Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Hur det går?

Hur det går? Jo, ungefär såhär – utgångsläget till vänster, dagsläget till höger. Maximal böj framåt, bakåt, utåt och inåt (lite förvillande att jag vänt handen på olika håll de sista bilderna, men jag tänkte att man ser bäst så).
Även om det känns uppgivet och misströstande emellanåt, måste jag erkänna för mig själv att det har hänt en del, trots allt! Några små grader åt rätt håll, knappt synbara, men DOCK!

Och! I fredags åt jag med gaffel OCH kniv för första gången sedan före operationen, dvs nästan två månader. Seger i sig, som vi firade med rosébubbel! 🙂

Stygnen, vilka är fyra till antalet den här omgången (de fick öppna upp lite mer än tänkt eftersom det var lite struligt att få ut det sista stiftet), tas på tisdag nästa vecka.

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1