Blandad kompott

Blandad kompott från veckan. Vi börjar med tjänsteresan till Bordeaux. Det är egentligen inte så mycket att säga om den. Den blev kort. Jag var egentligen sjuk, men det gick okej. Nästa gång blir det nog någon dag extra för att se stan.
image

Sonia, fotografkollega på besök över helgen. Upplyftande på så många sätt. Firade en publicering på en av världens bästa bröllopsbloggar i fredags. Bubbel och go-middag.
image

Choklad med humor (och gudomligt god).
image

Hej till en rådjursfamilj om tre.
image

Sonia följde med ut till älskade Blåbärsstället och vi hade en superhärlig dag. Fotonörderi och långa samtal. Jag älskarälskarälskar min Hassy!!

Mamma och pappa. Världens bästa och så långt mycket mer än vad jag någonsin förtjänar. Mållös. Det finns verkligen inga ord för vad de gör för sina barn. Jag har under många år tagit det för givet och trott att det är en självklarhet för alla barn att växa upp med föräldrar som mamma och pappa. Förståndet, insikten och tacksamheten kommer med åren och erfarenheterna.

Hero har nästan fixat klart brunnslock med tak – bara någon strykning till och att göra något vettigt av pappkanten.
image

Twilight.
image

Goda rester väntar när vi kommer hem. Tjälknöl från igår, mums!

Fjärilar

Tänk, så många fjärilar som kan rymmas i en mage. Tänk!

Tänk om det är så att vi skriver på för det där fritidshuset i eftermiddag?! Tänk! Nu är det sådär ruskigt nära!!

Man ska inte ta ut segern i förskott. Man ska inte ropa hej innan man är över ån. Man ska inte gå händelserna i förväg. Und so weiter. Det finns alltså ganska många varningar om det där. Och jag försöker verkligen att leva efter den devisen – något som kallas självbevarelsedrift som man lär sig genom åren. 😉

Men om det blir som tänkt, då har vi gjort en väldigt bra affär och investering i eftermiddag – jag lovar er!

Det där om att vänta. Igen.

Ååååh. Jag vill visa Johannas & Jacobs bröllop nuuuuuu. Och Linas & Eriks beloved-fotografering. Och Vargen. Och Isa. Men jag vill vänta på de analoga bilderna innan jag bloggar. Känner mig alldeles bakbunden! Gah! Jag avskyr att vänta! En liten tjuvtitt är allt jag kan/vill lägga upp, än så länge.

Det där fritidshuset – falurött med vita knutar. Det ösregnade på båda visningarna, det har inte sett en renovering sedan 50-talet, det finns varken dusch eller riktig toa och vi är de enda intressenterna. Just nu är det förhandlingsbattling med säljarna – vi vill gärna komma under liggande acceptpris men de står fast vid det än så länge. Samtidigt undrar man om man är dumsnål och riskerar att förlora en bra chans. Vi skulle gå upp till acceptpriset om det vore en budgivning, men inte så mycket högre. De sitter inte i sjön (fastigheten är ett arv, de har inga lån och inga kostnader), men det gör inte vi heller (vi har ju inte bråttom direkt) och tusenlappar är tusenlappar. Svårt läge!!

Vi får se vad som händer. Jag och otåligheten.