Sedan tidig höst har vi kört ganska mycket med “hopp upp” (och stanna kvar) med Bella, i alla möjliga situationer. Hon tycker att det är roligt och jag tror att det stärker henne både mentalt (att hon klarar det) och fysiskt (balans, styrka, närvaro). Vi har kört enkla varianter, såväl som lite svårare. Högt, som lågt. Brett, som smalt. Inne (tex armstödet på soffan), som ute (tex en sten eller stubbe). Självförtroendet och tilliten till både sig själv och oss har vuxit. Elskåp var till en början utmanande för henne, men så länge de inte är alltför höga klarar hon dem numera galant och utan att tveka.
Igår kväll lade vi i ännu en växel. Vi passerar ett par betongsuggor varje dag på väg till och från Doggis. För några månader sedan var det inte på tal att Bella ens skulle försöka ta sig upp på dem. Jag testade nämligen, men hon vågade inte och kände att uppgiften var för svår för henne. De var både för höga och för smala, så jag lät det vara. Men så igår kväll testade jag på nytt att kommendera “hopp upp” på den ena betongsuggan vi passerat så många gånger. Bella tittade tveksamt på mig, innan hon tog sats och skuttade upp. Hon lyckades dock inte stanna kvar, för det är ju ganska smalt och dessutom en rundad kant, utan hoppade ner direkt av bara farten. Efter några försök lyckades hon dock parera farten så att hon kunde klamra sig kvar på toppen i ett par sekunder, i typ liggande ställning. Gott så – nöjd för kvällen!
I morse passerade vi betongsuggorna igen, varpå jag kommenderade Bella “hopp upp”. Ingen tvekan och nu lyckades hon stanna kvar, stående! Det var lite vingligt och hon fick träna balansen medan jag fipplade upp mobilen och tog några snabba bilder, men det gick!
Duktig tjej, du klarar vad som helst (du vet bara inte om det!)!
av Felicitas