour på lördag. Är ni med?

Skyddad: Våga lita på magkänslan

Detta innehåll skyddas med lösenord. Ange ett lösenord för att visa.

Inte riktigt som planerat

Om denna morgon hade gått som planerat vore jag snart på jobbgymmet. Men så blev det visst inte, för bussen tjuvstartade för tidigt så vi fick åka lite andra vägar. Jag är väl framme en sisådär 20 minuter senare än vad som var planerat. Nåväl.

Gårdagen blev ungefär som jag skrev. Promenix i kvarteren. Maxi. Telefon med mamma och pappa. God middag (helstekt rostbiff, rotsaker i ugn och skysås). Ett mentalt krafttag i the klädhög i sovrummet (fysiskt sett är det ju inte så himla jobbigt). Packad jobb-/träningsväska inför idag. Sedan var kvällen slut, så jag hann inte blogga det där bröllopet.

Nu blir det ett snabbt träningspass när jag väl kommer till jobbet. Jag har fortfarande träningsvärk sedan i fredags på vissa ställen.

Life plans & priorities

Det där livspusslet. Vissa bitar är runda, andra kantiga. Det kan kännas som en omöjlighet att få ihop det. Men då får man ta fram fil och sandpapper och putsa på kanterna lite här och där, så löser man det med målmedvetet arbete. Det är jag helt övertygad om.

Oavsett vad man har för mål och önskningar av livet, tror jag att det är bra och viktigt att prata om det ibland. Det gör man inte alltid, men det är så himla viktigt för en relation att man känner att man åker åt samma håll, på samma spår. Något som är en självklarhet för den ene, behöver inte alls vara en självklarhet för den andre.

Hero och jag har kikat på vårt livspussel. Tagit fram de olika pusselbitarna. Vridit och vänt på dem. Analyserat hur de passar bäst ihop och vilka bitar vi vill lägga först. Plockat fram fil och sandpapper. Jag tror att det blir ett fint pussel.

Igår hade vi familjen Emster på fika. Väldigt, väldigt mysigt och väldigt, väldigt längesedan. Dejan och jag blev bästisar. Måste vara för att vi är på samma intellektuella nivå, tror jag.

På eftermiddagen hade vi två intressenter som kikade på Maggan, vår V70 -00 som varit till försäljning i en dryg månad och som vi sänkte priset på i veckan. DEN BLEV SÅLD! Förvisso till ett lägre pris än vad vi hade hoppats på, men så fick det bli. Lättnad. Ett bekymmer mindre. Pengarna används till något så vuxet och förståndigt som amortering.

Kvällen blev lugn som planerat. Pizza i soffan, för att fira att vi fick bilen såld. Vi såg först Harry Potter på TV och därefter ljuvliga, vackra Benjamin Buttons otroliga liv. Det är verkligen en fantastisk film.

Det blev en sen kväll (filmen slutade ju ganska sent), så vi sov tills dörrklockan ringde och vi hörde ivrigt hundskall utanför. Bjöd in till fika. Nu har snart hela dagen gått.

Jag ska göra lite planka idag. Kanske komma ut på promenad. Blogga ett bröllop från i somras. Hundradagarsutmaningen går det förresten bra än så länge. Jag har inte haft något sötsug, även om Hero käkade glass igår kväll när vi såg på film. Dessutom är nollan så rund och fin, det är synd att spräcka den!

I morse sprang jag till bussen så fort att båda mobilerna, bankdosan och nycklarna studsade ur handväskan (som inte var stängd – lesson learned: stäng handväskan om du ska springa till bussen eller gå i tid). Det resulterade i missad buss och spräckt mobilskärm på två ställen (på min två månader nya Samsung Galaxy SIII – min värdelösa jobbmobil klarade sig fint).

Jag har även ringt till operationsplaneringen idag. Inte så kul nyheter. Där sade man att jag får räkna med minst 6 månaders väntan, men OM jag har tur så kanske ändå tidigare. De meddelade att jag blir kallad 2-4 veckor innan operationen. Kul med framförhållning och att kunna planera/styra sitt lilla liv (OBS, ironi)! Det är ju ett hyfsat ingrepp och medförande sjukskrivning (samma som efter förra operationen), så det är inte direkt så att vi kan boka in en semesterresa eller så.

I övrigt är det wrap up som gäller. Ikväll ska vi på glöggmys hos Toby och i morgon vid lunch kör vi söderut. Längtar!