Bestulen

Förbannad. Olust. Självförebråelse. Förödmjukad. Kränkt. “Om“. “Om inte“. Känslorna och tankarna är många när man blir bestulen och gårdagen fick ytterligare en oväntad vändning, efter att det först hade varit en positiv sådan.

Jag ska berätta. Hero och jag hade ju hastigt blivit bjudna på champagneprovning och vi skulle ta Saltsjöbanan från Slussen kl 18 för att hinna dit i tid. Det blev brådis att hinna käka något efter jobbet och vi ville egentligen inte gå på Donken, men kände inte att vi hann så mycket mer när klockan var 17:20, så det blev Donken ändå. Väl vid Donken/Slussen satte vi oss vid ett bord och käkade. Fipplade lite med mail osv på mobilen, som man brukar göra ibland. Jag hade handväskan i knäet, likaså jobbmobilen.

Det kom fram en kille till vårt bord med en inplastad A4 som han ville att vi skulle läsa på, men jag kände instinktivt att det var något som inte lirade. Han såg alldeles för proper ut. Nya skor och kläder, välgroomad, men med ett väldigt eländigt ansiktsuttryck. Han trängde sig över oss med den där lappen och jag sade vänligt men bestämt nej och bad honom att lämna oss. Jag fick säga åt honom flera gånger innan han slutligen gick.

Eftersom jag hade en så stark känsla över att något inte stämde, började jag direkt att känna efter mina saker. Handväskan låg i knäet, likaså jobbmobilen. Men min privata mobil var borta. HELVETE. Jag måste ha lagt den på bordet och den försvann med mannen. Ut for vi, men givetvis var han utom synhåll.

Jag ringde och spärrade sim-kortet direkt och fick samtidigt veta att jag behövde ha polisens diarienummer för att kunna spärra telefonen* via IMEI-numret. Samtidigt försökte jag dra mig till minnes något om en säkerhetsapp som jag hade installerat. Det var 40 minuters telefonkö till 11414 (polisens icke akuta nummer), så det var bara att bita ihop. Hero började logga in på mina olika tjänster från sin telefon (Dropbox, Google, Facebook etc) och ändra mina lösenord. Polisanmälan gjordes slutligen, när jag väl hade tagit mig igenom telefonkön. Telia kunde inte plocka fram IMEI-numret via sitt egna system (jag hade beställt telefonen via internet), så jag fick vänta med att spärra den.

Väl framme vid champagneprovningen fortsatte jag i smyg (nåja) att leta efter den där säkerhetsappen jag hade installerat via Google Play (himla fint att man kan få en förteckning över installerade appar för respektive konto, utan att man har mobilen). Och hittade den. Lookout.com (dagens första tips). Med den kan man via sin internetinloggning spåra, låsa och/eller radera hela innehållet på telefonen inklusive externt SD-kort. Kruxet var att jag hade varit “för snabb” med att spärra SIM-kortet (det behövs någon form av anslutning, såklart, antingen via GSM/3G eller wifi)… Förhoppningsvis kommer den att rensas på innehåll om någon tar sig in i den och ansluter till mobilnätet eller wifi, men det bygger bland annat på att jag inte sätter i mitt nya SIM-kort (som redan är beställt) i en ny telefon.

Mobilen i sig är trots allt bara en pryl, även om det är surt. Jag har backup på alla kontakter och bilderna synkas automagiskt till min Dropbox (dagens andra tips, om ni inte redan har det, gratisgratisgratis). Men det vore VÄLDIGT skönt att veta att ingen har tillgång till all information som finns INUTI telefonen. Jag önskar innerligt att det löser sig med Lookout (och i så fall får jag en bekräftelse via mail), men jag vågar inte hoppas på det. Jag hade förvisso ställt in ett kombinationslås, men det är nog ganska snabbt knäckt för någon som är specialiserad. Jag är i alla fall glad att jag aldrig fixade den spruckna skärmen för 1500 spänn. Det vore extra surt om jag hade gjort det. Och tänk vilken ytterligare förnedring det vore om vi nu hade givit honom pengar dessutom?! Fy… Så himla nedrigt.

Champagneprovningen blev tyvärr lite splittrad. Jag lyssnade och njöt så mycket det gick, men samtidigt fanns det många saker som rörde sig i huvudet. Backuper av ditten och datten? Har jag missat något lösenord? Just det, måste spärra mitt mobilt bank-id när jag kommer hem. Var har jag garantibeviset? Osv.

När vi kom hem efter provningen tillbringades resten av kvällen framför datorn. Byte av lösenord överallt. Spärra mobilt bank-id. Tog fram garantibeviset med IMEI-numret, så att jag skulle kunna spärra telefonen när Telias kundtjänst hade öppnat igen. Und so weiter. Och så såg vi på nyheterna att de av en händelse hade tagit tre gärningsmän ur “Lappligan“. Tydligen har man varnat i media så sent som förra veckan. Ett stort nätverk av organiserad brottslighet. Mobiltelefoner stjäls i tusental och skeppas utomlands där de säljs för typ 2000 kr/st.

I morse ringde jag på nytt Telia och fick telefonen spärrad via IMEI-numret. Kompletterade polisanmälan med samma IMEI-nummer. Tog kontakt med försäkringsbolaget. Beställde ny mobil med kontantkort. Jag tänker iaf låta det gå några veckor innan jag ger upp chansen att få telefonen fabriksåterställd via Lookout och det kan alltså skita sig om jag aktiverar en ny telefon med mitt gamla nummer. Därför kommer jag att använda kontantkort ett tag tills jag tror att hoppet är ute.

Det tråkigaste av allt när man är med om sånt här handlar inte om grejerna i sig, utan att man förlorar lite av tron på mänskligheten.