Kategori: Jobb

Idag har jag varit i Dalarna över dagen. Jag hade varit på stället jag skulle till före, men kom inte riktigt ihåg bästa vägen. Jag satte (uppenbarligen) gps:en (lite slarvigt) innan jag körde i morse. Och så påbörjade jag den drygt tre timmars långa bilresan norrut. So far, so good. Även om jag var lite trött, eftersom det var en tidig morgon.

När jag hade några mil kvar, ledde gps:en in mig genom ett mindre samhälle. Och sedan ut på en grusväg. Det kändes ju lite skumt, för den vägen körde jag inte när jag var där förra gången, men jag tänkte att det förmodligen var en smitväg. Så jag rullade på. Och rullade på. Grusvägen var rejält sönderkörd och stötdämparna blev verkligen motionerade, även fast jag försökte undvika de värsta hålorna. Och den där sabla grusvägen tog ju aldrig slut?! Efter 1,5 mil(!) svängde jag äntligen ut på en asfalterad väg. Men det var något som kändes helfel. Så jag började kolla slutmålet på gps:en lite närmare. Och insåg att det landade mitt i en sjö… Oups! Något måste uppenbarligen vara lite galet. Gör om, gör rätt med gps:en och den här gången var jag lite noggrannare med att kolla så att slutmålet blev helt rätt. Tack och lov var det inte helt åt helskotta fel mot dit jag skulle och jag hade dessutom god tid på mig innan mötet skulle börja, men jag hann bli lite stressad där ett tag! Fadäsen kostade mig väl en sisådär 20 minuter och ändå var jag framme med en kvarts marginal. Phew.

Bilen blev rejält skitig av det lilla äventyret på grusvägen. Nåja.

På vägen hem var det raka puckar. Mötet var bra och slutade tidigare än väntat, men jag fick paltkoma efter ett tag och körde därför in på en parkeringsficka, fällde sätet och sov ett tag. För att inte vara en fara för mig själv och andra. Det kändes sjukt ansvarsfullt, vuxet och bra! Framför allt var det betydligt behagligare att köra när jag väl hade sovit en stund och inte kände mig trött. Bättre att komma hem lite senare, än inte alls…

Nu har jag hämtat Bellan, ätit, tagit igen mig i soffan och sedan landat vid datorn. Redigering pågår för fullt. Hero är på aw.

Så kom den där ”undersökningen om min arbetssituation” och i fritextfältet var jag sådär jobbigt rak och ärlig som jag kan vara ibland. Här stryker vi inte medhårs, inte. 😛

Arbetsmiljön har kraftigt försämrats i och med flytten till kontorslanskap. Man störs konstant av ljud, ringade datorer/mobiler/sms, tangentbordsknapprande, personer som passerar och ljud från sk ”tysta” rum. Det är instängt, mörkt och lågt i tak. Det blir väldigt ”snackigt” och ineffektivt. Jag trivs bra med mina arbetskamrater, men inte alls på kontoret.

Jag säger inte att kontorslandskap är dåligt i sig. Men det kräver lite extra tanke för att det ska bli bra och fungera åtminstone hjälpligt. Den lilla extra tanken hade man inte när man gjorde om våra kontor.

Igår var det kundtjofräs med föreläsningar på eftermiddagen och middag på kvällen. En intressant och trevlig tillställning, om jag får säga det själv. Ja alltså, jag tar inte på något sätt åt mig äran – jag har inte varit med och arrangerat det, utan min uppgift var bara att representera.

Vi lyssnade till David Eberhard (chef på St Göran psykakut) om paniksyndrom och om hur vi curlar våra barn till att må psykiskt dåligt (väldigt grovt sammanfattat). Intressant och tänkvärt.

Vi lyssnade även till Fredrik Gårdare, operativ chef och kriminalkommissarie vid polisen i Stockholms län. Han berättade om organiserade lägenhets- och villainbrott och jag tänkte ännu en gång att vi aldrig ska bo nära tunnelbanan. Och att villalarm är värt kostnaden – det hindrar ingen, men avskräcker och ger åtminstone tidspress.

Det var även andra intressanta föreläsningar, varav den mest underhållande var Nils Simonson. Mot slutet kom han dock in på LHCF och annat trams, men i övrigt var det bra. Den minst intressanta föreläsningen var den av VD’n för Google Sverige, eftersom det mest kändes som ett långt reklaminlägg för Googles annonser.

Middag på kvällen och jag hade trevligt sällskap.

Det blev ingen sen kväll, men tillräckligt sen. Tröttmössa idag.