Kategori: Resor

Trötter

Igår, innan middagen. Lite avkoppling efter avkopplingen. 😉

Middag med Tessan och övriga gänget. Och jo, jag blev mätt. 😉

Jag somnade vid 22 igår och vaknade vid 05, men låg och försökte slumra till 07 innan jag slutligen klev upp. Jag skippade morgonyogan och gick direkt på frukosten, där jag mötte upp Tessan. Under förmiddagen satt jag och pillade lite med Piggelins bilder, sedan skulle jag fotografera Tessans löpskolningspass vid elva.

Jag spatserade i förväg längs stranden. Det var härligt, men ganska jobbigt att gå bland klapperstenen.

Snart nog kom löparskaran och jag fotograferade passet som utlovat. Det var många med – uppåt 50 personer och många noviser vad gäller löpning. Det var extra kul att höra att Tessan fick så mycket beröm. 🙂

”Använd armarna!” 🙂

Jag promenerade längs vattnet även på väg tillbaka. Blev ikapp-promenerad av en lite äldre grekisk man som var lite sådär halvt olustigt trevlig, ni vet. När han frågade om jag var här med familjen svarade jag ja för säkerhets skull, sedan lät han mig vara och jag promenerade vidare. 😉

Av tidens tand mjukslipade klapperstenar.

Efter lunch hade jag tänkt vara med på crawlpass igen klockan 14, men det kändes lite stressigt eftersom jag hade lovat att fotografera Tessans cirkelpass klockan 15, så jag skippade det och jobbade framför datorn i stället. Det var bra med folk även på Tessans eftermiddagspass och det var flera som sade att det hade varit dagens roligaste. Det är för övrigt väldigt gott utbud av klasser – bara idag har det varit 43 olika pass!

Här har vi Tessan i sitt esse – hon är verkligen duktig som instruktör.

Pepp till deltagarna. 🙂

Efter Tessans pass gick jag på pedikyr som jag hade bokat in mig på. Jätteskönt, men det hade gärna kunnat få vara längre än en halvtimme. Det var bokat för en timme, men å andra sidan betalade jag bara halva priset, så låt gå. Fötterna blev hur som helst fina och för första gången sedan jag blev gravid med Piggelin för nästan två år sedan har jag nu nagellack!

Nu är jag jättetrött. Tanken är att jag ska gå på föreläsning, men jag orkar helt enkelt inte. Vad tröttheten beror på vet jag inte riktigt, för jag har ju inte gjort något särskilt ansträngande idag. Förutom att gå upp och ner längs stranden, hehe. Det blir en tidig sorti även ikväll.

Kreta

Torsdag kväll och packning. Bellan hjälpte till. Vi stötte även på byråkratisk patrull gällande flytten av gäststugan, så nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra längre. Det löser sig på något sätt, men det kommer att innebära förseningar. Merde.

Jag kom i säng hyfsat i tid. Sedan var det en såndär supertidig morgon, så vi bestämde att Piggelin och Hero skulle sova ensamma och jag och Bellan. För deras bästa. Klockan ringde 03:30 och taxin kom 04:15. Jag pussade dem hejdå innan jag åkte och det högg till i hjärtat. Det hinner gå åtta dygn innan jag får träffa dem igen.

Jag mötte upp Tessan på Arlanda. Vi satt och pratade största delen av flygresan och sov en stund mot slutet. Jag var jättetrött och såg ut som att jag inte hade sovit på 14 dagar. Då är det himla smidigt med Snapchat som sköter mejk och allt åt en, om man trots allt skulle vilja ta en bild. 😉

Vi landade vid 12, lokal tid. Vänta på väskor, åka transferbuss och slutligen framme vid hotellet vid 14.

Lunch, sedan checkade vi in och fick till slut våra rum. Tessan fick rummet med takterrass – superhärlig utsikt!

Hotellet är fint och maten är god. Inget direkt ståhej, utan lugnt och skönt. Passar mig alldeles perfekt.

Igår tog jag det bara lugnt och var inte med på några pass. Jag skypade lite med mina stjärnor där hemma och det var väldigt, väldigt mysigt. Piggelin ville pussa skärmen hela tiden. Gofis!

På kvällen var det informationsmöte innan middagen. Vi är drygt 200 kvinnor i olika åldrar på den här resan och det verkar vara en härlig skara. Tredje från höger har vi Tessan, som främst håller i löppass under resan, men även en del annat.

Det blev en tidig sorti för mig. Jag hade tänkt blogga igår kväll, men kände hur ögonen gick i kors redan vid nio. Jag beslöt mig således för att vara förståndig, ringde Hero och sade godnatt och slöt sedan mina blå för natten.

Jag vaknade kissnödig ett par gånger under natten och visste först inte var jag var – det tog ett tag innan elektronerna i hjärnan hade kopplat rätt till den nya miljön. 😉 Vid sex kände jag mig utvilad – nio timmars nästan oavbruten sömn. Det gjorde mig gott!! Mitt rum ligger en våning ner från Tessans. Inte riktigt lika storslagen utsikt och inte terrass, men väl balkong och fin utsikt! 🙂 Det är något visst med att se solen gå upp.

Jag startade dagen med en halvtimmes morgonyoga kl 7:30, ute i det fria. Härligt. Men även frustrerande att inte känna igen kroppen från vad den tidigare har presterat (och särskilt inte med en stor mage i vägen). 😉 Det är lustigt hur man funkar – jag har ju inte tränat regelbundet på väldigt, väldigt länge och ändå blir jag frustrerad över att kroppen inte presterar på samma nivå som den gjorde när jag var som mest vältränad. Haha!

Frukost efter yogan. Mums.

Hero är lika fantastisk som alltid och skickar mig små filmsnuttar och bilder från deras dag. Ångesten börjar lägga sig så smått. Natten hade varit lite stökig, men inte megajobbig. Och Hero har hittat en förklaring till varför det är lite extra jobbigt för Piggelin – en kindtand håller på att trilskas. Hennes tänder verkar komma helt oregelbundet, måste jag säga. En här, en där.

Poolhäng före lunch, då jag fick lite administration gjort och lade en fin grund för en laptopsolbränna. 😉

Till lunch sammanslöt jag med Tessan igen och sedan pep jag iväg för en timmes simträning för David Jonsson. Jag vågade mig på att skriva upp mig i gruppen för medel/avancerad och det är jag glad att jag gjorde. Nybörjare hade varit lite väl enkelt. Simträningen var utmanande, givande och rolig! Tiden gick fort. Det var dock kallt i vattnet, så jag var ganska nedkyld när jag kom upp.

Tessan har haft fullt upp hela eftermiddagen och jag har passat på att ta det lugnt vid poolen. Nu ska jag göra mig i ordning för ett stretch- och avslappningspass innan det är dags för middag.

V27+0 och London baby

Nu går vi in i vecka 28 (v27+0 idag) och det firar vi i London hos vännerna Toby & Alice. Vi har det kanon!

Sömnen är för tillfället skit (svårt att somna fastän jag är trött, drömmer, vaknar osv), ryggen börjar kännas av mer och mer och andningen känns tyngre, men i övrigt mår jag toppen och Piggelin är väldigt aktiv. Jag njuter av att känna buffarna i magen. Nu är det tydligen en intensiv tillväxtperiod de kommande veckorna och det blir trängre och trängre i magen.

Vi kom hit i fredags och dumpade väskorna på Tobys kontor, sedan tog vi en tur på stan själva tills värdparet hade slutat jobba. På kvällen såg vi ett maffigt Luciatåg i St Pauls Cathedral. Jag har varit i London tidigare, men inte varit inne i katedralen innan. Det var storslaget. Det är förmodligen den vackraste och maffigaste kristna byggnaden som jag har sett hittills (och då har jag varit inne i ganska många världen över). Och Luciatåget var stämningsfullt och vackert. Efter det så käkade vi på en restaurang i närheten.

Igår gick vi omkring ganska mycket, sedan tog vi oss hem och jag tog det lugnt i soffan medan Toby och Hero köpte en vacker gran. Vi käkade gott hemma, klädde granen och såg en film. En mycket bra dag.

Nu är vi på väg ut igen.

Jag har haft sand mellan tårna, men nu är det utbytt mot (högt) gräs (som behöver klippas)

Vi har varit i Cala d’Or, Mallorca, lördag till lördag. Med hela Herofamiljen och Herobonusfamiljen med respektive, dvs totalt 11 vuxna och en 15-månaders. Bellis har varit hos Herofarmorn. För att bespara mamsen ett nervöst sammanbrott (så att vi inte ska få besök av tjyjvar & banditer), så skriver jag dock inte om semestern förrän nu när vi kommit hem.

Cala d’Or som semestermål är supermysigt. En charmig och lugn liten by där nästan allt går i vitt. Utelivet består av restauranger och små butiker, inget dunkadunka. Vädret har varit lite blandat. Ett par dagar med sol, ett par dagar mulet och lätta regnskurar, ett par dagar mitt emellan-väder. Ytvattnet i havet var ca 20 grader (kallare längre ner) och värmen i luften hade inte riktigt kommit än – det var härligt när solen sken men kallt i skuggan när det blåste och det var kyliga kvällar. Säsongen hade precis smugit igång och med erfarenheten rikare skulle jag nog åka ett par veckor senare om jag skulle åka igen. Eller i september när havet blivit varmare under sommaren. Vi bodde i en villa med egen pool och kanonfint läge invid Cala d’Or-stranden och egen nedgång till havet. Grannhuset med större tomt, men utan pool, var till salu för 1,7 MEUR.image

Vi har tagit det väldigt, väldigt lugnt hela semestern. Jag kan inte minnas sist jag hade en så inaktiv semester. Vi har promenerat en del. Joggat lite, tränat lite. Spelat strandtennis, kastat boll, kastat frisbee. Ätit god mat och tagit det lugnt. Jag har jobbat(!) lite och läst två böcker. Tanken var att vi skulle dyka, men dykcentret hade inte öppnat än. Vi funderade även på att hyra bil och köra runt de dagar som vädret var lite sämre, men vädret bättrade på sig igen mot slutet och vi valde sol, lek & bad i stället.

image

image

image

image

image

Hero gjorde min födelsedag så bra den någonsin kunnat bli. Små överraskningar under hela dagen. Massa kärlek. En god middag ”hemma” i huset (för övrigt enda kvällen som vi inte åt ute på stan). Och marängsviss till efterrätt (med hemmagjord maräng), som jag hade önskat mig. Finaste Hero.image

image

image

Vi kom hem sent natten mot söndag. Unnade oss sovmorgon. Konstaterade att kaktusen som inte gjort väsen av sig på flera år, plötsligt har skjutit ut en gigantisk blomma. Att äppelträden har slagit ut. Häggen likaså. Vi handlade frukost och hämtade en överlycklig Bellis hos Herofarmorn. Busade i trädgården. Åt frukost och svenska jordgubbar i solen.
imageimageimageimageimageEfter frukost brummade vi iväg till Tessans & Glenns nya, charmiga sommarställe. Vi busade med barn & hund, käkade smarrig grillunch med lika smarrig efterrätt och hade en kort fotosession i gäststugan, vilken visade sig vara perfekt för ändamålet. Det var superkul att få komma ut till deras paradis och jag tror att de får många härliga stunder där framöver.

Vi körde hemåt framåt kvällen, tog en rekordsnabb tur på Ikea (hade bara en halvtimme till stängning) och började packa upp efter resan. Att packa och packa upp är alltid den tråkigaste delen med semestrar. Risken är överhängande att resväskan kommer att ligga halvt uppackad ett bra tag även efter denna resa. Men det är å andra sidan smidigt till nästa gång en ska iväg – då är halva packningen redan gjord om resmålet är snarlikt. 😉

It’s alive

Jo, den lever faktiskt. Den här. Denna där. Även om jag har känt mig lite som den där överkörda hundlorten (att jag vet att det var en hundlort är för att jag såg den pre överkörning också) vi såg på gatan häromdagen. Utsmetad och tillintetgjord. I morgon fyller jag 34 och livet hånskrattar mig rakt i ansiktet.

Home, sweet Bella

Resan hem gick bra. Vi var på resande fot i 24 timmar. Vi lämnade resorten kl 13.30 och åkte minibuss till Bkk international. Tårar och ångest över Streya. Framme strax efter kl 19.

Vi har inte blivit särskilt bruna, men jag har å andra sidan varit noggrannare än någonsin förut med att smörja in mig. Kanske lite väl noggrann och försiktig – jag hade gärna haft lite mer färg med facit i hand. Men så som Hero brände sig förra resan var inte kul. Hellre obrun än bränd.

Väl på flygplatsen dumpade vi bagaget och gjorde sedan vårt bästa för att slå ihjäl 6,5 timmar fram tills dess att flyget skulle gå. Middag på Burger King (svindyrt). Lyxglass x2. Strosande. Och jag tog bästa beslutet ever: en timmes fot- och nackmassage. Ont (jag är ganska stel efter allt släpande), men ljuvligt efteråt. Flyget gick kl 01.30 lokal tid och vi lyckades sova en del. Vi landade halv sju på Arlanda, svensk tid, efter 11 timmars flygning. Taxi till Hökis för att hämta bilen. Hem. Riktigt kaffe. Gick igenom posten (som grannen, Perre, tagit hand om). Jobbade lite. Hero körde snöslungan längs uppfarten (Perre är en ängel och hade skottat en gång upp till ytterdörren). Jag kände mig ganska okej i knoppen hela dagen, omständigheterna till trots.

Hero hämtade Bellsan på doggis så snart det gick, halv fyra. Hon blev väldigt glad över att se oss och överöste oss med pussar, men det var mycket konstigt för henne att vara hemma. Inte undra på – hon hade ju inte heller varit hemma på tre veckor. Med låg svansföring och stor osäkerhet gick hon omkring i hela huset. Luktade på allt. Kunde inte komma till ro. Inte ens i sängen, fast vi båda låg där med henne. Hon tog en lång tur i trädgården, då hon också luktade på allt. Efter en timme började det slutligen kännas okej för henne. Hon kunde slappna av och lägga sig i sin hörna av soffan. Skrutt. Vi ska inte lämna henne så himla länge på ett väldigt bra tag igen.

Home, sweet home Bella.
image
På kvällen var vi väldigt trötta. Vi väntade på att köttgrytan skulle bli klar, åt och gick sedan och lade oss kl 20.30. Jätteskönt. Bellan låg sådär näranäranära i sked hela natten.

Jag var vaken från och till från halv tre på natten, men låg kvar och vilade och mös med mina stjärnor till fem. Det är skönt att vakna så tidigt och ändå känna sig utvilad. Dusch, frukost i sakta mak och sedan var det att ta sig till jobbet. Hero flexar ut resten av veckan också och åkte till Blåbärsstället för att fixa lite med eldstaden inför att vi ska få en spiskassett installerad.

Tillbaks in i ekorrhjulet. Men det känns ganska okej ändå. Solcellerna är laddade. Jag trivs med mitt jobb och det är en lyx att få göra det.

En liten gest kan betyda så mycket

Alla tre vovvarna väntade på stranden när vi kom ner strax efter sju i morse. Kel och mys. Vi gick upp och åt frukost och Streya smög försiktigt efter och lade sig under vårt bord.
image

När vi hade käkat blev det mer kel och mys på stranden. Och lite ost-fest på ost jag smugglat med mig från frukostbuffén. Det är svårt att släppa taget.

Vi gick upp och packade i ordning, sedan tog vi en kort tur ner på stranden igen. Upp, duschade, checkade ut och gick ner på stranden igen för att käka lunch.

Nere på stranden går det ett tiotal försäljare omkring och försöker få ihop till brödfödan. Idag såg vi en äldre kvinna som vi inte sett förut. Hon var så smal och försiktig och vi fick en sån medkänsla för henne. När hon satt ner vid stranden och visade sina saker för några förbipasserande gick jag fram, klappade henne på axeln och gav henne 200 baht (ca 60 kr). Hon blev väldigt förvånad och tagen och tittade förundrat på mig. Skulle jag inte ha något? Nej, pengarna var till henne. Hon tackade så väldigt mycket och var uppenbarligen rörd. Jag gick därifrån med en bra känsla. Efter en liten stund hade hon närmat sig oss där vi satt vid stranden för att käka lunch och signalerade åt oss att komma. Hon ville ge oss en gåva, som tack. Det var ju inte riktigt meningen från mitt håll och jag hade ju inte gett henne SÅ mycket, men det är väldigt ofint att inte acceptera en gåva här nere, så vi tog emot den. Vi fick två snidade elefanter i trä – en för mig och en för Hero. Flera av de andra försäljarna hade närmat sig nyfiket och hon förklarade för dem att vi hade gett henne pengar, utan att vilja köpa något. De tittade storögt. Sedan torkade hon tårarna (och jag torkade mina) och ville bestämt ge mig ett armband av korall också. Det kändes alldeles för mycket, så vi gav henne 100 baht till. Med tårar i ögonen tog hon mina händer, önskade oss lycka till i livet och en fin resa hem. Sedan tog hon sina saker och gick sakta bortåt, vände sig om flera gånger och vinkade.
image

En liten gest kan betyda så mycket.

Nu har vi sagt hejdå till Foxen och Streya (the Leader har inte synts till sedan i morse) och tårarna rinner längs mina kinder. Det var ett tufft avsked.