Jag är helt säker på att jag beställde en jordgubbssmoothie. Jag är helt säker på att det jag fick var frusna kemikalier – en masse. Uärk!
Den polska solnedgången var det dock inget fel på!
Nu sitter jag alltså på flygplatsen. Och dödar tid, så gott det går. Jag vet inte om det var extra superkrut i kaffet i morse, eller om jag bara är övertrött, men jag känner mig alldeles för pigg sett till hur få timmars sömn det blev inatt. Jag misstänker att det kommer att straffa sig i morgon.
Hur resan kunde ta så lång tid igår? Jo, den gör ju det när man vill vara ute i god tid. Jag gick hemifrån vid 9, var på Arlanda vid 10:30, lyfte mot München vid 12, gick direkt till gaten, lyfte mot Poznán vid 16:30, landade i Poznan vid 17:30, blev upphämtad med taxi och var framme vid Sieradz vid 20. På så sätt kan det ta 11 timmar att åka till Polen! På två dagar har jag åkt taxi i fem timmar. För 2500 svenska kronor, på ett ungefär. Det skulle gå på ett ut med hyrbil (inklusive försäkring osv), så då kände jag att det är smidigare med taxi.
Och på tal om pengar. Vet ni att minimilönen i Polen är ca 3000 SEK? I månaden!! Helt galet. Sedan är ju jag lite vrickad, men det första som slog mig var att bara mitt kamerahus utan objektiv skulle kosta en hel årslön. Det är inte konstigt att det inte finns marknad för riktiga jordgubbar i en smoothie tidigt i mars månad, utan bara fruset färgämne. Sorgligt. Det är inget stort avstånd från Sverige till Polen. När blev världen såhär, egentligen?
