Och fler ska det bli

Ärren från operationerna löper över handledsryggen och sidan. Och fler ska det bli, för jag har äntligenäntligenäntligen fått tid för operation!! Jobbjobbmässigt så är tidpunkten ungefär sämsta tänkbara. Fotojobbmässigt så är tidpunkten förhållandevis okej, men inte optimal. Rent personligt så är tidpunkten äntligenäntligenäntligenjagharväntattillräckligtlängeochskiteriresten. Det kommer aldrig att bli riktigt lägligt. För hur kan det någonsin bli lägligt att vara utan en (höger)hand? Så det får bli som det blir.

Den 29:e augusti är Dagen, om inget oförutsett inträffar. Sedan blir det gissningsvis en ny operation sex-åtta veckor därefter, om det blir samma förfarande som förra gången med stift som ska opereras ut (läkaren har sagt att det troligtvis blir samma procedur, men att hon vet säkert först vid operationen).

Jag skadade höger handled i februari 2008. Första gången opererades jag ju av en klåpare som opererade ett symptom (ganglion), i stället för att antingen inse sina begränsningar eller ta reda på orsaken ordentligt (vilket visade sig vara en partiell ruptur av ett ligament i handleden). Det var våren 2009.

I april 2012, efter drygt ett år i operationskö, opererades jag av en duktig handkirurg på handkirurgen på SÖS. Benen stiftades ihop mot varandra, för att ge ligamentet en chans att läka ihop av sig självt (ungefär motsvarande att gipsa ett brutet ben, fast med skillnaden att ligament är trixigare). Stiften opererades sedan ut i juni. Det hela var ett försök till en enklare operation, för att minimera följderna. Det lyckades tyvärr inte, dvs ligamentet läkte inte ihop, så den här gången blir det en mer avancerad operation med rekonstruktion. Följderna av en sådan blir en stelare handled, med allt vad det innebär, men förhoppningsvis ska jag åtminstone slippa smärta.

Lilla tassen, ska du få slippa att ha ont nu?