Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Kategori-arkiv: Xena

Jag sitter på flygbussen och slökollar på gamla grejer på mobilen. Stannar vid ett klipp från 2010-12-04. Så mycket som var annorlunda än nu. Då var det kallt och snön låg djup sedan länge. Nu är det regn och milt. Då bodde vi i en lägenhet söder om söder och gick ut mot Årstaviken för […]

Se hela inlägget »

För några kvällar sedan när vi skulle sova, kom jag som så många gånger tidigare att tänka på Xena. Och i stället för att skjuta bort tanken, dröjde jag mig kvar vid den. Ville “se” henne. Men hur jag än försökte, kunde jag inte få fram hennes ansikte. Hennes ögon. Jag kunde bara inte se henne […]

Se hela inlägget »

Det var en tuff morgon idag. Jag vaknade storgråtande. För bara några dagar sedan pratade jag och Hero om det där. Om hur länge det skulle kännas såhär jobbigt, göra så ont. Jag gråter inte längre varje dag, eller ens varje vecka. Men emellanåt kommer den tillbaka. Den stora sorgen, den stora saknaden. Oftast kan […]

Se hela inlägget »

Det var något som kändes fel och ovant, men det var inte förrän jag var i vattnet som jag kunde sätta fingret på vad. Givetvis var det Xena. Även om jag har varit själv och badat många gånger förr, har jag alltid haft henne med mig. Saknar.

Se hela inlägget »

Jag drömde om Xena inatt. Igen, får väl tilläggas, även om det inte är lika ofta nu som förut. Förmodligen för att jag träffade Doris igår och dessutom i ett kommentarssvar försökte sätta ord på hur jag känner inför att skaffa en ny hund. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på […]

Se hela inlägget »

Jag hade bundit en liten bukett av Förgätmigej och samlat ihop mina saker. Hero och jag körde den lilla slingriga vägen, där jag kört så många gånger förr. Vi parkerade bilen och gick längs den lilla stigen, som jag gått med henne så många gånger förr. Då dansade hon sprudlande framför mina fötter, ivrig att […]

Se hela inlägget »

Jag saknar ihjäl mig efter Xena. Ser bilder på henne på digitalramen och har svårt att förstå. Sorgen är lika stor som tidigare, men den gör inte längre lika ont. Xena var helt fantastisk och väldigt, väldigt speciell. På så många sätt. Jag tror inte att det går att få en vän som henne igen […]

Se hela inlägget »

UA-33757185-1