Hero är på tjänsteresa, men jag är inte ensam för det. Jag har dels en fotografkompis från Göteborg på besök, Jenny Blad (som är grym bröllopsfotograf och modefotograf!), dels är jag extramatte åt godbiten Oscar. Oscar som äääälskar bollar, fiser surt och gossar som få. Myspys hela natten lång!
Etikett: hund
Och himlen är blå
Knytnävsslag i magen och tårar i ögonen. Och himlen är blå.
Fast & Facebook-kommentarer
Ikväll satt jag fast framför TV’n. I knäet hade jag nämligen en sovande Tessa som värmde gott. Mys. Jag hade inte något emot det alls, eftersom familjen som jag fotograferade för Essence Vitae för ett år sedan var med på Sofias Änglar. Tårarna rullade nerför kinderna, både för allt det jobbiga men också för att de har fått fin hjälp på vägen. 
Ikväll har jag även fått bukt med en bugg som länge har varit. Att det inte har gått att kommentera på lösenordsskyddade inlägg. Men det går det nu minsann! Jag har även lagt till en funktion för Facebook-kommentarer, men kan inte bestämma mig för om jag vill ha kvar den eller inte. Jag tycker att den stör designen. 😛 Tanken med Facebook-kommentarer är att man ska kunna kommentera utan att behöva skriva i alla uppgifter, men jag vet inte om det är önskvärt? Det går fortfarande att kommentera ”på vanligt sätt” om man scrollar ner lite till. Vad säger ni – hiss eller diss eller spelaringenroll till Facebook-kommentarer?
Och så gick jag sönder igen
Ibland händer det sånadär märkliga sammanträffanden. Som igår. Både jag och en kollega, M, dröjde oss kvar på kontoret. Hen fick syn på kortet på Xena & Hero som står på min bokhylla och frågade om det var min hund, vad det var för ras osv. Jag berättade som det var att Xenisen gick bort för drygt två år sedan, att hon var väldigt speciell och att jag fortfarande saknar och sörjer. Vi pratade ganska länge och M tyckte att Xenisen hade så fin och speciell teckning. Jag visade lite fler bilder och det här klippet från när hon käkade clementin (Xena äääälskade clementiner och det var i princip den enda gången som hon dreglade).
Det var väl en sak. Men sedan på tunnelbanan hem klev det på en tjej med en boxertik vid Slussen. Och jag lovar, hon hade exakt samma teckning som Xena hade. Till och med den vita strimman på nosen. Jag frågade tjejen om jag fick hälsa på vovven (man ska alltid fråga ägaren – glöm aldrig det), vilket jag fick. Och vi gossade tills jag var tvungen att kliva av. Boxertiken var sju år. Xena skulle varit åtta nu.
På väg hem på bussen gick jag sönder igen.
Någon timme senare fick jag ett sms från en vän som undrade om vi kunde passa familjens hund om en månad. Ingen boxer förvisso, men ändå (jag känner inte någon med boxer, tyvärr). Vi har aldrig passat den hunden tidigare, men jag tycker att hon är supermysig och blev väldigt glad för frågan. Man vill inte lämna iväg sin älskade hund till vem som helst.
Sammanträffanden. Tre stycken på samma dag. Är det inte lite märkligt ändå?
Sånt jag roar mig med
Vi är framme i Avasö och jag roar mig på Tessafisens bekostnad. Mams & paps tycker att jag är elak, men jag tycker att hon blir huuuur söt som helst. 😀
Hur gör man för att skapa den här effekten då? Jo, man tar fram sitt vidvinkelobjektiv, ställer in kortast möjliga fokus och trycker bokstavligt talat upp kameran i fejjan på sitt offer. Inte helt lätt, när motivet är en vild halvårsrottisvalp. Man får också räkna med ett kladdigt objektiv, så jag var glad att jag hade UV-filter på. 😉
Synd bara att jag inte har någon dator som jag kan redigera bilderna i, det hade underlättat (nu har jag bara fotat av skärmen på kameran med mobilen – därav bildkvaliteten)!
Saknar
Hon rusar in genom dörren och blir så glad när hon ser mig, att hon kissar ner mina strumpor. Virvelvind genom huset. Tessafisen, som hon har vuxit de här månaderna!! I julas var hon en liten bajskorv. Nu är hon lika stor som Xena var.
I morse kom hon och väckte oss. Sprang mellan min sida av sägen och Heros sida av sängen. Glad, kelsjuk och uppspelt.
Tessafisen är lik Xenisen till personligheten, fast inte lika dampig. Tessa är lika glad, gossig, nyfiken och kelsjuk. Samma kroppsspråk. Tessafisen är dock mer tjuvaktig – stjäl allt hon kommer över, men lämnar i alla fall tillbaks när hon måste. Xenisen var extremt morgontrött. Tessafisen är morgonpigg, så mamsen & papsen är trötta småbarnsföräldrar.
Nu är vi på väg till Avasjö med mamsen & papsen. Några härliga vårvinterdagar väntar. Tessafisen har somnat.
Jag saknar fyrfota kärlek.