Igår var jag hos barnmorskan (v26+3). Jag har själv tyckt att magen är mycket större nu än vid samma vecka som med Piggelin, men den ligger till min egen förvåning precis på normalen även den här gången. Allt såg bra ut även i övrigt (glukos, Hb, Bt osv). Det känns dock ganska mycket tyngre för kroppen den här gången, jag mår fortfarande lite illa då och då och jag har mycket sammandragningar, men så länge sammandragningarna inte gör ont eller inte ger med sig vid vila ska det inte vara någon fara. Men det är ju skillnad på att bara kunna lägga sig på soffan efter arbetsdagens slut, eller att busa med och bära på en ettåring (vilket jag vill göra). Catarina påpekade också vikten av att känna fosterrörelser varje dag och att inte tveka på att åka in för kontroll om inte allt känns bra. Det är aldrig besvärligt och aldrig i onödan. Känns fint att de har den inställningen och att det informeras ordentligt nuförtiden (jag fick samma information med Piggelin, förvisso, men det är ju något som har kommit först på senare år och det florerar tyvärr en hel del gamla myter kring att det är naturligt att fosterrörelserna minskar mot slutet av graviditeten, vilket alltså INTE är normalt).
Jag fick även träffa min nya barnmorska, Maria, som var med under hela besöket. Catarina ska flytta till Skåne, så henne får jag inte ha kvar, men Maria kändes mysig och det kändes bra att ha en sista gemensam träff och att bli “överlämnad” på ett bra sätt. Alla sommarens kommande träffar bokades in för att jag ska få ha samma barnmorska (Maria) även genom semesterperioden och slippa slussas runt. Gott så.
Hemma efter jobbet igår och Hero hade med Piggelins hjälp planterat ytterligare ett träd (han satte ett i söndags medan jag nattade Piggelin). Förutom de två fruktträd som redan stod på framsidan (återstår att reda ut vilka sorter det är), har vi alltså satt mitt Ingrid Marie (äpple), ett Greve Moltke (päron) till Pigallen, ett Clara Frijs (ett päronträd som ska pollinera “Greven” och tvärt om) och det sista, Belle de Boskoop (äpple), åt Piggelin väntar på att komma ner i backen. Ingrid Marie pollinerar Belle visade det sig när jag kollade nyss, men det var mer en tursam slump än faktisk planering. Greven och Belle är nämligen specialbeställa ända från Skåne och de är samma sorter som mamma och pappa har hemma på gården. Det känns rätt i hjärtat att välja just de sorterna och det är fantastiskt goda sorter för den delen – vi hoppas att de ska trivas. Aldrig blir en äppelpaj så god som på mammas äpplen! 😀 För att slippa vänta så många år på frukt, försökte vi få tag i lite äldre träd. Vi lyckades med Greven – han är fem år gammal och jämförelsevis stor. Där kan nog bli lite symbolisk frukt inom ett par år. Det vore trevligt även med plommon och körsbär/bigarråer, men det blir eventuellt längre fram. Dels känns det som att det kan bli lite trångt i trädgården där vi har möjlighet att sätta träd (dvs där det inte är berg) – vi vill ha öppna ytor även för lek och spel, dels är nackdelen med plommon och körsbär att det blir så kladdigt att trampa i om man slarvar med att ta hand om frukten.
Natten till idag har varit jobbig. Piggelin har haft det stökigt, vaknat flera gånger och varit väldigt ledsen. När hon väl hade kommit till ro (med hjälp av Alvedon), började i stället kramper och sendrag för min del. Jag höll på att bli galen. “Skenbenet” krampade (ja, inte själva benet alltså, utan vadmuskeln på framsidan) och när jag försökte sträcka ut framsidan började i stället baksidan av vaden att krampa. Och så höll det på, om vartannat. Samtidigt som jag alltså försökte undvika att väcka mysgurkorna som äntligen hade somnat om ordentligt. Nu har jag även börjat att få sendrag i fingrarna och det har jag aldrig haft tidigare. Jag köpte på mig kosttillskott med bla magnesium och kalium igår som jag har börjat att ta, så jag hoppas att det ska hjälpa. Barnmorskan rekommenderade mig för övrigt sist att börja med lite järntillskott, eftersom järndepån har naggats på i samband med förra graviditeten/amningen och inte stod sig lika bra i början av den här graviditeten. Min mage pajar ihop totalt av alla järntabletter jag testat hittills, så jag har köpt Blutsaft som jag ska försöka få i mig (blä!).
av Felicitas