The Hunger Games: Catching Fire

Igår såg vi The Hunger Games: Catching Fire. Efter att vi hade sett den första filmen i trilogin, köpte jag böckerna (på originalspråk, engelska) och läste dem i ett svep. Jag gillade dem. Väldigt mycket. Det var nu ett tag sedan jag läste böckerna, så minnet bleknar ju såklart lite med tiden och kanske hade jag varit lite mer kritisk om jag precis hade läst dem, men jag måste verkligen säga att de har lyckats med tvåan även på bioduken. Det är en stark film och mycket visuell. Perfekt för bio. Tårar kom rullande flera gånger, men det är å andra sidan inte någon ovanlighet när det gäller mig och kanske kändes det extra starkt eftersom jag läst böckerna. Eller nej, det tror jag egentligen inte. Filmen var helt enkelt ta mej tusan så bra!

Jag ska inte spoila handlingen för er som varken läst eller sett, men kort och gott är Katniss och Peeta tillbaks i hetluften. Det är jubileum för hungerspelen och huvudstaden vill trycka tillbaks upproret som gror ute bland distrikten genom att en gång för alla krossa the Mockingjay.

Mycket sevärd!!

The Hunger Games

Ryslig, men bra, sade jag om filmen. Böckerna gör mig inte besviken. Och! Bara en sån sak som att jag har kommit över läsarsorgen efter Twilight*. The Hunger Games. Jag är inne på tredje och sista boken. Rekommenderas!!

Jag har även gett mig på att försöka tona ut solmärkena sedan seglingsturen. Min brudklänning är väldigt djup i ryggen, så de där märkena passar sig inte riktigt. 😉
*Ja, alltså Twilight. Utan överdrift kan man säga att vi har haft ett speciellt förhållande. Och jag har funderat på varför. Det ÄR ju förvisso superhärliga böcker, men jag klamrade mig fast vid dem alldeles onormalt mycket. Jag har som sagt funderat och analyserat mycket, vilket jag brukar göra. Min omgivning tror det inte riktigt, eftersom jag alltsomoftast har ett leende på läpparna (och det brukar väl kanske inte funderar-typen ha), men jag är en funderare trots allt. Hur som helst. Det jag tror att jag har kommit fram till gällande mitt förhållande till Twilight, är att Twilight representerade och erbjöd något jag själv saknade i mitt liv. Där och då. Och jag klamrade mig fast. Jag älskar fortfarande Twilight, men jag behöver den inte nu som då. Den där sagan om äkta, evig kärlek. Jag lever min egen saga nu. Så jag har släppt taget om Twilight.

Ha!

Ha! Snart nog känner jag mig oövervinnerlig – jag har på helt egen hand (och med sammanbitna tänder) lyckats sätta upp håret i en hästsvans. 😉

Nu sitter jag som synes ute i solen. Ser på när grannen putsar fönster och tänker att det är skönt att ha en ursäkt att slippa. 😉
image

Bion igår, The Hunger Games, var ryslig men klart biovärd. Har från två håll blivit rekommenderad böckerna, så jag ska nog köpa dem.

Middagen var förresten också väldigt lyckad, även om vi fick lite bråttom iväg innan bion.imageimage