>Evinnerligt trött på tjat

>Ja, jag är upp över öronen förälskad och övertygad om att det är Han som är Han.
Ja, han gör mig lycklig och ger mig fjärilar i magen.
Ja, vi har köpt hus.
Ja, jag fyller 30 i maj.
Ja, jag ser kanske trött och glåmig ut ibland.
Ja, jag har världens längsta och mest deprimerande lista att förhålla mig till. Och ja – alkohol, fisk och ost ingår på den listan.

Men nej, jag är inte gravid. Och nej, jag är FORTFARANDE inte gravid bara för att du höjer ögonbrynen och trugar en, eller för den delen tjugo, gånger till när du hör förklaringen.

Jag har nässelutslag för i hela glödheta helvete! Det är inget svepskäl för att dölja en graviditet. Och OM det nu vore det – varför kan inte folk i så fall bara acceptera att det kanske inte är något man vill prata om?

Jag vet inte vilket som är mest irriterande. Kliet i sig och det faktum att jag nästan inte kan äta någonting, eller hur folk misstror mig i princip dagligen. Som om inte nässelutslagen och allt de för med sig är tillräckligt irriterande ändå.

Nässelutslagen oroar mig, eftersom jag hittills inte har kommit till bukt med dem. Jag har kommit en bit på väg, men jag är inte i hamn och i stället för att som jag hoppades på kunna stryka livsmedel från listan, så blir den bara mer och mer bekräftad.

Jag oroar mig nog mest över att få i mig tillräckligt mycket näring så att jag INTE ska se sådär trött och glåmig ut, utan att jag faktiskt ska återfå lite energi. Så att jag kan bromsa viktnedgången, som är en följd av att jag inte kan äta någonting. Så att jag kanske KAN BLI gravid någon gång i framtiden. Än är väl viktnedgången ingen fara i sig, men om jag ska fortsätta att tappa i samma takt är det inte mycket kvar av mig snart. Ett orkeslöst, blekt spaghettisnöre med skörbjugg. Det oroar mig. Jag blev världens lyckligaste tjej i förrgår när jag kom på två grönsaker som jag faktiskt kan äta och som innehåller lite näring (broccoli och blomkål, för den som är nyfiken).

Undra om folk över huvud taget tänker på att det faktiskt är ganska många par som inte kan, eller har svårt för att, få barn över huvud taget. Mellan 10-15 procent av alla par drabbas av ofrivillig barnlöshet. Det är skrämmande vanligt. Långt mycket vanligare än vad jag trodde. Hur kul är det att i den ofantligt känsliga situationen när man försöker och försöker, men tiden bara går, få både frågor, pikar och pekpinnar om att det minsann borde vara dags snart, när det kanske är det enda man önskar i livet? Just rub it in, will you?

Sen finns det ju de som inte vill ha barn också, för den delen.

Och nej, jag är fortfarande inte gravid. Har aldrig varit. Har aldrig försökt bli. Och planerar inte att försöka bli det den närmsta tiden heller, om du nu tvunget måste veta. Om så vore fallet, skulle det vara mitt och Heros val att berätta – när det skulle passa oss.

Och du! Jag är inte gravid nu heller!

♥