Vi fick hemlarmet installerat och driftsatt i Borgen i morse. Det känns tryggt. Vi har både kameror, rörelsedetektorer, magnetkontakter, rökdetektor och snabba, fria utryckningar. Jag gillar särskilt möjligheten att kunna ha ett s.k. nattlarm, dvs att ha tex bara ytterdörrarna larmade när man är (själv) hemma. Nu när jag inte har Xenisen längre. På tal […]
Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Kategori-arkiv: Xena>Idag skulle Xena ha fyllt 6 år. Jag saknar henne så att det gör ont. Varje dag. De här bilderna togs för ett år sedan, när Xena fyllde 5 år.De fina raderna nedan läste jag hos moster Carin, när hon hade tagit farväl av sin Lisa. Det är vackra ord och jag önskar så att […] >Jag gick med tunga steg mot dörren, som precis hann låsas innan jag hade fått tag i den. Klockan hade blivit 17:00, stängning. Jag ringde på klockan och blev insläppt. Stod och väntade på min tur. När jag kom fram till kassan började jag med att ursäkta mig. Jag vet att det står vardagar 8-18… […] > Vi hämtade Xenas urna idag. Superjobbigt. Men nu står den här. Och jag har tänt två ljus för henne. Till våren ska hon få komma ut, där hon trivdes bäst. Älskade, älskade Xena. Jag saknar mig sönder. Published with Blogger-droid v1.6.5 felicitasblog.com >Nu är det tre veckor sedan jag tog farväl av Xena. Tre veckors sorg, tomhet och saknad. På den här tiden tror jag att det har gått två eller möjligtvis tre dagar då jag inte har gråtit alls. Jag kan inte fatta att hon har varit borta i tre veckor. Hennes biabädd står fortfarande kvar […] > När Ylwa hade tagit farväl av sin fyrfota vän funderade hon över hur mycket man kan sakna. Att det förmodligen är lika mycket som man har älskat. Jag undrar om det kommer att komma en dag då jag kan minnas och glädjas, utan att det samtidigt gör så vansinnigt ont. Xena fyllde en stor […] >Veterinär Anestis från Bagarmossens regiondjursjukhus ringde mig precis. Anestis hade hand om Xena under hösten och tog sig till och med tid för oss på sin lediga tid. Han ville bara prata med mig och beklaga. Och försäkra mig om att jag gjort allt som gick att göra och att det var rätt beslut att […] |
|
