vädret – Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna

Hemåt

Jag lämnar 17 grader och solsken bakom mig och hoppas på att våren har kommit igång även lite längre norrut.

Jag har haft det bra, om än lite stressigt de senaste två dagarna.

I söndags var mamsen och jag en sväng till farmor och fikade. Hennes alldeles nybakade vetelängd – grejer det! Vi kikade även på gamla foton och på hennes släktforskning. Man kan snabbt konstatera att jag är en riktig urösterlening. 🙂

Min farfars morfar, Karl Nilsson. Han var tydligen en riktig hårding.

Min farfars mormors föräldrar, Bengta & Nils Lundin.

Jag kom förresten på att jag kunde visa er min kära gamla loge, som den ser ut när den inte har festkläderna på. 😉 Lite skillnad va?!

Igår var det intensivt med möten, sedan middag till sent på kvällen och ingen tid däremellan.

Idag har det också varit intensivt. Dagens absoluta höjdpunkt var att få träffa Annikas alldeles nybakade bebis!!!

Dags att lyfta – tjohej!

Upp med hakan!

Jaja, det är never ending snö och kallt, när allt vi vill är att ha vår och ljumma vindar. Men, upp med hakan vänner! Det är faktiskt mer ljus än mörker nu, vårdagjämningen (ni vet, när dag och natt är lika långa) var igår!

Dessutom kan det alltid vara värre – det här vaknade mina föräldrar till igår. I Skåne. I slutet av mars. Spana in fönsterrutorna, haha! 🙂

Jag citerar mamma, från när stormen var som värst:
”Lycklig över att jag har en klok hund. Tessa gick till ytterdörren och ville ut, när jag öppnade dörren backade hon 5 m och gick in i köket.”

Haha!

Lite hektiskt

Det har varit lite hektiskt ett par dagar, därav mitt frånfälle på bloggen. Det har varit tjänsteresa, teammöte/konferens, obligatorisk middag och tjänsteresa igen.

Såhär trevligt hade vi det på E4:an strax norr om Södertälje i tisdags. En sträcka om 5 kilometer tog över en timme att passera. Jag hade gärna varit hemma lite tidigare, men är dock tacksam över att jag inte var i någon av bilarna som krockade.

Igår hade vi teammöte hela dagen. Spännande tider. På kvällen var vi på Grodan och käkade väldigt gott, för att tacka av min närmste chef som ju slutade i december.

Löjrom på råraka. Farligt mumsigt.

Grodans specialitet: Biff Rydberg på oxfilé. Galet gott, men också galet mycket mat och jag orkade kanske drygt hälften (bilden är lite missvisande, det är en STOR tallrik). 😛

I morse körde jag till Bromma för att ta flyget till Landvetter. Kall morgon. Det var -21 grader hemma. Men vi bor i en märklig liten köldhåla. En mil norr om oss var det ”bara” -16, inne i stan -13 och ute i Bromma -16. Samma sak var det nu på kvällen: -13 i Bromma och i stan, hos oss -16. Jag tycker att det är lustigt att det kan skilja sig så mycket som det gör! Det är ju inte direkt så att vi bor i en djup dal eller så…

Flyget till Göteborg blev 1 timme och 40 minuter försenat på grund av ett relä som strulade i kylan. Och det var KALLT på flyget. Jag har fortfarande inte lyckats värma upp mig själv. 😛

Snökaos Stockholm & ryggskott

Aldrig har jag varit så nöjd som nu över att ha stannat hemma från jobbet. Det enda som känns väldigt, väldigt tråkigt är att Hero inte hade den möjligheten idag. Nu kanske han inte ens kan komma hem ikväll… Alla bussar i/till vår söderförort är nämligen inställda sedan tidig eftermiddag. Man kan inte ens se våra bilar på uppfarten. Heros fotspår från i morse är helt borta och det har kommit flera decimeter blötsnö idag. Jag har inte ens försökt att öppna ytterdörren, men jag skulle kunna sätta en ganska stor summa pengar på att jag inte skulle klara av det om jag så försökte.

Med mig är det sådär i övrigt. Inte nog med förkylningen (jag är alldeles sårig runt näsan av allt snytande), utan jag har även fått RYGGSKOTT för första gången i mitt liv?! Watt da fack?! Det är väl kanske dock inte helt out of the blue, med tanke på att jag slog svanskotan så rejält i måndags (den ömmar fortfarande btw). Jag knaprar piller för att kunna hålla mig igång och har googlat fram lite övningar som jag gör då och då.

I övrigt äter jag glass för att lena halsen. Och dricker te med honung från Gotland. Och hoppas på att Hero ska kunna ta sig hem.

Klass II-varning och en liter synålar

Sådärja. Klass II-varning på vädret och det känns onekligen mysigt att hålla sig inomhus. En liter synålar, som någon tagit friheten att hälla i min hals, på det. Den sammanvägda bedömningen blev att det var bäst att jobba hemifrån idag också. Kollegan J hälsar tumme upp för det beslutet och rapporterar att det tog henne 40 minuter att bara ta sig till närmsta tunnelbana – en resa som normalt tar en kvart. Här sitter jag i jumpsuit och ser snön yra utanför.

Jag känner mig mer än nöjd över beslutet. Men mindre nöjd över de där synålarna. Och svansen. Och snoret. Och hostan. Och de svidande ögonen. 😛 Jag är i alla fall glad över att jag tog ur linserna redan igår när jag kände att det var på väg att spåra ur.

Jag är även glad över att småfåglarna hittade maten före stormen, så nu har de något att käka! 🙂 De är dock ganska kameraskygga.