Felicitas 3.0 – Sida 65 – Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna

Blåbärsstället

Såhär ser det typ ut på Blåbärsstället just nu. Fast Hero hann även sätta dit överliggaren på räcket, åtminstone så mycket vi hade hemma (den sista brädan visade sig vara något kort i rocken, så vi behöver komplettera). Skärmtaket är i princip klart, men det återstår en dropplist och hängrännor/stuprör.

Nu är det lite grävjobb och att snygga till runt om trädäcket genom att lägga stenar, innan vi påbörjar nästa del. Och vi ska även göra en utedusch på något fiffigt sätt – det saknade jag verkligen i somras, för det blir väldigt varmt när solen väl ligger på och det vore skönt att kunna svalka av sig.

Nästa två större etapper blir att måla fasaden på nordost- respektive nordvästsidan, sedan göra trädäck där också (det blir inte så stort som de andra två delarna, utan vi vill bara kunna gå runt hela stugan och tycker att det blir en trevlig helhet). Därefter ska vi göra en riktig trappa ner till parkeringen. Sedan ska vi ta tag i att måla alla detaljer (vita knutar, foder osv) och att renovera fönster. Hero vill göra ett utekök. Sedan ska altanen kläs in nedtill och vi ska ha vedförråd undertill. Sedan tar vi förmodligen upp en altandörr från köket i stället för fönstret där är idag. Köket ska renoveras. Vardagsrummet ska ytskiktsrenoveras. Vårt sovrum ska ytskiktsrenoveras. Alla innerdörrar, garderober, foder etc ska målas om. Taket ska riktas om och plåten ska bytas ut mot en snyggare i svart, grå eller silver. Nya hängrännor och stuprör. Sedan finns en dröm om att någon gång bygga en helt ny, liten gäststuga med bastu, relax och pentry.

Ja, som ni förstår görs inte allt detta i en handvändning, utan vi är sysselsatta några år framöver! 😉

V26+0 och ännu en milstolpe

Nu har vi gått in i vecka 27 (26+0) och ännu en milstolpe är passerad. Den här veckan passerar Piggelin nämligen 1 kg i vikt och det är en såndär magisk gräns för när det faktiskt finns ganska goda chanser att ett för tidigt fött barn klarar sig fint. Men vi väntar helst till februari/mars, såklart.

Piggelins totala längd är nu ca 34 cm och vikten ligger som sagt runt 1000 g. Ögonfransarna är helt utväxta.

För min del har jobbveckan varit hektisk. Sedan var jag ju på trevligt glöggmingel i fredags kväll. Det blev dock ingen spelkväll när jag kom hem, för Adde var sjuk. Det blev i stället god middag och Idolfinalen. Jag tycker att det var kul att Martin vann på ett sätt, men samtidigt trist eftersom Amanda är så himla mycket bättre. Alla kategorier (tekniskt bättre sång, sjunger aldrig falskt, bättre show och helt klart mer unik). Nåja.

Igår skulle jag bruncha med några andra gravida, men det blev bara jag och en till. Det var trevligt ändå! När jag kom hem, blev det soffläge med Bellan (som varit ensam hemma under tiden jag var på brunch). Hero jobbade dygn.

Idag åkte vi ut till Blåbärsstället när Hero kom hem från jobbet. Vi ville se hur det såg ut efter stormarna, men det hade tack och lov klarat sig bra. Bara soptunnan som hade vält. Skönt!

Väl hemma igen stoppade jag i mig lite lunch och sedan åkte jag in till stan för att träffa Tessan. Hon åker till Thailand i veckan och är borta en månad, så vi ville hinna ses innan dess. Mys!

Nu är jag ganska trött och väntar på att bli upphämtad vid tunnelbanan.

V25+5 och tvåsiffrigt

Då var vi nere på tvåsiffrigt – 99 dagar kvar till BF! Det känns lite overkligt att vara här – hösten har rullat på ganska snabbt ändå.

Ikväll ska jag på glöggmingel och träffa ett gäng andra blivande mammor – det ska bli kul att träffa lite nya människor! När jag kommer hem väntar spelkväll med Hero och Adde. Och idolfinalen (måtte Amanda vinna!). I morgon ska jag SOVA.

V25+4 och 100 dagar kvar till BF

Jag är ju naturvetare och råkar tycka att det är intressant med statistik. Inte för att alla naturvetare gillar statistik, men jag gör det. Statistik kan säga väldigt mycket, under förutsättning att den är rätt tolkad och analyserad. Statistik kan också missbrukas och vridas till att visa något annat än vad som egentligen är sanningen, så det gäller att hålla tungan rätt i mun och vara kritisk när en får statistik presenterad för sig. Men det var ett litet sidospår! Idag är det 100 dagar kvar till beräknad födelse (BF). Många låser sig vid det datumet och tycker att det är väldigt jobbigt om barnet inte kommit till dess, men det är ju trots allt bara ett medelvärde och det är bara 4 % sannolikhet att Piggelin verkligen kommer ”på utsatt datum”. Mest sannolikt är att det blir ”någon gång i mars” – från cirka två veckor före BF till cirka två veckor efter BF. Ungefär 40 % av alla barn föds inom BF-5 och BF+5 dagar och 67 % föds inom BF-10 och BF+10 dagar. Det är vanligt att förstföderskor går över tiden, men å andra sidan är det vanligare med tidigare födsel bland äldre gravida. Vad jag försöker säga är att jag tar det där med BF med en ganska stor nypa salt, men å andra sidan så är det trevligt att ha något att räkna ner till, som dessutom används universellt (förutom att praxis för BF skiljer sig något internationellt – del länder räknar tex BF som vecka 40+0 eller 40+1, medan vi i Sverige räknar vecka 39+6).

Den där ovissheten kring när Piggelin verkligen kommer att komma är lite jobbig för en person som gillar att planera, dvs för en person som mig. När är det lagom att sluta jobba? Jag vill ju inte bara gå hemma och dra alltför länge, för då kommer nog väntan att kännas väldigt lång, samtidigt som jag vill hinna ta det lite lugnt och förbereda inför att Piggelin kommer. Och jag vill definitivt inte att det ska braka igång när jag är på jobbet. Svårt, det där!

V25+3 och en mardrömsnatt

Fy, vilken mardröm jag vaknade till vid två inatt. Jag var helt kallsvettig och pulsen skyhög när jag vaknade. Jag drömde att Piggelin inte var frisk och aldrig skulle överleva utanför livmodern. Jag tvingades att dricka en vätska som skulle sätta igång förlossningen och jag mådde såklart otroligt dåligt över hela situationen. När väl vätskan var uppdrucken, vattnet hade gått och förlossningsarbetet hade startat, fick vi ett nytt besked om att Piggelin kanske visst var frisk. Men då var det för sent. Jag vaknade mitt i krystvärkar jag inte kunde hejda och med en extrem ångest. Fy fan.

En riktig skitdröm, helt enkelt, och jag hade väldigt svårt för att somna om igen efteråt. Men det bästa med mardrömmar är när allt kommer omkring att de inte är verklighet. Även om en blir uppskrämd och mår dåligt av en mardröm, så är det trots allt bara en dålig dröm. En väldigt dålig dröm.

Upprinnelsen till drömmen måste ha varit att en tjej i en mammagrupp precis fått det beskedet. Hon är i vecka 23 och allt såg bra ut på rutinultraljudet för en månad sedan, men nu har läkarna kommit fram till att det inte längre finns fostervatten som det ska och att deras barn är så vanskapt att hen inte kommer att klara sig utanför livmodern. Deras barn kommer att dö, det är oundvikligt. Och hon kommer att få medicinsk hjälp för att det ska hända. Fy fan. Fy jävla fan.

Och så det där om mammagrupper. Det är bra på väldigt många sätt. Dåligt på andra sätt. Kanske hade jag mått bättre av att inte veta så mycket om allt som drabbar alla andra, men det vet jag ju ändå å andra sidan. 450 barn i Sverige dör i magen efter vecka 22. Och lika många barn till dör under sitt första levnadsår. Det är ungefär en procent totalt, eftersom det föds ungefär 100 000 barn i Sverige varje år. I en grupp på 100 personer, så är det en som drabbas. Och det blir så verkligt och svårt att slå undan när det drabbar en person man småpratat med i flera månader. Det är inte längre bara en skräckhistoria att läsa om i tidningen.

Jag har två vänner som mist sina barn i magen väldigt sent i graviditeten (vecka 38 respektive vecka 40), utan att det har har hittats något fel eller orsak hos varken barnet eller mamman. Andra som varit en hårsmån från att mista antingen livet, sitt barn eller både och under förlossningen. Det är nackdelen med att få barn sent i livet och i princip vara sist ut – alla en känner har sina erfarenheter och med ett stort kontaktnät blir en också väldigt medveten om att inget är att ta för givet. Och det är stundtals svårt att hantera.

Att drömma mycket och verklighetstroget är vanligt när en är gravid. Varför är det ingen som vet, men för min del stämmer det i alla fall. Jag är dock tacksam så länge det stannar vid mardrömmar, även om jag gärna hade varit utan dem.

Ja se, det snöar

Igår morse var det vit slask på tomten när vi gick hemifrån (som försvann lika fort som den kom). Och nu snöar det. Det lär inte lägga sig, för temperaturen är precis kring nollan, men ändå.

Jag ser fram emot lite snö som lättar upp mörkret. Och saffransbullar, glögg och pepparkakor. Vi firade första advent i söndags. Mys. Jag har förvisso inte bakat (och tror inte att jag hinner göra det före jul – helgerna börjar bli helt uppbokade) och vi har heller inte fått upp några adventsstjärnor eller ljusstakar, men vi har åtminstone tagit ner lådorna från vinden! Får ta och samla energi till helgen och göra det lite mysigt hemma.

Bilden nedan visar för övrigt hur många pepparkakor i en burk som inte var totalt söndersmashade – 22 stycken. Snopet, sa Bull!

Fix i badrummet

Hemma i Borgen har vi tagit tag i en sak som vi borde ha gjort för länge sedan. När vi flyttade in var den enda möjliga förvaringen i badrummet själva commoden och ovanpå tvättfatet. Vi har bara haft en spegel ovanför tvättfatet och alltså inte ett spegelskåp. Jag fattar inte riktigt hur någon privatperson kan vilja ha en så opraktisk lösning, även om det såklart är snyggt och stilrent. Men snyggt och stilrent är det ju bara om det inte finns en massa saker och det finns det ju i ett hem… Det måste vara praktiskt också, med bra förvaring. Såhär såg det ut hos de förra ägarna när de hade fixat inför visning och fotografering (jag är ganska säker på att det inte såg ut så i vanliga fall – inte ens tvål eller tandborstar framme liksom, yeah right). Spegeln ovanför tvättfatet är jättesnygg, tycker jag, men tyvärr saknar den förvaring och det fanns inte någon annan förvaring förutom själva commoden, som sagt. badrummet

Bland det första vi gjorde när vi flyttade in, var att sätta upp ett separat badrumsskåp vid duschen, där vi har haft sådant som normala människor har i ett skåp vid/ovanför tvättfatet. Men sedan har det stannat där och vi har levt med alla de där vardagsgrejerna på tvättfatet i en enda röra. Nu har vi som sagt tag i saken – vi har köpt ett spegelskåp och satt upp det i stället för den gamla spegeln! Vi har även köpt ytterligare ett badrumsskåp (av större variant än det gamla) och ställt undan det gamla badrumsskåpet tills vidare, till förmån för det större skåpet. Kanske sätter vi upp det mindre skåpet vid toaletten, men vi ska först känna efter hur mycket förvaring vi verkligen behöver, så att det inte blir trångt i onödan.

Visst, det är inte lika luftigt (och jag gillade verkligen den gamla spegeln – snyggare belysning), men det är good enough och äntligen praktiskt! badrum

Jäääääättemycket förvaring, äntligen.
_MG_1391

V25+0 och det där med sömnen

Nu har vi gått in i vecka 26 (25+0 idag) och Piggelin är ca 23 cm lång och väger ca 810 gram i början av veckan och ca 930 gram vid veckans slut. Ögonen är färdigbildade och andningen tränas genom att andas in och ut fostervatten. Vi är i sjätte (kalender)månaden och det är 104 dagar kvar till BF (av 280).

Veckan som var har jag sovit dåligt. Efter min vanliga nattkissning vid tre-fyra-tiden har jag haft svårt att somna om. Ryggen har strejkat och jag har varit allmänt bara vaken. Jag har försökt att vila och slumra fram tills klockan har ringt i vanlig tid. I fredags var jag väldigt trött och hade svårt att koncentrera mig på jobbet. Igår och idag har jag behövt ta igen sömnskulden från veckan som varit – det har blivit några timmar i soffan mitt på dagen. Det har jag unnat mig.

V24+4 och besök hos nya barnmorskan

Idag har vi varit hos vår nya barnmorska, Catarina. Hon kändes också bra, om än inte en lika frisk fläkt som vår förra barnmorska, Sofie. Vi trivdes ju väldigt bra med Sofie, men Catarina kändes bra på ett annat sätt. Om Sofie (som är yngre) gav en kompiskänsla, så gav Catarina (som är äldre) en mer moderlig känsla. Inget mer rätt än det andra, bara olika. Catarina kändes balanserad, professionell, erfaren, noggrann och trygg, tyckte både jag och Hero. Det blir kanon med henne, också.

Catarina kände på magen (allt kändes bra) och vi lyssnade på Piggelins hjärta. Det slog så fint med ca 140-150 slag per minut, ett ljud som låter som ett galopperande föl. Kloppeti-kloppeti-kloppeti-klopp.

*SF-måttet var 24 cm och låg i princip på medianen. SF-måttet är ett mått på livmodern, som mäts från blygdbenet till livmoderns övre kant, och man håller från och med nu koll så att den (och därmed även Piggelin) växer som den ska.
*Blodtryck 105/65 mmHg (hellre lite lågt än för högt!).
*Hb 124 g/l (jag ligger normalt högre än så, men det är helt okej med tanke på att jag är gravid).
*P-Glukos 5,3 mmol/l (ska ligga under 9,0 som icke fastande).

Mina värden och mått såg med andra ord bra ut. Det som särskilt hålls koll på vid en graviditet, förutom hur en mår rent allmänt, är risk för havandeskapsförgiftning/preklampsi (där högt blodtryck är primär indikator) och graviddiabetes (där högt P-glukosprov är primär indikator).

Jag berättade att jag tog influensavaccinet igår, vilket Catarina tyckte var bra. Gott så.

Catarina sade också att från och med nu ska jag känna Piggelin varje dag. Om jag inte har känt något efter en hel dag, ska jag höra av mig till förlossningen och be om att få bli kollad. Och hellre ringa en gång för mycket än en gång för lite.

Nästa besök hos Catarina är inbokat till precis före jul, sedan blir kontrollerna tätare.