Så sent som på lunchen idag diskuterade jag och kollegorna hur svårt det är att göra rätt, fastän man verkligen vill göra det. Man försöker att göra medvetna val, men det är i stort sett omöjligt att hålla koll på allt. Och många saker tar man bara för givet – tex att den mjölk som Arlas grädde baseras på kommer från svenska bönder. Besvikelsen följer när man inser att så inte alls är fallet och man känner sig både dum och förd bakom ljuset. Ska man verkligen behöva ifrågasätta ALLT?! :/
Jag uttryckte önskan om en “stämpel” på ursvenska varor. Typ som nyckelhålsmärkningen. Varor där råvarorna kommer från Sverige och aldrig har lämnat landet för tex förädling eller paketering får en sådan ursvensk stämpel. Så att man vet. Man skulle önska att det gick att läsa tydligt direkt på paketet, men det är ytterst sällan som varor deklareras med ursprungsland, om det inte är tvingande för just den produkten (som tex kött). Än mer sällan berättar man hur många varv runt jorden produkten har tagit i genomsnitt innan den når våra svenska affärer…. 😛
Någon timme senare läste jag hos Tessan om att något liknande precis har lanserats, nämligen Bonde på Köpet. Med appen, som finns både till Android och iPhone, kan man scanna streckkoden på en produkt och få reda på om den är svensk eller inte.
Bonde På Köpet är en satsning från LRF och Sveriges bönder. Tanken är att hjälpa konsumenterna att verkligen se vilken mat som kommer från svenska bönder och gårdar. De har även en egen digital “Bondehylla” (med sökfunktion) på sin sajt med fakta och underhållning.
av Felicitas