Jag har ett dilemma.
Det har ju varit sisådär med träningsmotivationen det senaste 1,5 året. Sedan april har det varit riktigt kasst, men det har ju sin naturliga förklaring i handoperationen. Så, jag har börjat att fundera på varför. Tidigare tränade jag väldigt, väldigt mycket och jag älskade det. Sedan träffade jag Hero och Sats (som jag trivts väldigt bra på!) byttes mot att träna med honom på mitt dåvarande jobbgym. Sedan bytte jag jobb till mitt nuvarande och tanken var såklart att jag skulle träna vidare på jobbgymmet här. Det har jag gjort några gånger, men någonstans där tog det ändå mer eller mindre stopp i träningen (några upplivningsförsök borträknade). Jag kände mig oinspirerad och hade ingen vidare motivation längre. Så jag analyserar och söker förklaringar.
Jag har funderat mig fram till att åtminstone en del av förklaringen ligger i lokalen och miljön i sig. Det är kallt i gymmet och jag är väldigt frusen, vilket leder till att bara det blir ett motstånd i sig. Egentligen finns väl typ det mesta vad gäller redskap och maskiner, men det är få maskiner och riktigt allt finns ändå inte. Det finns inga TV-apparater och knappt några speglar. Stereon i gymmet sänks ideligen av PT’n som jobbar där (även då hen är på sitt kontor), för att den stör henom. Man vågar knappt höja volymen när man tränar (hen kommer och sänker volymen trots att man är där).
En annan del av förklaringen ligger i gruppträningspassen och instruktörerna. Passen är få (man är alltså väldigt styrd till vissa tider) och inte särskilt roliga (läs: mest ”tantgympa”). Passdeltagarna är få (typ mellan 3 och 10 deltagare – på ett pass vill man ju ändå ha lite folk!). Instruktörerna är förvisso gulliga, men inte motiverande för mig. Gruppträningssalen är en klassisk, mörk minigympasal utan en enda spegel och även där är väldigt kallt.
Jag har ett eget skåp i omklädningsrummet, så duschgrejer, handduk och skor ligger bekvämt på plats och jag kan ha ett litet lager av träningskläder. Efter träningen får man dock duscha i en ljummen dusch och omklädningsrummet är kallt. Bastun har inte fungerat sedan jag började för 1,5 år sedan. Jag fryser när jag går därifrån.
Bara genom att skriva det här känner jag mig väldigt osugen på att gå ner dit. 😛
Så. Dilemmat. Jobbgymmet är alldeles GRATIS. Och det ligger extremt bra till, eftersom det ligger i samma hus. Jag känner mig dock sugen på att bli medlem i Sats igen. För hela känslan. För lokalerna, passen, instruktörerna. Men drygt 600 kronor per månad, när man egentligen tränar alldeles gratis på ett fungerande gym som ligger i samma hus som där man jobbar? Det är 7200 kronor på ett år – eller en halv dykresa med liveaboard i Röda Havet. Hmm.
Det vrider sig i snåltarmen.
Jag ska fundera ett tag till.
