V38+3 och det här är nog kulmen

Idag är jag nog som sjukast den här omgången, det här är kulmen. För att specificera så har snoret växlat från genomskinligt och rinnigt, till gulgrönt och slemmigt (sorry, men jag vill påminna om att ni läser här av egen fri vilja 😉 ). 😛 Halsen är ondondond. Hostan håller i sig. Nysningarna kommer efter varandra. Huvudet är tungt. Ögonen bränner. Kroppen värker emellanåt. Jag har precis tagit en tupplur. MEN! Eftersom det här är kulmen (och därmed basta!), börjar jag alltså att må bättre igen i morgon. Vi säger så! Hepp! 😉

En sak som fascinerar mig är vad som händer i kroppen på en gravid kvinna. Det finns såklart en alldeles magisk och mirakulös effekt – att bära ett växande liv inom sig. Men det finns även så många totalt meningslösa effekter. Ödem – vad är poängen? Illamående – vad är poängen? Födelsemärken som växer eller poppar upp – vad är poängen? Foglossning – vad är poängen (eller, det finns ju faktiskt en poäng med att luckra upp bäckenet, men vad är poängen med att det måste göra ont)? Åderbråck – vad är poängen? Inkontinens – vad är poängen? Hemorrojder – vad är poängen? Huvudvärk – vad är poängen? Halsbränna – vad är poängen? Förstoppning – vad är poängen? Ryggvärk – vad är poängen? Yrsel – vad är poängen? Svullna slemhinnor – vad är poängen? Bristningar – vad är poängen? Ja, listan kan göras lång. Jag har kommit lindrigt eller helt undan från det mesta av ovanstående, men det är som sagt fascinerande vilka tokfnatt kroppen tar till bara på grund av lite hormoner. Och vad som också är fascinerande, är hur lite det pratas om det. Tur att det mesta är övergående i alla fall!

V38+2 och vi tar en räd till hösten

Jag har varit hos husläkaren, som hade en lucka redan idag och gärna tog en kik på mina födelsemärken. Efter kontrollen, där inget såg alarmerande ut, tyckte han att vi skulle boka ett par tillfällen till hösten då vi tar en räd och opererar bort fem-sex av de större märkena åt gången. Till hösten eftersom solsäsongen då är över och att det värsta hormonpåslaget då är över även gällande amning osv, så då har märkena ”vuxit klart”. Han tog dock bort ett märke redan idag, som satt precis i behå-linningen och därför ofta blir irriterat. Skönt! Jag har ett gäng till som sitter dumt till (i byxlinningen, armhålan osv) och några som blivit ganska stora, men de väntar vi som sagt med till hösten.

I övrigt har jag inte mycket nytt att rapportera sedan gårdagen. Förutom att det är mars månad nu. Piggelins månad! Den här månaden kommer Piggelin!!! Galet. Det är vår i luften och solen skiner, men ännu har vi snö i trädgården och is på uppfarten.

V38+1 och det korkar igen allt mer

Jahapp, det blir till att ladda upp inför förlossningen med en härlig förkylning. Det är aldrig ett gott tecken när det kommer snor ur ögat(!) när jag snyter mig (ja, jag är skapt sån), men det är i alla fall ett tydligt tecken på åt vilket håll det barkar. Nysningarna avlöser varandra, hostan håller i sig, halsen har börjat värka och det korkar igen allt mer i näsa och bihålor. Det är väl kanske inte riktigt vad jag hade önskat, men det finns värre saker och det är bara att gilla läget. Å andra sidan, när jag tänker efter, är det kanske bättre att ”ta en förkylning” före förlossningen (när jag faktiskt har möjlighet att vila) än efter, då jag kommer att behöva sätta en liten miniatyrmänniskas behov i första rummet. Det går att hitta något positivt med det mesta om en bara försöker (medan andra saker bara är totalt meningslösa och fruktansvärda – fuck cancer!).

Jag har för övrigt efterfrågat en tid hos husläkaren för en generell genomgång av mina födelsemärken, eftersom en del har förändrats och andra tillkommit under graviditeten. Det är inget ovanligt vid en graviditet (snarare vanligt, eftersom det är så stora hormonförändringar i kroppen), men det känns bara korkat att chansa när det finns möjlighet att få dem kontrollerade.

Kick in da batt

Jag har ju sett att JoHo har en sån och varit lite nyfiken en längre tid. Även Tessan har haft en annan variant. Aktivitetsarmband. Jag har ett mestadels stillasittande/-stående jobb och sitter även mycket framför datorn med redigering när jag kommit hem. Det håller ju inte i längden. Jag behöver en kick in da batt, och tror att ett aktivitetsarmband kan vara en bra sådan, så i tisdags beställde jag en Polar Loop. Den kom igår, så den har laddats, anpassats och idag har jag använt den.

Det må vara nyhetens behag, men innan jag fick ro att sätta mig i soffan till filmen ”Julie & Julia” (som är ljuvlig) så var jag helt enkelt tvungen att nå upp till dagens (av armbandet satta) aktivitetsmål. Inte kunde jag börja första dagen med ett misslyckande?! Det blev helt enkelt jogg på stället framför TVn en stund. Och till slut var jag hemma!
image

Hypokondrikern

Jag känner mig alltid som en hypokondriker när jag går till läkaren. Det tyckte inte min nye husläkare att jag skulle göra, han tyckte snarare att jag är ”intressant”. Hmm. Jag vet inte riktigt om jag ska tolka det som positivt.

Nåväl, läkaren har jag varit hos i alla fall. Min nye husläkare, visade det sig (jag visste inte ens att min gamla hade slutat). Jag ska tillbaka till labbet i morgon igen, på fastande mage, för att lämna lite nya prover (jag lämnade prover i måndags också). Sedan skickade han remiss på röntgen och tjosan för min höftböjare som jag bara nämnde i förbifarten att jag har haft problem med sedan tjejvasan 2008. Om det inte visar något där blir det remiss till sjukgymnast. Så det känns också bra, att det var hans eget initiativ att fråga om jag ville att han kollade den när jag ändå var där. Och det ville jag ju, såklart.

Roligaste nyheten idag är att själva avloppet ute på Blåbärsstället är klart! Nu återstår det bara lite återställning och igenfyllning med massor. Jippie!!! Jag är så himla, himla glad att vi anlitade den entreprenör som vi har anlitat. Lassse är pålitlig, trevlig, lugn och trygg. Och! När jag försiktigt frågade om budgeten (vi har varit lite oroliga, för han har lagt ner ganska mycket tid där ute), sade han att ”Jag är ju så dum att om jag har sagt XXX, så ska det i alla fall inte kosta mer!”. Jag skulle kunna kyssa honom!

Att själva avloppet är klart innebär dock inte att vi kan använda det än på ett tag. Badrummet är nämligen inte färdigt (långt därifrån), men vi håller på så gott det går. Kakling av väggar är det vi håller på med, sedan ska det fogas, det ska läggas klinker, det ska fogas golv, det ska målas tak, det ska monteras dusch och duschvägg, det ska monteras övriga möbler, det ska kopplas in vatten och det ska monteras och kopplas in varmvattenberedare. Vi har med andra ord en bra bit kvar och får väl vara glada om det är klart lagom tills semestern är slut. Men vi klarar oss!

Blo
Blommande äppel(?)träd på parkeringen vid Kiviks musteri i början av maj. Tagen med min analoga Hasselblad, framkallat och skannat av världens bästa labb, UK film lab.

Urk, förkyld igen

Inte IGEN?! Förkyld. Nysningarna började igår kväll. Tätt följda av halsont och igenkorkad näsa bara en timme senare, lagom till läggdags. Nu sitter jag här och huttrar. Och nyser. Och snorar. Och knaprar Bafucin. Och dricker te och brustabletter med C-vitamin. Och käkar kiwi. Glad att Hero har burit in ved, så att jag kunnat tända en brasa. Blärk för förkylningar!

Rehab

Jag påbörjade ”riktig” sjukgymnastik för två veckor sedan, när stiften hade opererats ut (tidigare handlade sjukgymnastiken mest om att hålla igång axel, armbåge och fingrar på den opererade sidan – jag jobbade inte med handen i sig). Idag var det dags för återbesök hos sjukgymnasten igen.

Såhär ser det ut när jag böjer maximalt åt respektive håll.
Extension: 30 grader
Flexion: 15 grader
Ulnardeviation: 30 grader
Radialdeviation: 15 grader
image
Eftersom jag hade så bra resultat på fyra av mina sex övningar (tre för fingerrörlighet, en vridning av handflatan), slapp jag dem framöver. 🙂 Nu har jag fått tre nya övningar och även utvecklat de gamla som jag ska köra vidare på, dvs fem övningar totalt (två gamla, tre nya). Övningarna ska göras fyra till fem gånger per dag och jag har hittills varit flitig med dem.

Jag stretchar både framåt och bakåt på en boll jag köpte på Stadium för ändamålet. Tio gånger.
image
Jag kramar en gul svamp som jag fick av sjukgymnasten. 3×10 gånger.
image
Jag gör ”namaste” (svårt att fotografera då båda händerna är upptagna) som stretch. Tio gånger.

Mina två gamla övningar som jag ska fortsätta med, är att stretcha/flexa handleden åt alla fyra håll. Nu får jag även börja ”hjälpa till” försiktigt med den andra handen. Tio gånger åt respektive håll.
image

Övrig tid är tassen inlåst/skyddad i en ortos, där även tummen är låst.
image

Det var en liten update om tassen det.

Förhoppningen

Idag opererades stiften ut, tre till antalet. En timmes försening, strul med att få bort det rosa gipset innan jag ens kunde börja tvätta armen, men det har gått bra. Det var sådär lagom gosigt med flagnande hud som varit instängd i en månad.
image
Jag var totalt en timme i operationssalen. En halvtimmes förberedelser och en halvtimmes operation. Jag fick, på egen begäran, sova även genom den här lilla operationen. Kirurgen meddelade att det hade gått bra, sedan fick jag knata upp till den vanliga mottagningen efter att jag hade fått i mig lite fika. Jag fick ortos och schema för försiktig rörelseträning av en sjukgymnast. Dessvärre fick jag en ortosvariant med ”fastlåst” tumme. Jag som hade hoppats på att tummetott äntligen skulle få vara fri. :/ Men. Ortosen är åtminstone avtagbar så att jag kan sjukgympa och duscha.
image
Om ett par veckor är det dags att få tillsyn och plocka bort de fem stygnen. Sedan hoppas jag att jag ska vara färdigskuren för ett bra tag framöver. 😛

Tassen, post op

Idag var jag på återbesök och skulle få nytt gips. Jag har ju lite känslig hud och därmed inte det bästa läkeköttet, så det hade ännu inte läkt ihop helt. Men det såg fint ut generellt sett.
image
Vad har de då haft för sig, kirurgerna? Jo. De lade ett 5 cm långt snitt längs med handleden. De har sedan ”dragit om” två senor från handen, för att stärka upp det trasiga ligamentet. Alltihop är fixerat med stift på olika ställen, för att det ska ligga still och därmed kunna läka fast/ihop. Det är även därför jag är gipsad. Stiften ska opereras ut igen den 18:e december.
image
Nytt gips var planerat och det visade sig att min läkare hade tänkt sig ett plastgips. Skönt!! Dels är det lite lättare och smidigare än vanligt gips, dels slipper man den kliande vadden. Sköterskan som tog hand om mig var superproffsig och hälsade varmt från handkirurgen. Hon hade tydligen tänkt på mig, eftersom eftersom jag hade haft så ont. Det värmde hjärtat!
image
Jag fick som sagt välja färg och valde den punchiga rosa. Tummen är fixerad, men jag kan vicka på toppen. De andra fingrarna kan jag röra fritt, vilket är väldigt skönt mot tidigare.
image
Det är fortfarande lite svullet, stelt och ömt över knogarna, men det är delvis för att handen varit lite för hårt gipsad just över knogarna. Det märks en positiv skillnad på bara de här timmarna.
image
Det är fortsatt högläge som gäller. Jag hade tänkt att jag skulle kunna börja småjobba ett par timmar hemifrån, men det tyckte de inte var någon bra idé innan stiften opererats ut om fyra veckor. Jag börjar dock redan bli rastlös här hemma. Det var lättare förra gången, men då var det ju vår och sommar!