Aldrig har jag varit så nöjd som nu över att ha stannat hemma från jobbet. Det enda som känns väldigt, väldigt tråkigt är att Hero inte hade den möjligheten idag. Nu kanske han inte ens kan komma hem ikväll… Alla bussar i/till vår söderförort är nämligen inställda sedan tidig eftermiddag. Man kan inte ens se våra bilar på uppfarten. Heros fotspår från i morse är helt borta och det har kommit flera decimeter blötsnö idag. Jag har inte ens försökt att öppna ytterdörren, men jag skulle kunna sätta en ganska stor summa pengar på att jag inte skulle klara av det om jag så försökte.
Med mig är det sådär i övrigt. Inte nog med förkylningen (jag är alldeles sårig runt näsan av allt snytande), utan jag har även fått RYGGSKOTT för första gången i mitt liv?! Watt da fack?! Det är väl kanske dock inte helt out of the blue, med tanke på att jag slog svanskotan så rejält i måndags (den ömmar fortfarande btw). Jag knaprar piller för att kunna hålla mig igång och har googlat fram lite övningar som jag gör då och då.
I övrigt äter jag glass för att lena halsen. Och dricker te med honung från Gotland. Och hoppas på att Hero ska kunna ta sig hem.
av Felicitas
Jag håller tummarna! För allt!