Vi hade inte riktigt planerat för att sova till tio på Blåbärsstället igår, men så blev det. Dagen blev därmed något kortare än vad vi hade planerat för. 😉 Frukost, lite fix och trix och tänkande hann vi dock med innan det var dags att bege sig in mot stan för att gå på barnkalas.
Världens rultigaste och sötaste J hade en något försenad namnceremoni, men ack så mysigt det var!! Avslappnat grillparty ute i solen, på den mysiga bakgården. Ljuvligt god latinomat (med bland annat mangosallad/salsa to die for). Barn och vuxna i en härlig mix. Och jag fick dessutom prata spanska en del. Oj, vad ringrostigt (det är ju trots allt över tolv år sedan jag kom hem från Sydamerika)!! Men man kommer förvånansvärt fort in i det ändå. 🙂
Jag hade gjort det enorma misstaget att glömma bort att jag inte hade satt i någon ny film i kameran efter att ha tagit ut den förra, så jag fick låna en av Lenas kameror (Lena är grym fotograf själv). Hemma väntar således ett gäng bilder som jag är sugen på att kika på – såhär såg de ut när de laddades in i datorn. 🙂
Så till skittoan. :/ På Blåbärsstället finns det en hemmabyggd mulltoa och kombinerad matkompost. Det finns ingen separett, utan “ettan” är tänkt att göras i skogen (för att det inte ska bli för blött/surt i latrinen och hämma förmultningsprocessen). Visst har det sin charm, men helt jättekul är det inte ändå. Och trots att man har försökt att göra det så tätt som möjligt, blir det ändå en viss lukt. Dessutom är det inte jättekul att gå ut i skogen bland myggen på kvällen, eller för den delen mitt i natten. Och sedan till det där med att ta hand om “kompostmaterialet”, så att säga. Nja. Inte jättekul, trots allt.
Jag har ju levt med utedass i 1,5 år, så fördelen (men även nackdelen, mht lukten) är ju att det är inomhus på Blåbärsstället. När jag hade utedass, så kom kommunen dock och hämtade den lilla tunnan när den var full. Inget mer krångel än så. Men på Blåbärsstället måste vi som sagt ta hand om “kompostmaterialet” själva. Och det är inte jätteroligt, eftersom jag tror att vi kommer att vara där ute betydligt mer än vad de tidigare ägarna har varit. De har klarat sig på den förmultning som har varit inne i själva latrinen (med resultatet att de har kunnat ta ut färdig jord ur latrinen). Men med en ökad användning blir latrinen full och då måste man efterkompostera materialet på den egna tomten. Det betyder i vårt fall att vi bokstavligt talat kommer att behöva gräva ut skiten (eftersom det inte finns något kärl som det landar i – vilket heller inte går att få till på ett enkelt sätt) och förvara det någon annan stans. Hela den där hanteringen känns alltså inte så väldigt lockande.
Vi har kikat på alternativa lösningar och varit inne på förbränningstoalett, som vi har hört väldigt mycket gott om. Det innebär kort och gott att urinen förångas och fekalier bränns till aska i en liten, elektrisk ugn i själva toaletten. En person genererar enligt uppgift ca en kaffemugg aska per månad. Askan är steril och kan med fördel läggas i rabatten. Det enda toan behöver är avluftning och 230V el, dvs inget avlopp. Och installationen är busenkel/snabb. Kruxet är att det är dyrt. Väldigt dyrt. Vi har inte riktigt klurat ut exakt hur vi ska göra med stugan, gäststugan, eventuell ny komplementstuga (vi har lösa planer på en komplementstuga med bastu, dusch, tvättmaskin, toa) osv, så vi tänkte att en förbränningstoa säkert kommer att vara bra att ha även i förlängningen (antingen få stå kvar i storstugan tills vi gör om ordentligt där, eller som någon habrovink i lilla gäststugan). Men det är som sagt dyrt.
Vi hade hittat en skitbra (haha) deal om en förbränningstoalett på Blocket. Förbränningstoan, som enligt annonsen bara var testkörd (såldes pga “dubbel uppsättning” och en väldigt luddig förklaring när vi väl sågs), kostade 15 papp, inklusive rör osv (nypris 26′). Vi tyckte att det var en bra deal och tänkte att det var värt att testa.
Vi trixade och fixade så att vi skulle kunna hämta förbränningstoan efter kalaset igår. Det var en hel del strul för att få ihop det. Så, när vi kom hem och testade den funkade den inte. Trots flera försök. Ugnen blev inte varm. Alls. WOT?! Lite googling senare visade det sig att “vårt” problem tydligen inte var helt ovanligt och att folk svär över just den där modellen på förbränningstoalett (Toamoa). Jag ringde säljaren direkt och meddelade att hen fick ta tillbaks toan, för man kan ju inte sälja en defekt produkt (enligt henom hade den dock funkat när hen hade testkört den någon dag innan hen lade ut annonsen). Hero tog bilen (med toan lastad) till stan och stämde träff med säljaren. Idag på lunchen hämtade hen den på Heros jobb, så det löste sig alltså och vi fick tillbaks pengarna. Men ändå.
Jag är besviken (för jag trodde att det skulle bli BRA), men känner att det var TUR att vi testade den på en gång samma kväll. Om vi inte hade gjort det nu direkt, utan först när vi blivit klara med att riva ut mulltoan etc etc (vilket ju skulle ta sin lilla tid), är det inte alls säkert att säljaren hade gått med på att ta tillbaks den. Det hade varit lättare för henom att slippa undan, så att säga, påstå att den funkade när hen lämnade den. Nu hade hen inte så mycket att välja på, mer än att ta tillbaks den. SKÖNT.
Summa summarum. Jag är glad att vi blir av med den, men jag är väldigt besviken. Trodde att vi hade hittat en bra, förhållandevis prisvärd, hållbar lösning för ett tag framöver. Men så enkelt kan det ju aldrig vara! 😛 Som alltid, vad det verkar, man får vad man betalar för. En förbränningstoalett av ett annat märke, “som aldrig verkar krångla” kostar 36 papp i nypris. Huwwa – det får man ju en ny kamera för! 😉
Har du någon erfarenhet av mulltoa, förbränningstoa eller annat? Tips? Råd? Idéer?
av Felicitas