Första tiden hemma har varit omvälvande. Härlig. Jobbig. Underbar. Magisk.
Jag skrev att jag skulle berätta om kärleken till den där, men jag kan tyvärr inte göra det. Jag hittar inte orden. Det är otroligt hur en så liten varelse, som inte gör mycket annat än äter, sover, kissar och bajsar, kan ha tagit hjärtat och förståndet så fullständigt i besittning. Jag kan inte se mig mätt på henne. Jag kan inte känna nog av hennes mjuka hud. Doften av hennes hår. De små fingrarna som greppar mina. Det är helt fantamagiskt.
Vi har fått så mycket fina presenter skickade och vi överraskades med blombud redan på trappen när vi kom hem. Tack så hemskt mycket alla (ingen nämnd, ingen glömd) – det hade jag verkligen inte förväntat mig.
Bellan har varit så himla fin med Piggelin. Nosat försiktigt och nyfiket. Hon har redan lärt sig vem Piggelin är och springer ivrigt iväg och letar efter henne om jag frågar Var är Piggelin?, precis som hon gör med mig och Hero. Följer pliktskyldigt med vid varenda blöjbyte. Bellan har ju såklart känt av Piggelin redan i magen, men det är svårt att veta hur hon skulle reagera på henne utanför magen. Men det har som sagt gått hur bra som helst.
Vi har haft två fina veckor hela familjen. Fått besök av familj och vänner. Mamma och pappa var här en kortis i helgen. Nätterna har gått över förväntan. Piggelin har vaknat två-tre gånger och velat käka, men somnat om fort. Amningen har varit påfrestande eftersom jag har haft så ont och varit (är) alldeles sårig, men rent praktiskt har det gått fint och mjölk finns i överflöd. Skönt det (om än att det är lite jobbigt – men hellre för mycket än för lite)!!
Piggelin har gillat de två bad som vi har utsatt henne för så långt. Legat och sprattlat nöjt. Magen är dock strulig, men vi hoppas att den ska stabiliseras snart så att hon slipper ha så ont. Magdroppar är införskaffade på barnmorskans inrådan och jag undviker alla klassiska livsmedel som kan påverka mjölken. Det känns som att det går åt rätt håll med magen (peppar, peppar).
I måndags var vi på BVC. Då var Piggelin 55 cm lång och vägde 4200 gram. En del kläder i storlek 50 passar inte längre, andra passar och en del kläder i storlek 56 sitter perfekt (det är ju väldigt olika från märke till märke). Hon har fått väldigt mycket hormonprickar, främst i ansiktet men även i hårbotten och ner mot halsen, men det är bara att vänta ut dem och det är ett gott tecken på att immunförsvaret har kickat igång. Bra det.
Hero började jobba i tisdags. Jag hade lite ångest inför det, måste jag medge. Det blev dock bara en halvdag för honom. Efter att ha ringt och pratat med mottagningen om min uteblivna kissnödighetskänsla tyckte de nämligen att jag skulle komma in på en undersökning. Eftersom de hade noll bokningsbara tider de närmsta dagarna och att det av en tillfällighet var väldigt lugnt på gynakuten, tyckte de att jag skulle komma in akut. Inte helt opitmalt, eftersom Hero jobbade och jag ju inte ska lyfta tungt (babyskyddet till bilen tex), men Hero gjorde sig ledig och mötte upp på DS så att han kunde ta hand om Piggelin medan jag var på undersökning. Prover togs osv. Allt såg bra ut och man har ingen annan förklaring till min uteblivna kissnödighet än att “man har varit där inne och stökat”. Förhoppningsvis får jag tillbaks känseln vad det lider, men det är oklart hur lång tid det kan ta. Tills dess måste jag kissa på klockan, ca var tredje till var fjärde timme. Det är dock svårt att hålla reda på och det är lätt hänt att det går lite för lång tid, vilket inte är så bra (det är varken bra att kissa för ofta eller för sällan). Nåja. Jag hoppas att jag får tillbaks känseln snart.
Gårdagen var en jobbig dag för Piggelin. Orolig. Ledsen. Ont i magen. Inte mycket sömn och fastklistrad vid mitt bröst. Jag var slut som artist när Hero kom hem från jobbet. Idag överraskade Piggelin oss alla med att sova hela natten. Välbehövligt både för Piggelin och föräldrarna. Jag väckte henne när hon hade sovit i 9 timmar och 20 minuter. Fantastiskt. Piggelin och jag kom dessutom ut på en promenad i solskenet under förmiddagen. Hero har byggt en ramp till trappen, så att jag ska kunna ta mig ut med vagnen utan att anstränga mig för mycket och den funkade hur bra som helst. Underbart!
(Klicka på bilderna för att se dem i större format. Bläddra med piltangenterna eller klicka på högra delen av bilden för att bläddra till nästa bild. Varför de stående bilderna inte visas stående kan jag tyvärr inte förklara – mycket irriterande men inget att göra något åt.)
av Felicitas