Och så dröjde det sådär länge igen

Och så dröjde det sådär länge igen, innan jag skrev. Nåväl. Jag har haft annat för mig. 🙂

Till exempel har jag ätit den största chokladbollen någonsin, maskerad till en tennisboll (den suddiga bilden bjuder jag på).
image
Jag varit på VIP-event och sett Pimpim och Ferrer spela på If Stockholm Open (inte mot varandra). Lyssnat till bland annat Mark Levengood, Marcus Allbäck, Jonas Colting och Måns Zelmerlöf (hej patriarkatet!). Mobilbilder även här, tyvärr.
imageimage
Jag har fått tillbaks ett gäng bilder från framkallning och skanning i UK, bland annat de första med Hasselbladen – yay, love film!! Jag har fått shitloads av fotojobb gjort och levererat. SKÖNT!!

Jag har varit på födelsedagskalas (i fredags) och jag har myst i soffan med Hero (i lördags) till en film med Cruisan, nämligen Oblivion. Vi hyrde den via SF Anytime (jag är inte för det där med nedladdning – betalar hellre för mig). Schmidigt!

Vi har varit ute på Blåbärsstället. Målat en gång till på brunnslocket och det lilla taket som Hero byggt. Nu återstår bara att kapa och fästa snuttarna av takpappen på ett finurligt sätt (det är den gamla, tjocka sorten, som inte är så medgörlig – tips mottages tacksamt!). Stängt av vattnet för vintern (kanske lite tidigt, men better safe than sorry). Städat i ordning lite efter byggkaos (inte klara).

Jag har satt upp ett av loppisfynden från Avasjö i stugan, nämligen den här fina, oanvända fotogenlampan (nya kostar de 800-1500 spänn och jag tror att jag betalade en femtiolapp), som vi har fyllt med olja i stället för fotogen. Det fanns två liknande fotogenlampor på Blåbärsstället som ingick i köpet, men den ena var i så dåligt skick att vi kastade den (alla delar behövde bytas ut, utom själva oljehuset och lampglaset). Den andra, som har grön botten, har jag beställt nytt lampglas till för 172 kr inklusive frakt (måste tipsa om fotogenlampor.se som jag hittade när jag googlade – de har jättemycket information och typ alla reservdelar som finns).
image
Det var nog i stora drag vad jag har gjort sedan sist. En hel del, alltså! 🙂

Barnkalas & skittoa

Vi hade inte riktigt planerat för att sova till tio på Blåbärsstället igår, men så blev det. Dagen blev därmed något kortare än vad vi hade planerat för. 😉 Frukost, lite fix och trix och tänkande hann vi dock med innan det var dags att bege sig in mot stan för att gå på barnkalas.

Världens rultigaste och sötaste J hade en något försenad namnceremoni, men ack så mysigt det var!! Avslappnat grillparty ute i solen, på den mysiga bakgården. Ljuvligt god latinomat (med bland annat mangosallad/salsa to die for). Barn och vuxna i en härlig mix. Och jag fick dessutom prata spanska en del. Oj, vad ringrostigt (det är ju trots allt över tolv år sedan jag kom hem från Sydamerika)!! Men man kommer förvånansvärt fort in i det ändå. 🙂

Jag hade gjort det enorma misstaget att glömma bort att jag inte hade satt i någon ny film i kameran efter att ha tagit ut den förra, så jag fick låna en av Lenas kameror (Lena är grym fotograf själv). Hemma väntar således ett gäng bilder som jag är sugen på att kika på – såhär såg de ut när de laddades in i datorn. 🙂

Så till skittoan. :/ På Blåbärsstället finns det en hemmabyggd mulltoa och kombinerad matkompost. Det finns ingen separett, utan ”ettan” är tänkt att göras i skogen (för att det inte ska bli för blött/surt i latrinen och hämma förmultningsprocessen). Visst har det sin charm, men helt jättekul är det inte ändå. Och trots att man har försökt att göra det så tätt som möjligt, blir det ändå en viss lukt. Dessutom är det inte jättekul att gå ut i skogen bland myggen på kvällen, eller för den delen mitt i natten. Och sedan till det där med att ta hand om ”kompostmaterialet”, så att säga. Nja. Inte jättekul, trots allt.

Jag har ju levt med utedass i 1,5 år, så fördelen (men även nackdelen, mht lukten) är ju att det är inomhus på Blåbärsstället. När jag hade utedass, så kom kommunen dock och hämtade den lilla tunnan när den var full. Inget mer krångel än så. Men på Blåbärsstället måste vi som sagt ta hand om ”kompostmaterialet” själva. Och det är inte jätteroligt, eftersom jag tror att vi kommer att vara där ute betydligt mer än vad de tidigare ägarna har varit. De har klarat sig på den förmultning som har varit inne i själva latrinen (med resultatet att de har kunnat ta ut färdig jord ur latrinen). Men med en ökad användning blir latrinen full och då måste man efterkompostera materialet på den egna tomten. Det betyder i vårt fall att vi bokstavligt talat kommer att behöva gräva ut skiten (eftersom det inte finns något kärl som det landar i – vilket heller inte går att få till på ett enkelt sätt) och förvara det någon annan stans. Hela den där hanteringen känns alltså inte så väldigt lockande.

Vi har kikat på alternativa lösningar och varit inne på förbränningstoalett, som vi har hört väldigt mycket gott om. Det innebär kort och gott att urinen förångas och fekalier bränns till aska i en liten, elektrisk ugn i själva toaletten. En person genererar enligt uppgift ca en kaffemugg aska per månad. Askan är steril och kan med fördel läggas i rabatten. Det enda toan behöver är avluftning och 230V el, dvs inget avlopp. Och installationen är busenkel/snabb. Kruxet är att det är dyrt. Väldigt dyrt. Vi har inte riktigt klurat ut exakt hur vi ska göra med stugan, gäststugan, eventuell ny komplementstuga (vi har lösa planer på en komplementstuga med bastu, dusch, tvättmaskin, toa) osv, så vi tänkte att en förbränningstoa säkert kommer att vara bra att ha även i förlängningen (antingen få stå kvar i storstugan tills vi gör om ordentligt där, eller som någon habrovink i lilla gäststugan). Men det är som sagt dyrt.

Vi hade hittat en skitbra (haha) deal om en förbränningstoalett på Blocket. Förbränningstoan, som enligt annonsen bara var testkörd (såldes pga ”dubbel uppsättning” och en väldigt luddig förklaring när vi väl sågs), kostade 15 papp, inklusive rör osv (nypris 26′). Vi tyckte att det var en bra deal och tänkte att det var värt att testa.

Vi trixade och fixade så att vi skulle kunna hämta förbränningstoan efter kalaset igår. Det var en hel del strul för att få ihop det. Så, när vi kom hem och testade den funkade den inte. Trots flera försök. Ugnen blev inte varm. Alls. WOT?! Lite googling senare visade det sig att ”vårt” problem tydligen inte var helt ovanligt och att folk svär över just den där modellen på förbränningstoalett (Toamoa). Jag ringde säljaren direkt och meddelade att hen fick ta tillbaks toan, för man kan ju inte sälja en defekt produkt (enligt henom hade den dock funkat när hen hade testkört den någon dag innan hen lade ut annonsen). Hero tog bilen (med toan lastad) till stan och stämde träff med säljaren. Idag på lunchen hämtade hen den på Heros jobb, så det löste sig alltså och vi fick tillbaks pengarna. Men ändå.

Jag är besviken (för jag trodde att det skulle bli BRA), men känner att det var TUR att vi testade den på en gång samma kväll. Om vi inte hade gjort det nu direkt, utan först när vi blivit klara med att riva ut mulltoan etc etc (vilket ju skulle ta sin lilla tid), är det inte alls säkert att säljaren hade gått med på att ta tillbaks den. Det hade varit lättare för henom att slippa undan, så att säga, påstå att den funkade när hen lämnade den. Nu hade hen inte så mycket att välja på, mer än att ta tillbaks den. SKÖNT.

Summa summarum. Jag är glad att vi blir av med den, men jag är väldigt besviken. Trodde att vi hade hittat en bra, förhållandevis prisvärd, hållbar lösning för ett tag framöver. Men så enkelt kan det ju aldrig vara! 😛 Som alltid, vad det verkar, man får vad man betalar för. En förbränningstoalett av ett annat märke, ”som aldrig verkar krångla” kostar 36 papp i nypris. Huwwa – det får man ju en ny kamera för! 😉

Har du någon erfarenhet av mulltoa, förbränningstoa eller annat? Tips? Råd? Idéer?

Åh, vad jag LÄNGTAR!

Åh, vad jag LÄNGTAR! Efter Blåbärsstället. Efter tillträde. Efter att bara komma ut dit igen, även om det bara är för besiktning. Efter möjlighet att ta egna bilder och visa. Efter att spåna och göra prioriteringslistor på allt vi behöver göra, köpa (förhoppningsvis inte så mycket) och fixa. Efter att ta tag i allt. Efter att undersöka närmare hur det ser ut där i skogen bakom stugan och på den gemensamma badplatsen. Efter att plocka blåbär (och kanske kantareller?!) på den egna tomten.

Hela helgen har jag gått och påmint både mig själv och Hero. Älskling! Vi har köpt ett Blåbärsställe! På Smådalarö!

Åh!

PS. En fråga man kan fundera över är hur jag inte kan känna mig själv bättre, efter 32 år. Hur kan jag INTE ha tagit några bilder när vi var där ute? Alls? Inte ens med mobilen? Jag blir tokig på mig själv!!

Blåbärsstället!

Oj. Overklighetskänsla deluxe.

Såhär är det. Vi har skrivit på köpekontrakt för vad jag i fortsättningen kommer att benämna som Blåbärsstället, som ligger på Smådalarö. En charmig pärla som kommer att kräva kärlek och omsorg, men förhoppningsvis också ge kärlek tillbaks.

Jag lovade att berätta mer, så det ska jag göra. Bilder får dock vänta tills vi har tillträtt, för jag har inte tagit några egna och tycker inte om när andra stjäl bilder hej vilt, så jag publicerar inte annonsbilderna öppet. 😛

Råfakta
Typ: Fritidshus, 1-plan.
Upplåtelseform: Äganderätt
Antal rum: 4
Boarea: 71 kvm
Tomt: 5344 kvm
Byggår: 1948 (själva stugan uppfördes i Västerbotten 1948 och forslades ner till Smådalarö i början av 70-talet)

Plussidan
*Smådalarö. Smådalarö!! Något vi inte ens har drömt om att ha råd med, men det är ett faktum att vi har lyckats komma över en pärla på Smådalarö för 77% av taxeringsvärdet… PÅ SMÅDALARÖ!! Overkligt. Omöjligt – fast uppenbarligen möjligt ändå.
*Blåbärsstället ligger 3,3 små mil från Borgen, så vi kan snabbt och lätt ta oss dit. Skulle man få för sig att promenera rakt genom den vackra nationalparken och simma över vattnet, eller för den delen åka helikopter (haha), så är avståndet ungefär hälften så långt.
*Det är 300 meter till vattnet – finns både klippbad och vad man här kallar ”sandstrand” (hehe, det är dock inte riktigt i linje med vad en österlening kallar sandstrand 😉 ).
*Högt läge med noll, nada, zip insyn – vilket har varit viktigt för oss när vi har letat.
*Stor och extremt lättskött naturtomt – berghällar och blåbärsris, precis som jag vill ha det.
*Skogen som granne.
*Mysig stuga utan alltför stora skavanker som kommer att funka finfint som fritidshus, i princip som det är. Öppen spis i vardagsrummet och vedeldad spis i köket (fast det finns en gammal vanlig elspis också). Charmig inredning som ingår i köpet (krav från oss).
*Det finns mulltoa inne (en gång i tiden levde jag med utedass i 1,5 år, remember?!).
*Vi dealade till oss full möblering i köpet, sånär som på den mysiga kökssoffan och några andra detaljer. Nygammal kökssoffa har vi dock redan hittat och paxat på Blocket. 🙂
*Det finns en liten gäststuga med fyra bäddar och el indraget.
*Bussen går i princip hela vägen fram, vilket underlättar besök. Det är inte optimalt, men om man vill går det att pendla därifrån kommunalt – det tar 1 timme och 15 minuter in till Centralen (buss till Handen, sedan pendeln).
*Samma ägare har haft fastigheten i över 40 år och nu är det deras barn som säljer. De verkar väldigt ärliga, öppna och reko. Och glada över att vi tar över.

Minussidan (som ju faktiskt också bidrar till att priset hålls nere, vilket är positivt)
*Det är trots allt mycket pengar och en ränta som ska betalas. Man får prioritera och dra in på annat.
*Det finns inget avlopp och ingen dusch (man har dispens på avloppet idag, men vi kommer att bli ålagda av kommunen att göra ett godkänt avlopp). Positivt är dock att jag redan har gjort en sådan resa, så jag vet på ett ungefär vad det innebär.
*Toaletten, som trots allt finns inne i stugan, ser ganska trist ut.
*Vattnet är tjänligt, men inte top notch-gott och det är bara sommarvatten.
*Stugan är förvisso charmig och fullt funktionell som fritidshus, men inte vinterbonad ”permanentstandard” och ”inget att investera i” om man skulle få för sig att göra en mer permanent lösning (allt är såklart relativt vilka krav man har). Det blir kanske inte aktuellt oavsett, så det är inget vi hänger upp oss på, men det gör det lite klurigt att planera för de förbättringar man vill göra. Stugan är nämligen två ihopbyggda bodar från 1948 (märks inte vid första anblicken, men syns om man granskar noga eller vet om det) som fraktades ner från norrland på 70-talet och står på plintar. Inte mycket att investera i, som sagt.
*Lite underhållsarbete behöver göras oavsett om man tycker att stugan är värd att investera i eller inte – såsom att måla och eventuellt tom byta fasad och fönster. Fixa avlopp, toa och dusch. Byta trallen på framsidan.
*Högt, insynsskyddat läge innebär också att det är många trappor, men man får ta det onda med det goda och vi har inga planer på att skaffa linbana. 😉
*Det enda riktiga orosmolnet som skulle kunna finnas på himlen, är om grannen i framtiden tänker sig att stycka av sin enorma (privatägda) tomt och bygga ett nytt hus som då i teorin skulle kunna hamna ganska nära inpå. Kommunen har dock varit ytterst restriktiv i de områdena hittills, eftersom det ligger inom strandskyddet på 300 meter från kustlinjen. Kommunens kustplan är väldigt tydlig, men man lämnar en lucka för att man kan göra undantag i enskilda fall. Det skulle alltså kunna hända, men det finns inga planer idag och jag tror att vi sitter ganska säkert i båten som läget ser ut nu. Men man vet aldrig vad som händer i framtiden och det finns som sagt inga garantier. Det viktigaste, tycker jag, är att man är medveten om risken och gör sitt val därefter.

Våra planer
Överlåtelse i början av juli! Då ska vi känna in oss. Sedan åker vi iväg på seglingssemester i tre veckor – förmodligen med något splittrat fokus. 😉 Eftersom stugan som finns idag inte är mycket att investera i som sådan, går just nu funderingarna i att göra en ny komplementbyggnad bredvid, som man gör ”ordentligt”. Med dusch, bastu, tvättmöjligheter, kanske en liten trinett och plats för en säng. Perfekt som gäststuga och om man i framtiden skulle vilja göra en mer permanent lösning där ute, kan man ha gästisen ”under tiden” (dvs om man väljer att riva storstugan till förmån för något nytt). Eller också gör vi bara en enkel utedusch, tills vidare. Vi får se – vi har inte bråttom! 🙂

Summa summarum: Vi är SUPERGLADA!!

Fjärilar

Tänk, så många fjärilar som kan rymmas i en mage. Tänk!

Tänk om det är så att vi skriver på för det där fritidshuset i eftermiddag?! Tänk! Nu är det sådär ruskigt nära!!

Man ska inte ta ut segern i förskott. Man ska inte ropa hej innan man är över ån. Man ska inte gå händelserna i förväg. Und so weiter. Det finns alltså ganska många varningar om det där. Och jag försöker verkligen att leva efter den devisen – något som kallas självbevarelsedrift som man lär sig genom åren. 😉

Men om det blir som tänkt, då har vi gjort en väldigt bra affär och investering i eftermiddag – jag lovar er!

Det där om att vänta. Igen.

Ååååh. Jag vill visa Johannas & Jacobs bröllop nuuuuuu. Och Linas & Eriks beloved-fotografering. Och Vargen. Och Isa. Men jag vill vänta på de analoga bilderna innan jag bloggar. Känner mig alldeles bakbunden! Gah! Jag avskyr att vänta! En liten tjuvtitt är allt jag kan/vill lägga upp, än så länge.

Det där fritidshuset – falurött med vita knutar. Det ösregnade på båda visningarna, det har inte sett en renovering sedan 50-talet, det finns varken dusch eller riktig toa och vi är de enda intressenterna. Just nu är det förhandlingsbattling med säljarna – vi vill gärna komma under liggande acceptpris men de står fast vid det än så länge. Samtidigt undrar man om man är dumsnål och riskerar att förlora en bra chans. Vi skulle gå upp till acceptpriset om det vore en budgivning, men inte så mycket högre. De sitter inte i sjön (fastigheten är ett arv, de har inga lån och inga kostnader), men det gör inte vi heller (vi har ju inte bråttom direkt) och tusenlappar är tusenlappar. Svårt läge!!

Vi får se vad som händer. Jag och otåligheten.