Det var längesedan jag läste i boken som mamma har skrivit till mig. Det är lätt att leva i illusionen att ens föräldrar, som man har sett upp till i hela livet, alltid har varit just mina föräldrar. I den roll som jag har sett dem. Men de har ju levt sina liv precis som vi lever våra. Med medgångar och motgångar. Med skratt, hyss och bus. Med sorg och besvikelse. Det kommer så nära när jag läser i mammas bok. Får veta så många saker som jag aldrig har hört innan.
Jag sitter med boken ikväll och fastnade vid det hon har skrivit i den avslutande texten i avsnittet om Vänskap. Tänker att det är kloka ord som jag borde dela med mig av.
“…Så ett stort råd till mina barn är
Var inte missunnsam eller avundsjuk, jag är övertygad om att denna sjukdom fördärvar ens liv, allra mest ens eget.
LÄR DIG GLÄDJAS ÅT DET LILLA I LIVET.
LÄR DIG GLÄDJAS AV ANDRAS FRAMGÅNG, DÅ ÅKER MAN SJÄLV MED I KÖLDRAGET.
Innerst inne tycker jag synd om X som lever ett så bittert liv…”
Min älskade mamma, så klok.
♥
av Felicitas
Men vänta nu, det här låter helt fantastiskt, har din mamma skrivit en liten livsbok
Till dig? Det låter helt sagolikt. Vilken gåva. <3