Åh, vad jag LÄNGTAR! Efter Blåbärsstället. Efter tillträde. Efter att bara komma ut dit igen, även om det bara är för besiktning. Efter möjlighet att ta egna bilder och visa. Efter att spåna och göra prioriteringslistor på allt vi behöver göra, köpa (förhoppningsvis inte så mycket) och fixa. Efter att ta tag i allt. Efter att undersöka närmare hur det ser ut där i skogen bakom stugan och på den gemensamma badplatsen. Efter att plocka blåbär (och kanske kantareller?!) på den egna tomten.
Hela helgen har jag gått och påmint både mig själv och Hero. Älskling! Vi har köpt ett Blåbärsställe! På Smådalarö!
Åh!
PS. En fråga man kan fundera över är hur jag inte kan känna mig själv bättre, efter 32 år. Hur kan jag INTE ha tagit några bilder när vi var där ute? Alls? Inte ens med mobilen? Jag blir tokig på mig själv!!
Haha, ditt PS, nej det låter inte som Jane.
Jag dör lite av nyfikenhet!