Hälsa – Sida 6 – Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna

Hur det går?

Hur det går? Jo, ungefär såhär – utgångsläget till vänster, dagsläget till höger. Maximal böj framåt, bakåt, utåt och inåt (lite förvillande att jag vänt handen på olika håll de sista bilderna, men jag tänkte att man ser bäst så).
Även om det känns uppgivet och misströstande emellanåt, måste jag erkänna för mig själv att det har hänt en del, trots allt! Några små grader åt rätt håll, knappt synbara, men DOCK!

Och! I fredags åt jag med gaffel OCH kniv för första gången sedan före operationen, dvs nästan två månader. Seger i sig, som vi firade med rosébubbel! 🙂

Stygnen, vilka är fyra till antalet den här omgången (de fick öppna upp lite mer än tänkt eftersom det var lite struligt att få ut det sista stiftet), tas på tisdag nästa vecka.

Hey fellas!

Hmm. Tunghäfta? Lack of inspiration? Vet inte riktigt. Det går dock snabbt att konstatera att bloggandet inte varit sig riktigt likt ett tag. Kanske för att det inte är så insprierande eller spännande att gå hemma i ultrarapid, som jag ju gör. Men jag klagar inte. Har det ganska bra, fastän det är lite segt.

Nu är jag på promenad. Skönt.

I övrigt har jag vinkat hej till min egen skugga, som jag inte sett på vad som känns som evigheter, när solen äntligen vågade visa sig.

Jag har hälsat på grodynglen i den lilla sjön.

Jag har beundrat regnstänkt miniskog.

Och jag har inspekterat min 6 veckor postoperations-, svullohandled och förtvinade arm. Den opererade högerhandleden är 1 cm tjockare än vänster (dvs svullo), medan storleksskillnaden är åt motsatt håll när det gäller själva underarmen – höger underarm är 2 cm smalare (dvs förtvinad) än vänster. 😛Jag ska ha ortosen/skenan 24/7 än så länge (förutom när jag duschar), så jag ska inte ens försöka att flexa handen. Men om jag hade försökt, kan jag berätta att jag inte hade lyckats. ;P Det känns som om den vore stelopererad och rör sig kanske en-två millimeter åt vardera håll. Jag vet inte om det är på grund av stiften, som ska opereras ut på måndag, eller om det är på grund av svullnad/stelhet/irritation/vaddetnukanvara. Jag borde verkligen inte klaga, så jag konstaterar bara att jag längtar efter att bli kvitt ortosen. Och efter att kunna använda båda mina händer. Fullt ut. Det här måste bli bra.

Dålig bloggare

Alltså, jag vet att jag är en dålig bloggare just nu. Men om jag inte vore det, hade jag berättat för er att jag hade den underbara familjen Trosa på besök i måndags. Härliga Sofie provsminkade mig inför bröllopet, medan Martin höll reda på Tuvafisen. Resultatet blev såhär*!
*Minus tiaran – den fick jag på möhippan i lördags och den kommer inte att vara med på bröllopet. 😉

Om jag inte vore en usel bloggare hade jag även berättat att jag har haft superbraige Niklas Wikman på besök för att få en automatiserad och tillförlitlig backuplösning. Backup har jag haft tidigare också, men nu är den automagisk plus att jag har UPS på allt. Känns skönt!!

Jag hade också berättat att jag var på Herokusinens studentskiva igår och att jag idag skulle ha bakat med Sofy & E, om det inte vore för att jag har blivit förkyld.

Sen hade jag kanske visat upp min härliga kombination av inverterad bonnabränna, kycklingarm och operationsärr som i mina ögon ser ut som en död seriefigur. Jag hade kanske uppdaterat er om läget och berättat att det blir bättre och bättre. Att jag är sjukt trött på ortosen (som jag ska ha dygnet runt i två veckor till, då stiften ska opereras ut, och därefter dagtid i ytterligare 1,5-2 månader), men att utan den är det läskigt och ont och ömt och stelt. Jag hade kanske berättat att högra underarmen numera är en degklump utan tillstymmelse till muskler och att den på den här månaden har minskat till ca 3/4 av storleken av vänstran.
…men tyvärr får ni inte veta något av det där, eftersom jag just nu är en usel bloggare… 😉

Utarmad arm

Min lilla hand. Tänk så utarmad och nedgången man kan bli på två veckor. Och värre blir det.

Jag blir alldeles ledsen i hjärtat när jag ser min lilla tass, den ser så ynklig ut. Och den är ynklig. 😛 Att ta av ortosen bara för att ta de här bilderna känns superläskigt. Ont, instabilt, stelt och läskigt.

Vad som dock är positivt är att se hur varsamt och fint det blev sytt den här gången. Nu ska jag ha tejp över ett tag, så att det ska läka så fint som möjligt.

Jag ska ha ortosen, som har samma funktion som gipset, dygnet runt i ytterligare en månad då stiften ska opereras ut. Sedan ska jag ha den dagtid i två månader till. Undra hur utarmad min lilla tass ser ut då? Men det finns värre saker. Och nu ska ju det här bli bra.

Win är att jag övar upp vänstran rejält den här tiden! Och man kan alltid skratta åt den vackra solbrännan. 😉

Yay!

Yay! Inget gips!! Dock handledsskydd med skena som hindrar mig att röra handleden. Belastningar är förbjudna ett tag till. Men vilken WIN att slippa kliande gips!!

Det var sju-hukt obehagligt att ta av gipset och känna hur instabilt och svagt det kändes och hur ont det gjorde utan stöd. Det var betydligt skönare och tryggare efter att jag hade fått på ortosen, aka skenan. Jag bävar lite inför att jag ska komma igång med sjukgymnastik efter att de har opererat ut stiften – vill inte ens fundera på hur ont det kommer att göra och hur obehagligt det kommer att kännas… :S

Jag har varit väldigt nyfiken på att se hur det såg ut. Det var som jag misstänkte tre mindre hål/stygn där de gått in med atroskopin och ett lite större snitt med tre-fyra stygn där det förra snittet var. Dock kan jag säga redan nu att de här stygnen kommer att lämna ett mycket mindre och snyggare ärr efter sig än vad klåparläkaren gjorde. Mycket varsammare och noggrannare den här gången. Stiften syns inte från utsidan alls, utan är helt inopererade. Där visste jag inte heller vad som väntade. 🙂

Präktig solbränna jag har fått på fingrarna va? 😉

Jag hade förresten trott/hoppats att jag skulle kunna ha en vanlig jacka på mig nu när jag blivit kvitt gipset, men tji fick jag. ;P

Postat med WordPress för Android

Snart

Snart min vän, snart är du fri. Åtminstone för ett tag. Stygn ska tas, vilket betyder att gips ska bort. Befrielse!! Åtminstone för ett tag – vet inte om jag blir gipsad igen eller får skena, men jag hoppas på det senare.

Ibland går det fort

Ibland går det fort att byta en såhär belåten min:

…mot mindre belåtna miner:

Trixet för att lyckas är att fumla med mobilen så att man nästan tappar den, bli rädd att den ska gå sönder av att dimpa ner i stentrappan och sedan försöka rädda den.

Har sagt det förr: fördömda reflexer. 😛

Envis & innerligt nyfiken

Jag tror inte att någon någonsin har protesterat när jag har sagt att jag är envis. 😉 Idag hade jag bestämt mig för att käka frukost ute i solen, i bikini. Det faktum att det var aningen kyligare och att jag dessutom var uppe/ute lite tidigare idag än igår tänkte jag inte låta påverka. Gåshud över hela kroppen och 3,8 grader i skuggan, men jag satt där i bikini! 😉 Lite varmare allt vad tiden gick, men ”friskt” i vinden.

Jag tog en promenad även idag. Allt tar ungefär fyra gånger så lång tid mot normalt, så innan jag var ute på promenad hade klockan blivit mitt på dagen. Det var kallare än igår och jag frös lite trots att jag hade en överdragströja (igår gick jag i bara linne), men det var hur som helst en härlig runda.

Mitt Nike+ sportband (som alla Blogger Boot Camps deltagare fick i sina goodiebags) visade 6 km när jag kom hem. Lagom runda i lagom takt.

Innerligt nyfiken är vad jag är på vad som döljer sig bakom gips och förband. Var har de gått in? Vad har de gjort? Jag gissar på totalt tre hål (två för verktyg och ett för fiberoptisk kamera) och ett snitt. Jag tror att det åtminstone finns ett hål ”underifrån” vid tummen (känns så :P). Jag vet att det ligger ett snitt på handledens översida, där förre klåparläkaren var inne. Om en vecka får jag veta, för då ska stygnen tas för den här gången. Det ska bli gruvligt skönt att få av gipset, om än bara för en stund, och få klia tillbaks ordentligt. Om jag får nytt gips eller om det funkar med en avtagbar skena blir också spännande att se. Hoppas på att slippa gips. 😛

Min dag

Idag har jag jobbat på en inverterad bonnabränna.

Tagit en lugn promenad i solen.

Hälsat på mina favoritblommor.

Dagens värsta ögonblick, var när det landade en insekt på min opererade hand och min reflex var att snärta undan den. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJE!!!! 😛

Hero kom hem tidigt (eller snarare vad som borde vara ”normal tid”, men allt är relativt) och vi han tog ~~oss~~ sig an äppelträden som fått alldeles för lite kärlek.

I övrigt har jag fått ganska mycket sol idag. Lite för mycket på bröstet, så jag ska vara försiktigare i morgon. Sen ska det bli sämre väder, så det löser sig själv. 🙂