Felicitas - lyckans, skrattets & nöjenas gudinna
Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Jag måste säga att jag är plusitivt överraskad av Hammarbybacken. Nu har vi förvisso haft bra med snö här tidigt på säsongen och det är ju inte så alla år, men ändå. Underlaget är bra och backen är längre än vad jag hade väntat mig. Det är inte Åre och inte Sälen heller, men man får ju ta det för vad det är – en skidbacke mitt i stan!
Jag köpte pjäxor och skidor förra året. Så mycket smidigare än att hyra – särskilt om man har mongofötter som jag. I like!
Woop woop igår. Sminkad för omväxlings skull!
Träffade bästaste Annika efter jobbet och käkade på Wagamama. Pratade mycket, om allt. Woop woop!
Kom hem och plockade fram utförsgrejerna och testade det viktigaste (insvept i en fleecefilt) inför kvällens tripp till Hammarbybacken. Woop woop!
Det är lätt att glömma bort att vi ju faktiskt har flera skidbackar och andra vinteraktiviteter i Stockholmstrakten, dvs på väldigt nära håll. Som Skåning känner man bara till Sälen, Idre, Åre och Riksgränsen, typ. Det är i alla fall det som poppar upp i mitt huvud när jag tänker utförsåkning. Men vi har exempelvis Flottsbro i Huddinge kommun och Hammarbybacken nästan mitt i stan – båda har öppet till 22 på vardagar. Det är inte Alperna, såklart, men iaf tillräckligt okej för några kvällsåk efter jobbet eller en lördag några timmar. Bara tre timmars bilfärd bort ligger dessutom Romme och Kungsberget, där det finns ännu bättre skidsystem. Kanske inte för en hel vecka, men alldeles säkert nog för en helg.
Jag har varit på Flottsbro en endaste gång (med Mela) sedan jag flyttade hit för drygt sju år sedan. Aldrig på Hammarbybacken. Aldrig vid Romme, eller några av de andra lite närmare, mindre skidorterna som finns.
Nu var det Alle som gjorde oss påminda om Hammarbybacken, eftersom han precis köpt nya laggar och vill testa dem. Så dit ska vi alltså ikväll. Bilen är packad med grejerna och parkerad vid tunnelbanan, så att vi snabbt kan ta oss dit efter jobbet. Sånt är så mycket lättare när man har egen utrustning – det blir lättare att vara spontan och det behöver inte kosta skjortan. Guldstjärna för initiativet och förslaget – blir najs!
På väg till jobbet, när jag läste Sofys packlista inför Ramundberget, insåg jag dock att jag har glömt skidstrumpor. Damn. Och jag som inte ens har vanliga strumpor på mig idag, utan kjol + nylonisar. Dubbeldamn. Tur att jag har mitt träningsskåp på jobbet, med extra träningsstrumpor! Inte som ett par skidstrumpor, men bättre än barfota eller nylonisar. 😉