Vi var fyra dagar på BB (tre nätter), avdelning 16, rum 10. De ville ha koll på både mig och Piggelin, så tester gjordes med jämna mellanrum på oss båda för att se så att vi inte drog på oss en infektion.
På söndagen var jag väldigt trött. Hero fick smsa alla och berätta om Piggelins ankomst. Själv orkade jag inte ta upp telefonen, eller ens tänka på omvärlden. Jag orkade bara se på vårt lilla underverk. Det är ju en stor operation, det där med kejsarsnitt, även om den görs på rutin. Läkaren varnade för att man oftast är tröttare än efter en normal förlossning och nu hade ju jag i princip gjort både och.
Jag fick direktiv om att jag inte får lyfta/bära mer än Piggelins vikt. Max två kilo i respektive hand de närmaste sex veckorna. Jag ska undvika trappor och backar. Jag fick anvisningar om hur jag ska resa mig och röra mig. Man har skurit och sedan sytt i minst fem lager, så det är en lång läkningsprocess.
Fram mot kvällen på söndagen fick jag testa att ställa mig upp försiktigt en kort stund. På måndagen kunde jag ta mig de få metrarna till toaletten på egen hand och de kunde därmed ta bort katetern – skönt. Jag lyckades även ta en helt underbar dusch. På tisdagen kände jag mig så pass fräsch att jag promenerade lite i korridoren. Jag har dock såhär drygt två veckor efter operationen fortfarande ingen kissnödighetskänsla, utan får kissa “på klockan” (inte bokstavligen…). Korta, långsamma promenader är fortfarande en utmaning, men det går åt rätt håll och det är viktigt att låta läkningen ta tid.
Hur som helst. Det var jättemysiga dagar på BB och det var skönt och välbehövligt att skärma av sig från världen utanför. Vi beundrade och njöt av vårt underverk. Så. Himla. Fin. Definitionen av perfektion. Svårt att beskriva känslan. Vi saknade dock Bellan, även fast hon hade det bra hos Herofarmorn.
Amningen kom igång fint och den riktiga mjölken rann till redan dag två. I mängder. Mjölk everywhere, skulle det kunna sammanfattas som, men det är ett lyxproblem. Jag blev snabbt väldigt sårig, så det har inte varit helt skönt att amma (understatement of the year), men nu börjar det äntligen läka så smått och bröstvårtorna har härdats något. Och den värsta svullnaden har lagt sig.
Det gjordes en ordentlig läkarundersökning på Piggelinaren på tisdagen. Läkaren sade lite skämtsamt att vi blev godkända att producera fler avkommor, för den här krabaten var helt perfekt. Som om vi inte visste det. 😉
Vi blev utskrivna på onsdagen, efter tre nätter. Det är tydligen ganska tidigt för att vara efter kejsarsnitt, men de frågade eftersom de tyckte att allt verkade gå så bra med amning, återhämtning osv. Läkaren frågade hur det kändes och om vi ville åka hem, varpå vi svarade att det kändes fint och att vi inte ville ta upp en vårdplats i onödan om de inte hade anledning att hålla oss kvar. Absolut inte, du är fräschast på hela avdelningen! blev svaret. 🙂
Vi åkte hemåt tidig eftermiddag den 30:e. Det kändes så konstigt, som att ha stulit med sig en liten bebis. Hero lämnade av mig och Piggelin hemma, sedan hämtade han Bellan. Älskade lilla Bellan. Nu var familjen komplett.
av Felicitas