Det känns bättre idag, men jag känner mig fortfarande deppig. Och lite arg, faktiskt. Men arg är bättre än deppig, för det känns liksom mer konstruktivt. Nu går vi ju på Aurora-samtal för att få extra stöd och hjälp. Det är fantastiskt att den resursen finns för de som behöver det. Jag uppskattar det verkligen […]
Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Kategori-arkiv: TankarDen här helgen har jag tänkt mycket. Väldigt mycket. Vänskap. Svek. Att inte ha samma värderingar och uppfattning om vad som är självklarheter. Självklarheter om hur man behandlar sina vänner. Självklarheter om hur man INTE behandlar sina vänner. Det är svåra saker och det gör ont att inse att man inte har samma bild av […]  Det där livspusslet. Vissa bitar är runda, andra kantiga. Det kan kännas som en omöjlighet att få ihop det. Men då får man ta fram fil och sandpapper och putsa på kanterna lite här och där, så löser man det med målmedvetet arbete. Det är jag helt övertygad om. Oavsett vad man har för mål […] Det har tagit några dagar att koppla läget. Några dagars allmänt missnöje. Några dagars olust. Några dagar då jag tjatat om restresa och surfat på de olika researrangörerna, bara för att komma bort. Känt att jag längtar till solen, ljuset och värmen. Några dagars accelererande panik. Några dagars bloggläsande om äventyr i fjärran länder. Det kryper i mig. […]  Jag har aldrig riktigt bara har umgåtts i ett endaste gäng, utan har alltid varit något mer av en fri radikal som har studsat runt lite varstans och bondat lite varstans*. Det har lett till att jag har väldigt många vänner, men inte så många vänner som “hör ihop med varandra”, eller vad jag ska […]  Det är svårt att blogga. Jag, som så många andra, har påverkats otroligt mycket av händelserna i Norge. Den där glansen i tillvaron har på något sätt försvunnit. Det är svårt att låta livet gå vidare, men samtidigt måste det få göra det. Det finns så mycket att säga och ändå inget alls. Tomt och […] Jag har funderat över vad som egentligen är den värsta känslan. Jag har inte riktigt bestämt mig för om det är att bli besviken eller om det är upplevd missunnsamhet. Fast det hänger kanske å andra sidan ihop? Hmm. Vad är din värsta känsla? |
|
