Felicitas - lyckans, skrattets & nöjenas gudinna
Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Vi kom hem från Lappland igår eftermiddag. Packade om. Jag klev upp vid fem i morse och tog flyget till London.
I London är det vår. Magnolia- och körsbärsträd i full blom.
Charmigt hotell precis vid Oxford street. Vi har käkat utsökt italienskt på en restaurang i krokarna. Nu är jag och ser mig omkring – sist jag var här var år 2000. Gosh, vad tiden går!!
Om det inte vore för bröllops- och bröllopsresesparande, hade jag tagit någon extra dag här privat. Hur som helst: Sämre kunde man ha det!
Morgonfailure. Big time tandkrämsdregel på nytvättade, svarta byxorna precis innan bussen ska gå. Frenetiskt gnugg med vatten så byxorna var alldeles blöta. I min enfald trodde jag att jag fått bort det. Snacka om förnekelse… 😛 Givetvis sitter jättefläcken Allan där nu när de torkat.
Typiskt att chefen (som normalt är stationerad i Malmö) ska komma på besök just idag! 😛