Julkalendern lucka 12. Berätta om någon som du saknar.

Någon jag saknar. Den lättaste och tyngsta luckan. Det gör fortfarande så ont.

Min älskade Xena.

Om fyra dagar är det på dagen ett år sedan hon rycktes från mig. Fem år, tio månader och nio dagar gammal. Alldeles, alldeles för tidigt. Hon var en fighter från det att hon föddes, tills hon tog sitt sista andetag.

Jag vet inte om ni kan föreställa er hur speciell hon var för mig. Av henne kände jag mig alltid älskad. Hon fanns alltid där. Hon höll aldrig igen. Xena var så mycket mer än bara en hund, mer än bara en vän. Hon fyllde igen de tomma hålen i mitt tidigare liv.

Jag finner fortfarande inte de rätta orden. Jag börjar fortfarande gråta när jag tänker på henne. Och jag tänker på henne ofta.

Dagen då hon togs ifrån mig, skrev jag orden nedan. Och jag känner exakt likadant idag.

Älskade lilla Xenisen. Under alla år har du varit min ständiga tröst och tillit. Du har aldrig hållit igen, du har alltid gett allt. Din värme. Dina busiga upptåg. Din kärlek.

Jag kan inte beskriva tomheten, saknaden eller sorgen. Du kommer alltid att finnas hos mig, men jag saknar dig så.