De senaste fyra veckorna har jag varit ledsen. Väldigt ledsen. Jag har inte bara varit ledsen, jag har också varit väldigt arg. Arg på livet. Arg på orättvisan. Jag har haft lättare till ilska och mörka tankar än till skratt. Jag har tyckt att allt varit så trivialt och meningslöst. Och jag har varit kall – solen har inte värmt.
Allt har inte varit ett nattsvart mörker, men jag har inte riktigt känt igen mig själv heller.
Likväl har vi skrattat. Mints. Pratat. Kramats. Gråtit. Funnits där för varandra på de sätt som går. Som en bergochdalbana.
Idag var det begravning för min högt älskade svärmor. Som öppnade sitt hjärta och sitt hem för mig. Hon var så otroligt varm och omtänksam. Jag sörjer henne för de få år jag fick känna henne och jag sörjer henne för de många kommande år som hon inte kommer att vara en del i mitt liv.
Hjärntumören kom tillbaka. Från ingenstans. Aggressivt. Det var inte rättvist. Det är inte rättvist. Det var inte så det skulle bli.
En tung dag idag, men likväl ett avslut. En vacker begravning med mycket värme och kärlek.
Det kommer en dag när jag är borta.
En dag då mitt liv har tagit slut.
Så länge du minns mig är jag kvar ändå
och finns i din närhet som förut.
Jag finns där i vågen invid stranden.
Jag finns där i vårens varma vind.
Jag finns där och leder dig vid handen ibland.
Jag finns där i tåren på din kind.
Jag finns i en blommas spröda knoppar,
i fågeln som sjunger i ett träd.
Jag finns bland de fjärilar som fladdrar kring
på åkrar med mognande säd.
Jag finns i ett regn som slår mot rutan
och i flingor av fallande snö.
Jag finns i musiken som du hör på ibland.
Så länge du minns kan jag ej dö.
/Birgitta Bäckström
Vi minns dig. Vi kommer alltid att minnas dig. Vi kommer alltid att sakna dig.
—
Nästan all forskning om cancer är finansierad via bidrag från medmänniskor. Stöd forskningen och hjälp andra i kampen mot hjärntumörer.
Stöd till forskning för hjärntumörer – ett projekt vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Neuroonkologisk forskning
Bankgiro 5007-6322
Projekt 102803
Kst 91405
♥
En varm tanke och många stora styrkekramar till er.
<3
Beklagar! Ta hand om varandra!
Beklagar er förlust. Nej, livet är inte alltid rättvist. Den vackra dikten vill jag ha med som avslut i vår efterlevandegrupp som vi har i palliativa verksamheten i Ystad; tacksam om jag får veta vem som skrivit den. Lisa H Lundgren, Borrby tuvor
Fint att begravningen blev varm. Som ni ville. Sorg är tung att bära, ilska del i processen. Det är okej att känna. Vet att du vet, men en påminnelse. Kram
Det är verkligen ok att känna…som sagt en del i sorgeprocessen! Styrkekram till dig och din Hero!
Begravningar är aldrig roliga, men blir de varma och speglar personligheten hos den man tar farväl av så tycker jag ändå att de blir något bra. Man träffas, gråter, minns och- vid fikat efteråt- ofta skrattar. Man träffar släktningar man inte sett på länge eller bara hört talas om. Skönt för er alla att det blev som ni ville ha det.
Dikten tycker jag beskriver det jag kan känna själv. Dem man saknar lever ju för alltid kvar i hjärtat.
Stor kram till dig o familjen
/AC
Hemskt ledsen Jane.
Skickar massa styrkekramar.
Och du, de är ok att vara arg.
<3
All kärlek, tankar och värme till er, jag är så otroligt ledsen för er skull <3
Dikten/sången är skriven av mig, Birgitta Bäckström, till min syster som avled i cancer bara 43 år gammal. Tack för att du tycker om den!