Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna » Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.

Snöfall och vitsippor 

Sista dagen på Kreta var lite seg, men vi gjorde det bästa av den. Jag läste, fixade lite administration och Tessan jobbade med sitt. Vid 21 kom slutligen transferbussen och vid det laget ville vi BARA hem.

Flygresan kvalade in på min topp 3-lista över dåliga/jobbiga resor. Fy, vad trött jag var. Avresa 00:15. Personalen hade sånt bry med alla fördömda taxfree-påsar och tydligen var det viktigare att prioritera dem än att få ut mat och dryck till resenärerna så att man kanske hade kunnat försöka sova en liten stund av resan. Det tog två timmar innan maten serverades från det att vi lyfte. Ytterligare en timme efter det lyckades de få ut kaffe och te (hur man nu kan dricka det mitt i natten 🙂 ) och släckte därefter i kabinen. Det är väl en sak dagtid, men nu var klockan alltså tre på morgonen och en timme kvar av flygningen. Fel prioriterat enligt mig, om inte det framgått. Mannen bakom drog/slog konstant i mitt säte. Barn var ledsna (inte så konstigt). Och ovanpå det gravid i vecka 27, med allt vad det innebär. Nä, det var ingen toppenresa direkt. Väl på Arlanda (vi landade i tid vid 03 svensk tid) kom mitt bagage såklart sist och sedan fick jag stå i en halvtimme i taxikö. Vi rullade ut från Terminal 5 vid fyra och jag var hemma vid fem. Jag fick dock åka med en väldigt rolig taxichaufför som drog världens historier. Underhållande. Och så såg vi en kanonfin räv och lite senare två pråliga älgar precis vid vägkanten.

Väl hemma kom Bellan och mötte mig. När hon förstod att det var jag visste glädjen inga gränser. Jag tassade upp, smög in till Hero och Piggelin i rummet där de sov och pussade på dem. Hjärtat värkte. Hero vakande, men inte Piggelin. Jag smög ut igen och lade mig tillsammans med Bellan i vårt sovrum.

Strax efter sju väckte Piggelin mig. Att se hennes reaktion och utsträckta armar sedan hon väl förstått att det var jag där låg i sängen, var en av de bästa stunderna i mitt liv. Sedan fanns det ingen hejd på goset, pussarna och kramarna. SÅ fint. Världens bästa morgon!

Dagen gick. Vi var ute, vi mös och vi tog det lugnt. Vid halv elva började jag må dåligt av utmattning, så vi tog en mellis och sedan gick jag och lade mig i Piggelins säng. Hero kom upp med Piggelin efter ett tag och sedan sov vi tillsammans i 2,5 timme. Mys delux. Hero passade på att åka iväg och göra ärenden.

När Piggelin hade vaknat ville hon bada. Jag försökte ignorera det ett tag, för jag tänkte att hon borde äta lunch, men när hon började slänga alla sina leksaker i badkaret och försökte klättra i gav jag med mig och tappade upp varmvatten åt henne. Hon är ganska kommunikativ och tydlig, även fast det inte alltid är med ord! 😉

Jag tog även kvällsnattningen. Så mysigt. Piggelin hade svårt att komma till ro, men var väldigt gosig. Jag njöt.

Mysgurkorna i morse när jag tassade upp efter en stökig natt.

I morse var det snöfall och vitsippor. Jag älskar att vi har vitsippor på tomten! Men jag är rädd för att de inte är så långvariga – där de växer ska vi markbereda för poolen. Typiskt. Men det går kanske att locka till sig dem igen när vi är klara. Det vore fint. 

Din mail publiceras aldrig. Dessa fält måste fyllas i *

*

*

UA-33757185-1