Etikett: ryggskott

Det där med ryggskott och väntan

Det där med ryggskott är inte ett dugg trevligt, skulle jag vilja påstå. Jag trodde att det hade gått över, men tji fick jag. När jag böjer mig en stund, som tex när man lutar sig över handfatet för att tvätta ansiktet, blixtrar det till igen. Men jag har iaf inte längre samma värk som tidigare – man får se det från den ljusa sidan.

Svansen då? Jodå, den finns där också. Och känns av när jag sätter mig på hårt underlag och när jag joggar. Om jag riktigt känner efter (fast det ska man ju inte göra) så känns den även när jag går raskt och sitter vanligt, fast bara lite.

Här snöar det igen och Internet ligger nere. Internet har strulat hela hösten – tröttsamt. Jag funderar på om jag ska våga lita på SL när jag ska in till handkirurgen, eller om jag ska ta bilen. Trixig fråga! Det kändes iaf inte lönt att först åka in till kontoret och vända, särskilt eftersom detta också var en strulig morgon i lokaltrafiken.

Och oj, vad jag har längtat till idag. Eller, längtat är väl kanske fel ord, men jag har längtat efter att få slippa vänta. Idag ska jag som sagt till handkirurgen. Och få svar på för mig stora frågor. Sen blir det mer väntan, men idag får jag åtminstone veta hur lång väntan blir, på ett ungefär.

Snökaos Stockholm & ryggskott

Aldrig har jag varit så nöjd som nu över att ha stannat hemma från jobbet. Det enda som känns väldigt, väldigt tråkigt är att Hero inte hade den möjligheten idag. Nu kanske han inte ens kan komma hem ikväll… Alla bussar i/till vår söderförort är nämligen inställda sedan tidig eftermiddag. Man kan inte ens se våra bilar på uppfarten. Heros fotspår från i morse är helt borta och det har kommit flera decimeter blötsnö idag. Jag har inte ens försökt att öppna ytterdörren, men jag skulle kunna sätta en ganska stor summa pengar på att jag inte skulle klara av det om jag så försökte.

Med mig är det sådär i övrigt. Inte nog med förkylningen (jag är alldeles sårig runt näsan av allt snytande), utan jag har även fått RYGGSKOTT för första gången i mitt liv?! Watt da fack?! Det är väl kanske dock inte helt out of the blue, med tanke på att jag slog svanskotan så rejält i måndags (den ömmar fortfarande btw). Jag knaprar piller för att kunna hålla mig igång och har googlat fram lite övningar som jag gör då och då.

I övrigt äter jag glass för att lena halsen. Och dricker te med honung från Gotland. Och hoppas på att Hero ska kunna ta sig hem.