Ibland händer det sånadär märkliga sammanträffanden. Som igår. Både jag och en kollega, M, dröjde oss kvar på kontoret. Hen fick syn på kortet på Xena & Hero som står på min bokhylla och frågade om det var min hund, vad det var för ras osv. Jag berättade som det var att Xenisen gick bort […]
Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Kategori-arkiv: XenaDet har fallit snö över natten. Blöt, tung snö. Jag möts av fotspår och önskar så innerligt att de inte bara kom från en hund i kvarteret. Idag skulle Xena ha fyllt åtta år. Hon borde ha fyllt åtta år. Jag borde ha tagit henne till dagis på morgonen och givit henne något extra gott […] Det var de här klippen som var de senast inspelade på min lilla videokamera, som jag berättade om i gårdagens meningslösa lilla morgonhälsning. Älskade, älskade Xenisen som älskade, älskade clementiner. Det är svårt att tänka tanken att hon var borta bara en månad efter det här. Som jag saknar. Så var jag där igen. Youtubar klipp på galna, knasiga, söta boxers. Saknar, skrattar, gråter. Det är över ett år sedan. Och ändå så otroligt nära. Så mycket känslor, så mycket kärlek, så mycket sorg. Fortfarande. Jag saknar så att hjärtat krymper ihop till ett svart hål, halsen tjocknar och ögonen bränner. Tårarna tar inte […] Det har varit några inlägg och tusentals tankar om Xena den senaste tiden. Förra hösten var otroligt jobbig och oviss. Det var som att balansera 100 meter upp i luften på en livslina lika tunn som en spindeltråd. Och när den slutligen brast föll jag hårt, även om jag länge haft svindel och visste att […]  Någon jag saknar. Den lättaste och tyngsta luckan. Det gör fortfarande så ont. Min älskade Xena. Om fyra dagar är det på dagen ett år sedan hon rycktes från mig. Fem år, tio månader och nio dagar gammal. Alldeles, alldeles för tidigt. Hon var en fighter från det att hon föddes, tills hon tog sitt […]  Vem var jag för ett år sedan? Till 99 procent precis den samma som idag, skulle jag nog säga. Men livet var annorlunda då. Jag hade en ständig oro som bodde i mig. Jag hade ett jobb i en organisation som inte alls funkade (för mig). Jag hade stora problem med nässelutslag. Då bodde jag […] |
|
