Oktober 2012
Ja, vad säger man? Oktober var en svart månad. Det var tufft på så många sätt. Sorg. Saknad. Chock. Ilska. Vi träffade vänner. Grät. Pratade. Kramades. Jag ville fly från världen omkring. Höst. Blombud kom. Det var svårt och jobbigt att leva i en värld som fortsatte att snurra som om ingenting hade hänt, men likväl var det nog ändå bra att den gjorde det. Man behöver låta hjärtat och hjärnan vila från sorgen och få tankar på annat. Jag led dock av att behöva åka ifrån Hero på jobbresor. Det blev nya läkarbesök med handen – jag var nu ganska säker på att allt inte stod rätt till. Begravning. Mamma, pappa och Tessa på besök.
November 2012
Vi började att försöka ta oss tillbaka till livet. Hade Erik och Lina på middag. Jag var på äppelfika. Jag längtade efter hund (och gör så fortfarande). Jag åkte till Crowburough utanför London på utbildning. Jag blev moster och kombinerade nytta med nöje genom att stanna över helgen i Skåne (Hero mötte upp) när jag ändå skulle dit på jobb. Jag var i Helsingfors igen. Jag försökte få fart på träningen men var omotiverad över alla motstånd. Vi träffade vänner och såg Breaking Dawn. Vi blev trötta på kaoset och fixade en lösning. Jag berättade lite mer om bröllopet. Jag gjorde min första laserbehandling. Jag bestämde mig en gång för alla att skita i allas åsikter. Vi lyxade till med en staycation med hotellnatt, Ledin på Cirkus, hotellfrukost och fotomässan. Två månader sedan Heromamman dog – det kändes mycket längre och mycket kortare. Hero testade rakapparater. Första snön. Jag var på julgransvernissage med Herofastern och Pempan. Vi satte upp förstoringarna från bröllopet. Det kom ännu mer snö. November avslutades med en trevlig aw med Toby, Pempan, Herokusiner, Adde, Olle och vi.
December 2012
December inleddes med en intensivhelg – fotografering av Tessan & Charles, fika med Oskar, fest hos Adde & Olle, hemmafix och adventsfika hos Luckan. Det blev kallt, jag var på show med Tessan och jag slog svanskotan rejält. Hero jämförde rakapparater. Jag klippte lugg igen. Jag blev sjuk, det kom en väldans massa snö och jag fick ryggskott. Jag skrev om laserbehandlingen. Hyllschabraket blev klart. Vi hade en lugn sjukstuga. Jag fick veta det jag redan visste – att handen skulle behöva opereras igen. Middag på Grill. Vi gjorde klart tackkorten och skickade iväg dem. Många stora förändringar på jobbet. Vi var på öppet hus och tog därefter spontanpizza. Vi åkte till våra vänner i Trosa och hade en trevlig heldag. Vi spelade mycket spel. Tanja hörde av sig. Krasch. Vi var på glöggmys hos Toby och åkte till Skåne för att fira jul i förskott. Vi åkte hemåt och firade födelsedag och jul. Första julen utan Heromamman och allt var så fel. Tårar blinkades undan och en tjock hals svalde när Sarah Dawn Finer sjöng en låt till en kille som hade skickat in en hälsning att det här blev den första julen utan sin pappa, som hade gått bort nio månader tidigare. Jag hade aldrig hört den förut, men den låten genomborrade mig. Jag avslutade företagsåret (skönt!!). Vi var lediga över mellandagarna och pysslade hemmaomkring med lite allt möjligt. Sedan spelade vi en massa spel också. Vi var på kalas. Jag gjorde en blunder. Vi firade nyår i Glömsta med vänner.
Det var den årskrönikan. Visst fanns det ljusglimtar ändå, när man började att leta efter dem.
av Felicitas