Felicitas - lyckans, skrattets & nöjenas gudinna
Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Here we go again. Polen för den här gången.
Jag åkte hemifrån kl nio i morse och kom fram till hotellet 11 timmar senare. Trött.
Det är för övrigt första gången som jag har sett LED-lampor på en kyrkklocka, men någon gång ska ju just vara den första. Polen ligger i framkant på den punkten, skulle man kunna säga.
I måndags var jag i Västerås. Hälsade på en fotografkollega innan jag tutade hemåt. Jobbade väldigt sent igår. Nu blir det en liten tripp söderut, till Malmö via Köpenhamn. Lyckades övertala säkerhetskontrollen att mina filmrullar inte ville bli röntgade, så att de fick specialbehandling. Torr macka till frukost, men desto godare juice.
Det där om att jag vaknar med stickande hals och kompenserar med te och weekendbokning på Rånäs slott utanför Norrtälje i mitten av maj. Fast det är inte riktigt så lyxigt som det låter – vi ska dit och fotografera bröllop. Vi åker till Rånäs på fredagen för att kunna förbereda på bästa sätt (och vakna utvilade), jobbar hela lördagen och stannar till söndagen. På söndagen kör Hero hemåt och jag går på workshop på ett urcoolt ställe som ligger bara två mil från slottet. Bra planerat (lögn, det är bara tur om jag ska vara ärlig)! Men först ska jag tampas med en begynnande förkylning.
Det har varit lite hektiskt ett par dagar, därav mitt frånfälle på bloggen. Det har varit tjänsteresa, teammöte/konferens, obligatorisk middag och tjänsteresa igen.
Såhär trevligt hade vi det på E4:an strax norr om Södertälje i tisdags. En sträcka om 5 kilometer tog över en timme att passera. Jag hade gärna varit hemma lite tidigare, men är dock tacksam över att jag inte var i någon av bilarna som krockade.
Igår hade vi teammöte hela dagen. Spännande tider. På kvällen var vi på Grodan och käkade väldigt gott, för att tacka av min närmste chef som ju slutade i december.
Löjrom på råraka. Farligt mumsigt.
Grodans specialitet: Biff Rydberg på oxfilé. Galet gott, men också galet mycket mat och jag orkade kanske drygt hälften (bilden är lite missvisande, det är en STOR tallrik). 😛
I morse körde jag till Bromma för att ta flyget till Landvetter. Kall morgon. Det var -21 grader hemma. Men vi bor i en märklig liten köldhåla. En mil norr om oss var det ”bara” -16, inne i stan -13 och ute i Bromma -16. Samma sak var det nu på kvällen: -13 i Bromma och i stan, hos oss -16. Jag tycker att det är lustigt att det kan skilja sig så mycket som det gör! Det är ju inte direkt så att vi bor i en djup dal eller så…
Flyget till Göteborg blev 1 timme och 40 minuter försenat på grund av ett relä som strulade i kylan. Och det var KALLT på flyget. Jag har fortfarande inte lyckats värma upp mig själv. 😛
Detta innehåll skyddas med lösenord. Ange ett lösenord för att visa.
För att visualisera den förtätning som våra kontor får, tänkte jag visa er hur våra postfack ser ut nu och hur de kommer att se ut (det slog mig igår när jag gick förbi kontorsplanet under det vi kommer att flytta till, där man alltså idag sitter så som vi kommer att göra). Och då har det redan skett en förtätning i och med vår flytt till tillfälliga lokaler. Så kan ni själv företälla er råttboet jag tidigare nämnt! 😉
Håll i hatten, för här går det undan.
121212 och vi får besked om en ny ”storchef” för vårt affärsområde (två dagar tidigare fick vi ju besked om att vår närmste chef slutar och i april går chefen mitt emellan i pension). Kan innebära en massa spännande saker och förändringar – det brukar ju bli så vid chefsbyte på tunga positioner. Den som lever får se.
121212 och fortsättning på teammötet sedan igår. Med vår nygamle, tillförordnade chef (som alltså har haft samma position tidigare). Det känns iaf som en bra tillfällig lösning med honom, men det vore såklart skönt att få ett svar på den permanenta lösningen.
121212 och mycket mys beställt när jag får träffa Hero ikväll.
Eh. Det här kan väl ändå inte stämma?!
215 timmar är en bra bit mer än en hel arbetsmånad. Eller inte ens fyra bitar per minut. Snacka om glassigt jobb!!
Vi har idag egna kontor med glasväggar mot korridoren. Det är generellt sett gammalt och slitet, men ändå helt okej. Jag trivs i mitt rum. Man slipper att folk bokstavligt talat går bakom ens rygg och man kan stänga dörren om sig ifall man inte vill bli störd, eller om man pratar om något känsligt. Glasväggarna gör mycket för trevnaden – man är inte så instängd som man annars blir i cellkontor. I december gör vi en tillfällig flytt av kontoret, för att i mars flytta in i de nya, permanenta lokalerna.
Vi flyttar till ett ”öppet” kontorslandskap. Öppet och landskap my ass. Jag gick igenom ett sådant ”landskap” igår och mådde illa när jag såg det. Kände mig inträngd och instängd. Det kändes som att gå i en råttlabyrint, inte i ett landskap. Lokalerna har lågt i tak, så det blir väldigt kompakt och ingen luft alls. Särskilt när alla har höga skärmar (vilket i sig är heeelt förståeligt – känslan av att ha någon bakom sig är skitjobbig) runt sina yttepyttesmå kontorsplatser. Kontorsplatserna är ca 3 kvm stora och det är PACKAT med arbetsplatser.
Jag har jobbat i kontorslandskap förr, när jag jobbade som konsult. Det funkade absolut och jag trivdes. Det är onkekligen speciellt med hela integritetsbiten, men det var ändå helt annorlunda där. Där var det ljusa och luftiga lokaler med högt i tak. Det här blir den totala motsatsen. Och integritetsbiten on top of it.
Mörkt. Instängt. Folk/råttor överallt. Laxar i en laxask, sardiner i burk, packade sillar, eller hur man nu vill uttrycka det. Råttlabyrint.
Att få en av de åtråvärda platserna vid fönsterna är bara att glömma. I den tillfälliga lokalen har jag fått den sämsta platsen på hela kontoret. Det ska bli spännande/intressant att se vilken plats jag blir tilldelad i den permanenta lokalen.
I december, som sagt. Dags att börja jobba hemifrån oftare. 😛
Hur ser era arbetsplatser ut?