För att summera året 2011, första kvartalet

Även detta år bjuder jag på min krönika. Blickar tillbaka och summerar. Delar med mig och förklarar lite av det som jag inte förklarade då, när jag var mitt i det, men som jag kan berätta om såhär i efterhand.

Första delen, januari – mars.

Januari var sorg och saknad efter en älskad vän. Jag sov dåligt, mådde dåligt. Jag stångades med besvärliga nässelutslag som gjorde mig galen. Jag åkte några pass längdskidor. Jag hade några minuters fame i TV-rutan. Vi bestämde oss för att sälja lägenheten och att aktivt leta hus. Det gick fortare än vad vi någonsin hade kunnat ana – redan dagen efter beslutet hade vi skrivit kontrakt på Borgen. Vi var ett stort gäng som möhippade Sofy. Vi hade nervpåfrestande visningar och budgivning på lägenheten i Årsta. Jag var på The Nike Blast. Jag hämtade med tungt hjärta hem Xena i en liten urna.

I februari färgade jag håret kopprigt. Vi sålde lägenheten med en liten vinst och jag bokade resan till NYC med mina fina BBC-kompanjoner. Sorgen efter Xena var extra tung att bära dagen då hon skulle fyllt 6 år. En av mina bästa vänner hade ett magiskt vinterbröllop. Jag lackade ur över att alla trodde och/eller antydde att jag var gravid och att ingen ville förstå min eländiga situation med nässelutslag. Jag hade långa listor att förhålla mig till och gick ofrivilligt ner i vikt. Vi åkte pulka. Jag flyttade bloggen till wordpress.com så att jag kunde lösenordsskydda enstaka inlägg – mitt bästa bloggbeslut. Jag vantrivdes på jobbet och hamnade allt längre ner i spiralen, men gjorde rigorösa tester där jag fick svart på vitt att det kanske inte var mig det var fel på. Jag började söka nya jobb, men ville vara kräsen och hitta något som kändes hundraprocentigt. Den 23 februari rycktes mattan under fötterna och det följde månader av oro och ovisshet. Jag tog nya tag med högertassen – fick äntligen besökstid på handkirurgen. Jag åkte på en dunderomgång av maginfluensa, har nog aldrig varit så utslagen förr.

Mars började lovande med de första vårdagarna – kaffe på balkongen. Vi fick tillträde till Borgen, flyttade med hjälp av våra härliga vänner, tog obligatoriska turer till Ikea och jag konstaterade att jag kände mig som hemma minut ett. Vi jobbade en hel del med/på/i Borgen (såhär vid årets slut konstaterar jag dock att vi fortfarande inte har packat upp alla flyttkartonger och kommit helt i ordning). Katastrofen i Japan och oron för en vän. Jag fortsatte att utreda högertassen. Jag blev sjuk igen, fast den här gången bara en jävlig, lång förkylning och följande bihåleinflammation. Jag lyxade till med lyxobjektiv och insåg att jag aldrig skulle nöja mig med mindre igen. Vi hade mamsen, papsen & Laika på besök och fick ovärderlig hjälp. Fler små vårtecken yttrade sig och vi upptäckte vår trädgård. Det var T-shirtväder och snö. Jag kom till en jättego hudspecialist och kände för första gången på länge hopp angående mina nässelutslag. Vi fick fint besök, käkade våfflor och kände att våren var igång på riktigt. Jag surfade på härliga boxers och fortsatte att sakna Xena. Jag såg ljuset i jobbsökartunneln och började komma tillrätta med nässelutslagen, antihistaminet som jag länge käkat började ge effekt. Fortsatt oro och ovisshet för något som var och är helt utom min kontroll.