Tassen, post op

Idag var jag på återbesök och skulle få nytt gips. Jag har ju lite känslig hud och därmed inte det bästa läkeköttet, så det hade ännu inte läkt ihop helt. Men det såg fint ut generellt sett.

Vad har de då haft för sig, kirurgerna? Jo. De lade ett 5 cm långt snitt längs med handleden. De har sedan “dragit om” två senor från handen, för att stärka upp det trasiga ligamentet. Alltihop är fixerat med stift på olika ställen, för att det ska ligga still och därmed kunna läka fast/ihop. Det är även därför jag är gipsad. Stiften ska opereras ut igen den 18:e december.

Nytt gips var planerat och det visade sig att min läkare hade tänkt sig ett plastgips. Skönt!! Dels är det lite lättare och smidigare än vanligt gips, dels slipper man den kliande vadden. Sköterskan som tog hand om mig var superproffsig och hälsade varmt från handkirurgen. Hon hade tydligen tänkt på mig, eftersom eftersom jag hade haft så ont. Det värmde hjärtat!

Jag fick som sagt välja färg och valde den punchiga rosa. Tummen är fixerad, men jag kan vicka på toppen. De andra fingrarna kan jag röra fritt, vilket är väldigt skönt mot tidigare.

Det är fortfarande lite svullet, stelt och ömt över knogarna, men det är delvis för att handen varit lite för hårt gipsad just över knogarna. Det märks en positiv skillnad på bara de här timmarna.

Det är fortsatt högläge som gäller. Jag hade tänkt att jag skulle kunna börja småjobba ett par timmar hemifrån, men det tyckte de inte var någon bra idé innan stiften opererats ut om fyra veckor. Jag börjar dock redan bli rastlös här hemma. Det var lättare förra gången, men då var det ju vår och sommar!